Tillbaka till vardagen

Skinkan är slut så då måste väl julen också vara det, eller? Vår skinka tog slut rekordfort i år och den var rekordgod också, så jag saknar den lite. Jag förstår inte dem som påstår sig tycka om julmat men vill ha pizza redan på annandagen. Konstigt. Det som är gott får man inte för mycket av, inte på några dagar i alla fall. Annars gillar jag inte överhuvudtaget den här övermätta, uppblåsta känslan man får tampas med så här i juletid. Jag minns inte när jag var rejält hungrig sist. Vanligtvis infaller den känslan flere gånger per dag.
Jag försöker sakta och osäkert återgå till en normalare rytm, både vad gäller uppstigning och mattider och -mängder. Jag gick till och med så långt att jag var ut på länk idag.
Det hade nog varit skönare utan känslan av att ha kullerstenar i magen, men annars gick det överraskande bra med tanke på att jag inte sprungit på länge. Jag ska försöka ta upp den vanan igen. Det är dock inte ett nyårslöfte!
Idag har jag sysselsatt mig med lite tovning så jag inte får abstinensbesvär efter julruschen. Här står en skallig ängel och väntar på att hårlockarna ska torka.