onsdag 25 juni 2014

Ett kort på posten

Imorse när jag kom in från fårhagen, alldeles slut och deprimerad över Astas nerskitna bakända, hittade jag ett uppiggande postkort på min plats vid bordet. Det har antagligen kommit igår, men ingen hade varit till postlådan så husbonden hittade det med morgonposten. På kortet gratuleras jag för att jag ska gifta mig och för att jag har underbara vänner. Fniss, så anspråkslösa de är. Men jo, absolut, de är underbara! Kortet är en förvarning om vad som komma skall, för på lördag lär det bli möhippa. Det står också vad jag ska ha med mig, vilket ju är snällt, men vissa saker får mig ändå att förundras lite. Som t.ex. korta shorts, bikini och sydväst/hatt. Alltså, hur tänkte ni nu? Sydväst kombinerat med bikini, eller korta shorts? Vad är det kritiska måttet för buntarna på de shortsen om jag får fråga? Fem, tio, tjugo centimeter...? Jag är i alla fall tacksam för att jag också ombeds ta med mig varma kläder, för det behövs nog efter bikinin i det här vädret! Gott humör ska jag också packa i väskan, tillsammans med min sångröst. Tja, den har blivit där ute någonstans bland fårskiten. Jag lovar bara ett astmatiskt krax. Jag blev i alla fall jätteglad över kortet och har gått här och smålett för mig själv. Skoj ska det bli, det är jag övertygad om så tack alla härliga vänner som är inblandade!

En sjuka till

Nu kan jag kruxa av en fårsjuka till på listan över problem man bör ha upplevt innan man slutar med djuren i fråga. Den här gången är det klövböld av något slag. Igårkväll när jag skulle ge kvällsmål åt Ragnar och Odin märkte jag att någonting var på tok med Freja. Hon verkade ha jätteont i frambenen och ville inte stå utan låg och flämtade. Mitt hjärta sjönk som en sten ner i lervällingen när jag insåg att det är dags för en veterinärkonsultation igen. Jag kollade hennes klövar och såg att den högra framklöven verkade svullen på framsidan ovan om kronranden. Klöven ömmade och hon hade också lite feber. Jag gav henne värkmedicin (i praktiken var det lite mer invecklat än det låter...) och gick in och försökte övertyga mig om att jag gjort vad jag kunde och att det här inte skall få förstöra nattsömnen för mig. Det lyckades inte värst bra. Idag har veterinären varit här och kollat, hon visste inte mycket mer än jag men tog en bild som hon skulle visa åt en som borde känna till klövsjukdomar. Jag hoppas på svar i morgon.
Nu är Freja instängd i sjukboxen med sina lamm och ska ha penicillinsprutor i fem dagar. Jag bävar. Hon sprattlade redan nålen krokig åt veterinären och hon kommer inte att vara stillsammare med mig precis. En annan sak är ju om penicillinet överhuvudtaget har effekt. Har Anneli erfarenhet att dela med sig av?
Jag har stor lust att skylla det här på vädret, klövhälsan är nog betydligt bättre om inte djuren är tvungna att gå omkring kletiga och smutsiga om fötterna hela tiden. Samma gäller maghälsan också. Just nu är det så att man kan räkna med att regn=rännskit och regn har vi haft titt som tätt. Lösa magar botas med torrhö, men vem tusan kan göra torrhö när det regnar hela tiden? Jag bara undrar. Måttet börjar vara rågat med den här usla s.k. "sommaren".


söndag 22 juni 2014

Slarvmaja skärper sig

Det var värst vad här har slarvats med bloggandet. Folk tror väl att jag tappat bort mig i Italien, men nej, det gjorde jag inte fastän jag gärna hade stannat lite längre. Inte minst för att där var underbart varmt och soligt i motsats till här hemma. Vi hade alla tiders körresa med mycket sång och musik på gator och torg. Härligt!


Ponte Vecchio, Firenze.

Väl hemma igen fortsatte allt som förut med regn, rännskit och hosta. Jag kanske inte har nämnt Odins hosta tidigare, men han hade i alla fall hosta redan när han kom till oss. Den ville inte ge med sig så jag beslöt att hostar han ännu när jag kommer från resan, så måste han få antibiotika. En fem dagars kur med Penovet-injektioner verkar ha gjort susen.

En annan sak jag inte heller nämnt tidigare är att det ska bli bröllop här på gården i sommar. Ett äkta "gör-det-själv-bröllop". Det betyder att vi har god orsak att fixa diverse saker som länge gått och väntat på att bli gjorda. "Onödiga" saker så att säga. Som t.ex. verandan som jag drömt om att renovera i flera år, men inte gett mig tid till. Nu har jag gjort det och det var väl värt mödan. Det var väl ca. 50 år sedan den renoverades sist, så målningen hade sett sina bästa dagar för ett bra tag sedan. Speciellt tak och fönster.



En till sak jag planerat i långa tider är en damm i trädgården. Vi grävde "startgropen" för en dylik redan för två år sedan. Sedan dess har vi haft en igenvuxen fallgrop i trädgården. För några dagar sedan putsade vi upp hålet i marken och idag har jag gjort själva dammen, kånkat stenar och vänt och vridit på dem tills jag var nöjd. Nu fattas bara lite planteringar runt det hela, men det tar väl ett par år till innan det blir gjort.





söndag 1 juni 2014

Byxlös

Oj, vilket veckoslut det har varit. Så många saker på gång samtidigt, språngmarsch hit, språngmarsch dit: "Vad var det jag skulle, varför kom jag hit, vad var det jag höll på med egentligen?" o.s.v. Det här kan låta lite konstigt men jag har tappat byxorna tre gånger idag bara för att jag bytt kläder så många gånger och sedan minns jag inte var jag klätt av mig sist. Fårkläderna hänger alltså i pannrummet i källaren, andra arbetskläder på verandan och innebyxorna kan finnas lite var som helst beroende på vart jag har varit på väg sist. Allra längst fick jag leta efter mina byxor alldeles nyss när jag hade provat gamla sommarkläder. Då höll jag på att tappa nerverna ordentligt innan de behagade uppenbara sig.
Det är så att jag ska resa till Italien och rocka med kören på torsdag och jag har inte kunnat ägna resan en tanke förrän nu p.g.a. av stressen och springet med lammen. Nu närmar sig torsdagen lite väl fort och den här fåraherden har inte varit utomlands sedan fåren flyttade in, så det blir att ta sig en funderare på vad man brukar ha i kappsäcken. Att somrarna spenderats hemma i hagen märks också tydligt när man ser i garderoben. "Che bella!" lär jag nog inte behöva höra den här resan.

En av gårdens allra flitigaste arbetare, ett italienskt honungsbi.

Här är en "före" bild på ett projekt jag håller på med. 
Det är otroligt tacksamt att fixa sådant här, skillnaden blir så stor.  
"Efter" bild kommer senare när allt är klart.

Koccidier och medicin

Igår lovade jag att skriva någonting positivt idag, så nu gäller det att väga orden väl. Att ett lamm till har fått diarré är ju inte en positiv sak, så vi får låtsas att jag inte skrev det.
Det positiva kunde kanske vara att jag nu har fått Baycox-medicinen som nämns i kommentarerna på tidigare inlägg. Jag vet inte om det verkligen är en positiv sak eftersom de tre veterinärer jag pratat med tidigare, som känner till produktionsdjur bäst, inte tyckt att det är värt att prova. Den jourhavande veterinären jag pratade med idag, för att förnya en annan medicin, föreslog däremot genast Baycox och ville att jag skulle hämta ett träckprov för analys för att säkerställa att det är koccidier vi kämpar med. Det var det, så då vet vi det med säkerhet, vilket ju är bra. Att vi faktiskt fick gjort ett träckprov, på en lördag dessutom är ju också positivt. Alla lammen, förutom nr 11 som gång på gång slank ur mitt grepp, har nu fått medicin så nu får vi hålla tummarna. Baycox fungerar alltså bäst i förebyggande syfte, när lammen utsatts för smitta men ännu inte visar symptom. När tarmarna redan är skadade lär effekten inte vara lika bra. Jag har i alla fall en känsla av att det var rätt att medicinera dem.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...