tisdag 9 september 2014

Aftonsol


Den som följt bloggen sedan begynnelsen vet att jag är svag för solnedgångar. 
Allt blir så fint i kvällssolen. Till och med den gamla, glesa laduväggen.


Det börjar bli svårt att hitta nya bildvinkar, eftersom jag för det mesta går till samma ställen.
Undrar hur många liknande bilder jag lagt upp redan...


Det finns väldigt mycket rönnbär i år. Vissa säger att det betyder snörik vinter, medan andra säger att rönnen inte orkar bära två tunga laster och att det därför blir snöfattigt. Jag misstänker att rönnbären i verkligheten inte har någonting att göra med snömängden.


Än ser man inte mycket av "ruskan", men den kommer väl sakta men säkert.



Det var så fin måne i går, så man fick lust att yla. 
Jag lät ändå bli för att inte skrämma fåren från vettet.




måndag 8 september 2014

Dumhet eller intelligens?


Stackars Bull blev alldeles ifrån sig när jag flyttade på elnätet lite för att ge dem ett nytt fint bete. Han vågade nämligen inte korsa linjen där nätet gick innan. En halv meter framför honom på bilden går den farliga gamla gränsen. Där vankade han olyckligt fram och tillbaka medan de andra gladeligen rusade runt och smakade på allt det nya goda. Visst är det ju ett slags tecken på intelligens, men samtidigt också på stor dumhet.

söndag 7 september 2014

Höstmorgon

Soliga söndagsmorgnar hör till det finaste som finns. Speciellt en dimmig, vindstilla morgon som den här. I ärlighetens namn var jag lite för sent ute för att hinna fånga den tätaste dimman på bild så jag gick till mina "djurälsklingar" istället. För några veckor sedan skrev jag att vi flyttat dem till betet de skulle få gå på till installningen, men det blev nog inte så. I går var vi tvungna att flytta dem igen. Gräset hinner inte växa i takt med deras matlust och jag vill ju inte att lammens tillväxt ska stanna upp. Det var med stor iver och höga glädjeskutt som de rusade in på det nya betet. Jag räknar med att flytta dem igen om ett par veckor och sedan ta in dem i början av oktober. Till höger poserar Beyoncé.




Det är nog ett hiskeligt galande om morgnarna nu när ungtupparna också har lärt sig hur man gör. Att ha en tupp som börjar gala fyratiden på morgonen är alldeles tillräcklig, fem är vansinne.

torsdag 4 september 2014

Allvarliga saker

Det är väldigt mycket krig och elände på gång i världen just nu och "krisen" i Ukraina har fått hela Europa att hålla andan och bäva för hur det ska sluta. Vi är så vana vid att det ständigt krigas i Mellanöstern, så vi har blivit avtrubbade på den fronten. "Ukraina-konflikten", däremot, kommer lite för nära inpå. Det känns inte bra med ett grannland som beter sig så aggressivt. Inte med vår historia. Det väcker spöken till liv. Vi finländare har ett speciellt förhållande till vår granne i öst. Man kan väl i ärlighetens namn säga att vi inte riktigt gillar den. Vi har fortfarande vinter- och fortsättningskriget i alltför färskt minne trots att det är länge sedan. Under de årtionden som gått sedan freden slöts, har vi ändå vaggats in i föreställningen om att vi är trygga nu. Jag vill tro att det fortfarande stämmer, men kan ändå inte låta bli att tänka: -Tänk om...? När ryska flygplan medvetet kränker vårt luftrum tre gånger på en vecka, då undrar man ju vad de vill få till stånd.
Jag tycker också att det känns lite konstigt att man pratar om "oroligheterna", "krisen" eller "konflikten" i Ukraina. Oroligt kan det vara i en skolklass och där löser man också konflikter, men där mänskor dör och pansarvagnar rullar på gatorna, där tycker jag man öppet och utan försköning kan prata om krig.

tisdag 2 september 2014

Röster från byn

Igår hittade jag en verklig pärla. En gammal C-kassett med ett bandat radioprogram från 1983. Jag har varit medveten om att jag och mormor medverkat i ett program om vår lilla by, men jag trodde inte att jag skulle hitta kassetten med inbandningen dryga 30 år senare. Programmet, som är nästan en timme långt, handlar om livet i byn och flere äldre mänskor deltar, bland dem min mormor. Eftersom det var hon som tog hand om mig på dagarna medan mina föräldrar jobbade, så kom jag också med på ett hörn. Jag fick mig många goda skratt när jag lyssnade på mig själv. Det märks nog att jag umgicks mest med vuxna mänskor, det kommer man inte ifrån. Jag verkar ändå inte ha lidit av tristess och ensamhet, i alla fall inte om man får tro mina egna ord. Ni kan ju lyssna själv...

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...