tisdag 25 februari 2014

Falska vårkänslor

Det är en märklig vinter vi har. Om man inte tittar i kalendern så skulle man vilja påstå att det är vår. Ifjol hade vi kallare och mera snö i mitten av april än vi har nu. Idag när solen visade sig kunde man nästan ha slagit vad om att det snart är Valborgsmässoafton.
På det här viset blir det en lång och utdragen vår. Jag skulle gärna ha sett att det varit påfruset och helst några minusgrader ännu en tid. Vi hinner nog gå med gummistövlar riktigt tillräckligt ändå. Nu är allt lerigt, vått och eländigt och åkrarna svämmar över av smältvatten som blir stående för att dikestrummorna är frusna. Fåren svettas och stånkar i lagården men Boris han är i alla fall glad. Han tål inte kyla.




















Damerna börjar bli runda och trinda om magarna. Balder har vänt vackra sidan till...



















Hönsen njuter när de kan gå ute och Boris likaså. Idag följde han mig till stranden för att njuta av solen, precis som vi brukar göra på sommaren.

torsdag 20 februari 2014

Fredag och hockey

Det är lite stillsamt här på bloggen just nu. Det beror mest på att jag spenderar all min lediga tid i "ateljén". I praktiken betyder det sena kvällar och att jag långt efter midnatt stupar i säng helt utmattad utan en tanke på att blogga. Jag har så många idéer jag vill testa och eftersom våttovning är så arbetsdrygt, så går timmarna utan att jag märker det. Eller njaa, det känns nog i armarna när man stått och gnuggat och klämt en hel kväll, men utöver det är det bara roligt.
I morgon är det då fredag igen, med ishockey och Voice of Finland, precis som förra veckan. Ishockeyn kommer att bli en pärs när Finland möter Sverige i semifinal. Vet inte hur det har blivit så, men ni kan säkert alla instämma i att det är någonting speciellt med det upplägget. Det känns helt enkelt extra fint att vinna Sverige. Att förlora mot dem är förstås också alldeles extra jävligt men det ska vi ju inte göra i morgon, eller vad? Sssch... Vad är det för svagt mummel jag hör från andra sidan "potten"? Det måste vara någon rikssvensk läsare som är av annan åsikt? ;)

söndag 16 februari 2014

Sportlovstider

Här i södra Finland firas det sportlov den inkommande veckan. Typiskt nog är vädret inte så värst medgörligt och snö finns det inte heller mycket att hurra över. Det är tur att det är OS i Sochi så folk kan spendera sportlovet på soffan framför tv och ändå känna sig sportiga. Vinterspelen är mycket intressantare än sommarspelen, tycker jag. Det går liksom mer undan. Ta t.e.x. skeleton, helt sjukt och störtlopp likaså. Så har vi ishockeyn förstås, den är ett lite känsligt ämne och höjer lätt blodtrycket på många soffidrottare. Jag som inte är intresserad av sport överhuvudtaget har märkt att jag ofta väljer OS-sändningarna om jag sätter mig vid tv:n. Antagligen för att allt annat är ännu tråkigare än sport.
Jag tycker programmen blir bara sämre och sämre hela tiden. Det visas repris på repris och filmerna är minst femton år gamla och samma film visas dessutom på flera olika kanaler inom loppet av bara några veckor. Sedan har vi ju de här så kallade reality-serierna där man antas vara intresserad av att dag ut och dag in följa med amerikanska ungdomars festande, miljonärfruar, poliser, brandmän, bilmekaniker o.s.v. Jag hoppas de som gillar de här programmen är medvetna om att de inte alls är så "reality" som man vill låta påskina.
De följer nog allt som oftast ett manuskript som vilken annan serie som helst.



















Här är en ny färgvariant av halsduken och en helt ny grej, vet inte vad man ska kalla den. Det är bara fantasin som begränsar hur man använder den. Vill man inte hänga den på sig kan man ju ha den som gardinhållare.




fredag 14 februari 2014

tisdag 11 februari 2014

En ny ateljé

Jag har inrett ett nytt arbetsrum åt mig och är nu en mycket nöjd och inspirerad filtmakerska. Om vi dessutom väljer att kalla rummet ateljé så låter det ju ännu snäppet bättre. Vi har en övrevåning som gjorts till bostad på 60-talet och där breder vi ut oss med våra hobbyn.
Små nåltovningsprojekt, som t.ex. tomtar, går ju att göra nästan var som helst men större grejer som ska våttovas ställer mera krav på utrymmet. En halsduk som ska bli 1,2 meter kräver 1,6 meter bordsyta innan den filtas.
Det blir också en hel del stänk med tvålvatten så man vill inte ha ett trägolv under. Därför passar övrevåningens plastmattor perfekt till det här ändamålet. Ett gammalt pingisbord (egentligen ett halvt) fick bli arbetsbord och pappa snickrade ihop bockar för skivan så bordet blir tillräckligt högt för att stå och arbeta vid. Idag hade jag invigning och gjorde en halsduk. Det bästa med rummet är ljuset för det har två stora fönster och en balkong mot söder. Det är tungt att jobba i mörka utrymmen med elbelysning , speciellt när man arbetar med färger.

















Till vänster är en detalj på halsduken Susan har på bilden ovanför. Det kallas nunofilt och innebär att man tovat in ett tyg i ullen. Tyget krymper ju inte som ullen gör så det blir skrynkligt vilket ger fin struktur. Till höger är dagens projekt under arbete.

söndag 9 februari 2014

Lagårdssysslor

Det här veckoslutet gick alltför fort, vilket jag tycker att tiden gör överlag just nu. Igår skiljde vi lantrastackorna från korsningstackorna för det är dags att börja ge de finska damerna kraftfoder eftersom deras energibehov ökar fort nu när lammen växer i magen. Här skrev jag om det ifjol. Det blev lite bråttom för jag hade inte räknat veckorna så noga och insåg att vi bra kunde ha gjort det för en vecka sedan. Att dela på dem är ingen konst i sig, men det tar sin lilla tid innan man byggt om och hängt upp foderbord och diverse skålar och ämbar. Vi passade också på att städa upp i lagården så det är lite bekvämare att röra sig. Det samlas stora mängder spillhö och man drar sig för att ta itu med att få ut det eftersom det är ett så dammigt och jävligt jobb. 


Här väntar ungtackorna förgäves på vitaminer. De tigger som hundar och när de inte får någonting ger de missnöjda ljud ifrån sig. De vet att matte ibland ger supergoda vitaminpellets ur en liten röd skopa och de inbillar sig att det lönar sig att tigga alla dagar. 
Alva är för en gångs skull nöjd och belåten och ligger i hörnet och idisslar.

fredag 7 februari 2014

En suddig dag

Idag har naturen naturen varit sparsam med färgpaletten och suddat ut omgivningen rejält. 


Ser ni huset vi bor i? Inte? Fast det är mitt i bilden...



torsdag 6 februari 2014

"Hundratals tusen i stöd"

Det verkar vara dagens nyhet nummer ett. 
Ett årligen återkommande fenomen då jordbruksstöden publiceras. Som värsta skvallerpressen ropar Yle ut: "Över två miljarder till jordbruket - se vilka som fick mest stöd." Voj du söta öde! Vad får gemene man ut av den infon? Vad förstår han överhuvudtaget om EU:s jordbruksstöd och -politik? Knappt någonting. Han ser en lista med stora summor och blir så avundsjuk så han mår illa. Vad gnäller bönderna om när de får så stora stöd, undrar han sedan. Håhå, jag orkar inte gå in på det här och upplysa folket desto mer, men det kan jag lova att stora stöd betyder stora arealer och/eller mycket produktionsdjur och det betyder mest av allt stora utgifter. Det här stödsystemet är inget vi bönder har valt och hittat på. Vi vill inte ha det så här! Vi vill få vettigt betalt direkt för det vi producerar, men eftersom det inte tycks vara möjligt så finns det ett stödsystem. Stöden är framförallt ett konsumentstöd för att vi ska kunna äta inhemsk mat till ett förmånligare pris. Tyvärr valde inte Yle att formulera rubrikerna så.

Vantar och annat

Jag hade tänkt skriva om allt möjligt i kväll, men sedan slog det mig att jag måste betala räkningar och när de aldrig ville ta slut blev jag alldeles utmattad både fysiskt och psykiskt, så nu går jag och lägger mig och försöker förtränga det hela. Gonatt.
P.s. Det värmer mitt hjärta att många verkar gilla halsduken. Då är jag inte på helt fel väg. Nu har den fått sällskap av ett par vantar. Imorgon blir det en halsduk till. Den här bloggen ska ändå inte bli enbart en tovningsblogg utan jag tänker mig andra kanaler för det ändamålet i framtiden. Tomtarna kommer säkert att figurera här i all evig tid, men de seriösare grejerna ska få en egen plats och ett eget brand så småningom.

söndag 2 februari 2014

Varmt om halsen

För en tid sedan beställde jag merinoull från Tyskland och har bara väntat på ett passligt tillfälle att börja experimentera med den.
Som ett tips åt andra tovare kan jag berätta att merinoullen i Tyskland kostar ca. en tredjedel av vad den gör här och postningskostnaden är i stort sett den samma. Merinoullen är mycket finfibrigare än vår egen inhemska lantrasulll, trots att den också hör till de finbrigare sorterna. Ju finare fiber en ull har, desto mjukare upplever vi den. Därför lämpar sig ull av Merinofår mycket bra till kläder. Jag har inte tovat med sådan ull tidigare så jag håller nu på och prövar mig fram för att lära mig hur den beter sig. En bra sak är i alla fall att den är så pass tvättad och behandlad att den inte alls ger lika mycket allergisymtom som den finska ullen gör i tovningsskedet.
Jag började med att göra en scarf igår och idag håller jag på och gör matchande vantar. Egentligen vill jag ha en vit scarf men jag vågade inte börja med den vita ullen för om det hade misslyckats hade det gått så mycket ull till spillo. Susan har fått agera modell för allra första, men definitivt inte sista, gången.



















Den här typens volangscarf är mycket mångsidig. Man kan ha den på flera olika vis.


Den vågiga kanten gör att den hålls som man lägger den eftersom vågorna hakar fast i varandra. Värmen den ger är så skön så det går inte att beskriva, man måste prova själv.

Den här typens grejer kommer det är bli mer av i fortsättningen. Tanken är att göra set med halsduk, vantar och mössa. Färgerna går förstås att variera i det oändliga.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...