Packat och klart

Igår hämtade jag köttet från slakteriet och nu är det packat och lagt i frysboxen. Det känns nog lite högtidligt. Mat som vi själva producerat med blod, svett och tårar. Det får en att uppskatta det mycket mera. Man blir inte hård, kall och rå för att man låter slakta djur man fött upp, snarare tvärtom. Man blir ödmjuk och får en djupare respekt för maten. Så upplever jag det i alla fall. Man har ju lagt ner så mycket arbete, tid och energi på djuren innan man kommit så långt som till färdiga köttbullar. Då kan man inte vara annat än tacksam för att de efter all åga, oro och glädje de försett en med, ännu förser en med mat för långa tider.
Att man dessutom vet precis hurudant liv de levt gör det hela ännu bättre.
Visst går blicken fortfarande av gammal vana till baggarnas hage ibland, men där är det tomt och stilla. Det är tur vi har Alva som med sitt genomträngande bräkande påminner om att det nog finns djur kvar i lagården ännu. Ibland undrar man nog om hon inte blev lite hjärnskadad när hon föddes...