Inte en droppe till, tack!

Varken regn eller rännskit om jag får be. Har spenderat största delen av denna regniga dag med att flytta fårens väderskydd och köra bort skiten och bygga isoleringsboxar för Ragnar och Odin och för Tovis och hennes fyrlingar. Ett stort tack till mina snälla föräldrar som ställde upp och hjälpte till, ni är guld värda! Nu är jag för trött för att kunna sova. I öronen ringer Tovis bräkande så jag inte vet om det är på riktigt eller bara i mitt huvud.
Jag ringde ett servicenummer där man får svar på frågor om fårhälsovård av en veterinär och fick rådet att genast isolera alla suspekta fall. Tovis minsting, Ballerina, har nu också börjat få diarré och Biggi verkade ovanligt hängig imorse, så nu är hela familjen isolerad och Tovis står och bräker så det ekar i bygden. Hon förstår inte alls varför hon plötsligt ska spärras in på hö och vatten. Det känns nog rent ut sagt för jävligt. Sedan är det ju då det här förbaskade regnet som gör allt till en skitblandad lervälling där koccidierna riktigt stortrivs. Djuren är smutsiga som bara den och ingenting kan man göra åt saken. Fast jag skulle strö halm under dem en gång i timmen, så skulle det inte förslå. Där ligger de sedan i sin smuts och jag lider lika mycket som de. Inte undra på om lammen blir sjuka när de diar så smutsiga spenar. Nu får vi bara leva med hjärtat i halsgropen och vänta på nästa patient. Suck och stön, gonatt.