måndag 14 april 2014

Lagårdsmys

Efter gårdagens klagovisa är det på sin plats med lite lagårdsmys.

Med de här öronen borde man kunna flyga. 
Om det hade varit namn på D i år, hade Bianca garanterat fått heta Dumbo.

Det hänger någonting gott från mammas päls.

Favoritleken heter "Hitta mattes skosnören och öppna dem".



















Till vänster lilla Ballerina, som är ett av Tovis flasklamm, hon är pytteliten. 
Till höger Dumbo, ursäkta Bianca, och Berta.

Ett glädjeskutt som heter duga.

Mera höjdhopp och glädjerus. Observera Bä-Bä Bärtil högt upp i bakgrunden.

Medan de små busar ligger de stora och myser vid mattes fötter.

söndag 13 april 2014

Klagovisor

Jag varnar för att det här kommer att bli en klagovisa. Ifall någon trodde det, så kan jag berätta att det inte alltid är så jättehejsan och roligt med får. För det mesta är det ju det, men verkligen inte alltid. Ibland får man mer än vanligt fundera över om man är alldeles klok när man valt en sådan här "hobby". Stunder man tvivlar är t.ex. när man upptäcker att fodret man köpt är av urusel kvalitet, att tackorna stöter bort sina lamm, att lammen är hungriga och svaga, att tackornas juver är svullna och knöliga, att lammen bitit sår i spenarna så tackan sparkar undan dem när de vill dia och att man måste tillkalla veterinär, att en tacka får fyra lamm men knappt har mjölk åt två, att ett litet lamm man försökt rädda måste avlivas, att, att... listan kan göras hur lång som helst. Orosmomenten är otaliga. Det här var bara saker som hör ihop med stallperioden, vi ska inte alls gå in på betessäsongens problem ännu i det här skedet. Då blir det för mycket.


Av Tovis fyrlingar blev två flasklamm. Det kanske låter trevligt med flasklamm, men det är det nog inte. I praktiken betyder det att man får springa ut med flaskan titt som tätt och att man har lamm som blir skrikhalsar som bräker så fort de ser en. Både Ullis och Tovis har sår på spenarna. Det försöker vi sköta med spray och Bepanthen. Ullis måste hållas fast med våld för att lammen ska få dia. Gör man inte det blir juvret inflammerat och allt blir bara värre. Tovis borde antagligen också hållas fast, men det är så gott som omöjligt för hon är stark som en tanker. Lilla Bibbi finns inte mera, det fick veterinären sköta när hon var här för att kolla Ullis juver. Bibbis förutsättningar till ett bra liv var för usla.

söndag 6 april 2014

Framsteg

Jag skrev igår att mitt mål var att Benlösa Bibbi skulle stå innan kvällen och det gjorde hon om än mycket vingligt och osäkert och bara några sekunder i taget. Sedan dess har det gått framåt sakta men säkert. Jag har matat henne med tre-fyra timmars mellanrum och för varje gång är hon lite stadigare på benen. När vi gick ut med flaskan för en stund sedan vinglade hon omkring i kätten alldeles på egen hand. Gissa om man blir glad! Jag är så stolt för hennes skull. Lilla skrangliga skruttet. Jag vet att det kan komma bakslag, men det hindrar mig inte från att glädjas för att vi fått henne på benen i alla fall.
Om någon undrar hur det blev med Bortstötta Berta så verkar hon må prima nu och Bull likaså. Freja har accepterat hennes existens på sitt eget likgiltiga vis och gör i alla fall inte henne illa. Orsaken att Bull heter just Bull är att han såg ut som en liten hereford-kalv när han föddes. Han hade stort brett huvud med stora lockar i pannan. Tanken var att om Saga hade fått ett bagglamm hade han fått heta Bill, men så blev det ju inte. I stället blev det Bianca, som njuter av den enföddas lyx med tillgång till två spenar. Hon växer så det knakar och busar redan med Bull och Berta trots att hon bara är två dygn gammal.

Bull och Freja. Bakom Frejas rumpa ligger Berta i skymundan.

lördag 5 april 2014

Ingen panik, alla på en gång.

Igår höll tackorna oss sysselsatta. Tovis, Dodis och Saga lammade alla på en gång, eller egentligen tripp, trapp trull, så att när den ena var färdig var det följandes tur. Tovis, som hade tre lamm ifjol, fick fyra i år och överraskade totalt genom att få ett kolsvart lamm. Att det kunde bli fyra hade jag nästan lite på känn, men inte att det skulle bli ett svart också. Saga, däremot, fick ett vitt tacklamm i år. Vi hade lite hoppats på en svart bagge men det blev inte så. I år var det tydligens tackornas år. Nu när alla har lammat är saldot tio tacklamm och tre baggar. Dodis som gått omkring och sett plågad ut i långa tider klarade lamningen alldeles bra. Saldot blev tre tackor, men precis som ifjol är en väldigt svag. Då blev det begravning direkt, men eftersom den här är större och verkar starkare har jag valt att experimentera med att försöka hålla den vid liv och se om den karpar sig. Jag är rätt så säker på att det är muskeldegeneration på grund av selen- och E-vitaminbrist som vi tampas med. Benlösa Bibbi hade ingen kraft i benen när hon föddes och har inte ännu stått upp mer än några sekunder med lite hjälp av mig. Jag har gett henne vitaminer och mjölk som jag mjölkat av Dodis och mjölkersättning. Hon har bra sugreflex och försöker ofta ställa sig upp. Mitt mål är att hon skall stå innan kvällen, så det så. Jag vet att det kan vara lite väl optimistiskt tänkt men skam den som ger sig. Jag har verkligen förökt förhindra problemet med selenbrist, men det har tydligen inte räckt till. Djuren har betat på selenfattiga ogödslade naturbeten och en stor del av höet de fått kommer också från ogödslade vallar. I fortsättningen måste jag vara ännu noggrannare med valet av mineralfoder och vitaminer.

Tovis med sina fyrlingar. Få se hur långt mjölken räcker...

Det svarta lammet har alldeles ljuvliga, stora lockar.

Dodis med Bodil och Blondi.

Så här tror fåren att jag ser ut. Det är en astmatisk fårmattes lösning. 
Här har Benlösa Bibbi fått lite mjölk. Hon ligger bakom Blondi.

Så här ser hon ut, stackaren.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...