Djurlivet

Djur har en märklig förmåga att pigga upp och väcka liv i omgivningen, också på den stillsammaste av lagårdsbackar! Därför flyttade här, för ett knappt år sen, in en tuppyngling med en skara hönsflickor. Boris, som presenteras senare, var inte alls övertygad om att utökningen av djurbesättningen var en bra sak. I hans värld är konkurrens inte önskvärt och fåglar är till för att ätas.
Därav den lömska minen.


Så här såg hönsen ut då de flyttade in, nu har de vuxit till sig rejält. De är finska lantrashöns och hör till Alho-stammen. Uno, som tuppen heter, ser ut som om han var tagen ur en ABC-bok. Hans fruar heter Agda, Alma, Ada, Iris och Ines.



Hönsen var ju bara kycklingar när vi fick dem, så det dröjde ett tag innan de började värpa, men måndagen den 16:e januari var det dags. Då kom den första Ägget! Vilket jubel bland folk och (fjäder)fä! Ägget syns i boet till höger.


Lantrashönsen är relativt bra värpare och har kvar instinkten att ruva sina ägg, så när vårsolen började värma i början av maj var det dags att försöka utöka flocken på naturlig väg. Hönan ruvar äggen i 21 dagar och lämnar bara boet för att äta och sträcka på sig ett par gånger i dygnet. Våra höns var inte riktigt överens om vem som skulle få äran att bli mamma, så de turades lite om i början. I praktiken betydde det ju att den som var högre i rang jagade bort den lägre från boet. Till slut kläcktes i alla fall nio efterlängtade kycklingar.

Lillisen kläcktes 2 dagar före de andra och behövde lite första hjälp.


Här har Lillisen återförenats med sina småsyskon.

Kycklingar växer mycket fort och vårt gäng är redan stora busar. Till mitt stora förtret visade sig gänget bestå av sju tuppar och endast två hönor. Med tanke på att en fungerande flock helst ska ha bara en tupp per 5-10 hönor, så kan man räkna ut att vi har bekymmer på kommande. På bilden nedan håller ynglingarna koll på vad pappa Uno sysslar med, honom ska man nämligen ha respekt för! Han är snabb att ge "tukkapölly" om man beter sig störande, eller annars bara är i vägen. Mostrarna är inte snällare de heller, snarare tvärtom!


Fåren

Som jag skrev i början, så piggar ju djuren upp livet på många sätt och vis. I skrivande stund hör jag, som exempel, hur Uno galer ute i hönsgården. Redan innan hönsen flyttade in hade jag börjat fantisera om får. Jag började samla info och lånade högvis med böcker om fårskötsel. Jag hör till den typen av mänskor som vill veta vad jag sysslar med och vad jag ger mig in på, speciellt när det gäller saker som går ut över andra och speciellt oskyldiga djur. Naturligtvis gör man misstag ändå, men de grövsta är mycket lätta att undvika, bara man besvärar sig med att ta reda på saker på förhand. Hur som helst, den 9:e juni flyttade tre tackor av finsk lantras in. Flickorna är födda i mars 2011 och har ännu inte lammat. Till hösten skall de få en kavaljer och i mars 2013 hoppas vi ha tre-nio lamm i lagården. Finska får har hög fruktbarhet och får i medelta 2,7 lamm per lamning. Våra får är väldens snällaste, lugnaste och godaste och heter Ullis, Tovis och Hellaan Dodis.

Första morgonsolen på Nedergård för Ullis, Tovis och Hellan Dodis.



Boris, som är ett kapitel för sig, kunde inte tro sina ögon. Han som så flitigt deltagit i byggandet av hage och allt! Var den inte åt honom, va? Vad var det för hemska varelser vi hade släpat hem? Ska de där konstiga, bräkande hundarna bo här?! Ni kan inte mena allvar!

Boris

Nu har det då äntligen blivit Boris tur. Som ni redan insett, så är han husets Katt. Med stort K. Han är däremot inte husets enda Katt, han har också en syster, Fresia, som vi kommer till snart. Boris kom på handeln, kan man säja. Katterna bodde alltså här före oss och fick stanna. Han och Fresia är tämjda vildkattsungar, och det märks... Trots att de är alldeles tama med oss, är de mycket misstänksamma mot främmande mänskor. Boris kan vara hur stursk som helst, men när vi får främmande gömmer han sig helst. Kärt barn har många namn och samma gäller Boris. Han är ingen vanlig katt utan en Sällsynt Skärgårds-Bora, som får lystra till namnen Borkka, Bodis, Boran, Boris den Allsmäktige, Fetmis och en hel del andra namn. Det sista baserar sig på att hans vintervikt kan stiga till ca 7 kilo, medan han på sommaren är lite smidigare.

Svart panter.
Sällsynt Skärgårds-Bora i sitt naturliga habitat.

Fresia

Fresia är Boris syster och för honom en oönskad konkurrent vid matskålen. För oss är hon en söt, liten gräddnos, som bara kommer i famnen i soffan, på vintern, på egna villkor. Rör helst inte däremellan, tycker hon. På sommaren, när katterna inte är inomhus, blir hon snabbt lite förvildad igen. Hon har fullt sjå att se till att hon får mat när Boris är i närheten, men hon är också en mycket bättre jägare än han, så hon klarar sig nog.

Lagårdsvinden är favorit på sommaren...

...köksspisen  på vintern...

...soffan är alltid bra!

Exotiska djur

Förutom de traditionella bondgårdsdjuren har vi också en samling mera exotiska djur. För några år sedan skaffade husvärden en orm, det skulle bli en kalifornisk kungssnok, trodde jag. Hem kom han med en Madagascar trädboa. Båda ofarliga i och för sig, men boan blir betydligt mycket större. Efter det första obehaget av att ha en orm i huset, började jag tycka att den var riktigt söt. Ormen döptes till Betsy, men har senare blivit omdöpt till Ossi. Några veckor efter Ossi flyttade Doro (omddöpt till Dio) in. Hon/han är en Rutpyton. Efter Doro följde Albin, som är en kalifornisk kungssnok. Vid det här laget hade man ju börjat inse att den här plötsliga passionen för ormar inte var övergående, snarare tilltagande. Intresset för giftiga ormar hade också väckts och småningom flyttade Arn (Nosehorned viper) in.
I dagens läge är de giftiga ormarna i majoritet och sammanlagt har vi väl ett trettiotal av dem. Ett bevis på att de mår bra och blir väl omhändertagna, är att två har lagt ägg och en har fött levande ungar i år.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...