Kackel

Det är länge sedan jag haft kameran med mig i hönshuset men den råkade hänga runt nacken här om dagen när jag förde lite matrester åt det glada gänget. Det blir rätt så sällan de får någonting annat än hönsfoder eftersom det inte brukar bli någonting över när vi lagar mat. Den här gången hade de i alla fall tur och fick lite överbliven potatis och makaroner. Egentligen borde man filma istället för det är ljudet som är det roliga med det hela. Skulle de prata så skulle hönorna låta ungefär som ett gäng mycket gamla, men ivriga gummor: Tiiitta, titta, titta, nåjaaa, nåjaa, ser man påå, ser man på, ooj,oj,oj,oj, gooott, gott, gott, gott, min bit, min bit, min bit, gå bort, gå bort, gå bort! Medan Brynolf, som den gentleman han är, skulle säga: Åhå, åhå, ta för er, ta för er!


Det är skam att erkänna men jag ser inte längre skillnad på dem. Jag minns knappt vad de heter. Agnes är den ljusaste av dem, det vet jag, men där tar det nog nästan slut.

Kommentarer

Populära inlägg