tisdag 26 november 2013

Novembersol

Vädret har visat sig från sin bästa sida idag och jag har inlett Den Stora Julgransjakten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, att hitta en fin gran är som att hitta en nål i en höstack. Så gott som omöjligt. Det faktum att jag är löjligt viktig med hur den ser ut kombinerat med en otrolig oförmåga att välja och besluta gör det hela ännu omöjligare.
Nu tror jag ändå, hör och häpna, att jag hittat både ute- och innegran och ännu till alldeles nära vägen så man inte behöver släpa dem en kilometer över stock och sten. Det låter alldeles för bra för att vara sant, så jag antar att när jag ser granarna pånytt kommer jag att undra hur jag riktigt tänkte och sedan fortsätter jakten.


Tripp, trapp, trull. Två synkroniserade bröder som aldrig är mer än två steg från varandra.
















Adam står och ser bortkommen ut medan de andra står och viskar bakom ryggen på honom.


lördag 23 november 2013

Man ska leva för varandra...

...och ta vara på den tid man har.
Man ska leva för varandra,
för en gång finns bara minnen kvar.

Vet inte varifrån den gamla sångtexten dök upp i mitt huvud, men det är väl lite så det känns när slaktdatumet närmar sig. 
Jag försöker njuta av de härliga, små liven till det bittra slutet på torsdag. Det känns bra att ha fått följa deras liv dag för dag ända sedan de var nyfödda och så små så man kunde väga dem i ett ämbar. Jag vet att de levt ett gott liv och jag har fullt förtroende för den kvinnliga slaktaren som sköter resten... men aj, så det svider i hjärtat.
Här kommer de ut och titta vad matte gör i deras hage.



















Det är Allan som kommer först. Honom har vi kallat Pretty Boy sedan har var liten, för han har alltid varit så nätt och perfekt och fin i kanten. Lite fisförnäm på något sätt. Han var länge hemskt skygg för beröring, tills han en dag bara beslöt sig för att sluta vara löjlig och istället bli den mest kelsjuka av alla, typ över en natt.
I bakgrunden ser man hur de andra bråkar. De blir bångstyrigare för varje dag, så det är nog i rättan tid de kommer bort. Vi hade ju kunnat sälja dem förstås, men då skulle vi inte få kött och vem vet hurudana förhållanden de hade hamnat till.

Det var en fin kväll, jag ser fram emot lite minusgrader och sol de närmaste dagarna.


torsdag 21 november 2013

Frågeutmaning

Jag satt och kollade några bloggar och upptäckte att Bettan har utmanat mig att svara på en lista med frågor.
Det gör jag så gärna så!

1. Var skulle du helst vilja vara just nu?
Med risk för att verka väldigt tråkig måste jag svara det allra första jag tänkte när jag läste frågan: Här. Alltså hemma i köket. Elden sprakar i köksspisen, regnet rinner på fönsterrutan och jag behöver inte vara någon annanstans. Skönt.

2. Vilka utmaningar och hinder ser du just nu i ditt liv?
Det största hindret just nu är min allergi som börjar göra sig alltför påmind. Jag har inte skrivit om den alls tidigare, för ni vet... "syns inte, finns inte". Nu är det nog ändå ett faktum att jag måste fundera och överväga noggrant hur jag vill att min framtid och framtida hälsa ska se ut. Jag vet ju in i minsta detalj hur jag ville att den skulle se ut, men nu håller allergin på och krossar den bilden. Utmaningen blir att hitta inspiration att måla en ny.

4. När blev du senast riktigt överraskad?
Det var en svår en... Aah, just det! Det var nog när baggarna stod på alldeles fel ställe och smaskade i sig havre för brinnkära livet. Ni kan läsa mer om det här.

5. Vad gör du helst då du inte jobbar?
Är det sommar så hoppar jag helst i båten och åker iväg till en öde ö och stannar där så länge jag kan. Är det vinter så njuter jag bara av lugnet, sitter i köket och dricker kaffe och läser en gammal tidning som blivit på hälft, går ut och gå i skogen eller på isen.

6. Vilket fortskaffningsmedel föredrar du?
Det blir nog bilen, tyvärr. Bussen kan man glömma. Det går så få turer och det är fem kilometer till hållplatsen.

7. Hur överlever du novembermörkret?
Tja, egentligen är det inget större problem. Det var nog mycket värre då jag bodde i stan ett par år. Då kände jag mig alldeles sysslolös och instängd i dysterheten. Nu finns det så mycket man kan göra och dessutom är det skönt med en månad då man kan tillåta sig lite mer tid på soffan under fliten.
(När jag läser vad jag skrev inser jag att många måste ju tänka precis tvärtom, men det är det som är det fina i kråksången.)

8. Har du en favorit tv-serie? Vilken/vilka?
Jag följer inga serier regelbundet, däremot tittar jag nog på diverse talangjakter i sång och musik. Typ Idol, The Voice o.s.v.

9. Vad skulle du vilja lära dig?
Kompa på gitarr när jag sjunger, och på piano också. Nu kan jag lite ditåt, men alldeles för knaggligt för att någon skulle orka lyssna.

10. Om du hade makt att ändra på något i världen, vad skulle det vara?
Då skulle det bli Den Stora Matreformen! Finland skulle vara så självförsörjande som det bara är möjligt vad gäller mat. All spannmåls- och husdjursproduktion skulle vara lönsam både för producenten och konsumenten. Ingen skulle behöva välja utländska fuskprodukter. De stora kedjorna skulle få "se sig" med sina manipulerande utpressarmetoder. Alla skulle vara mätta och belåtna med färska, fräscha, inhemska varor i sin små, trinda magar.





onsdag 20 november 2013

Dörrkrans

Jag har alltid beundrat folks fina dörrkransar så idag har jag gjort en egen. Det är mitt livs första, så det är en prototyp som kräver en hel del förbättring, men i det stora hela är jag nöjd. Närmare jul kanske jag fäster någonting tovat och rött på den.
Jag gjorde stommen av hönsnät men var för noga med nätet vilket jag straffades för senare genom att hela kransen blev för slattrig och inte hålls rund när den hänger.
Jag funderade en stund på hur jag ville att kransen skulle se ut, men när jag sedan gick för att samla material var det sist och slutligen hemskt enkelt att välja. Allt vackert som i skogen finns. Granris, tallkvistar, vitmossa, lingonris och ljung.


I söndags unnade vi oss en liten minisemester och åkte iväg till Flamingo Spa. Där har vi inte varit förut trots att det ligger bara ca 45 minuter bort. Med facit på hand kan man säga att Nådendal Spa är och förblir den överlägsna favoriten, men Flamingo är också helt okej. Speciellt avdelningen med 20 års åldersgräns, där det är tyst och mysigt med stämningsfull musik och dämpad belysning. Utsikten från hotellrummet var inte riktigt vad man ser här hemma när man tittar ut. Det enda gemensamma skulle väl vara månen isåfall.

lördag 16 november 2013

Julöppning

Idag har jag inlett julsäsongen med att besöka min goda väninnas julbod. Hurtig och företagsam som hon är, hade hon ordnat en egen liten julmarknad med mängder av fina produkter. Dotterns lekstuga var förvandlad till julbod och fylld från golv till tak med sockor, vantar, julgranspynt, kådsalva och mycket, mycket mer. Jag hade också några tovade grejer till försäljning.
Vädret visade sin bästa sida och solen sken från en klarblå himmel. Folk njöt av den mysiga stämningen över en mugg glögg och pepparkakor. Kommersen var det inget fel på heller, själv kom jag hem med glöggsenap, svartvinbärsgelé, salladsdressing, kådsalva och ett par superfina yllesockor i kassen.





Jag beundrar mänskor som kan och har tålamod att sticka och virka. 
Det är inte min grej fast jag är en stor fantast av allt de här mänskorna producerar.


Jag köpte också en eko-disktrasa. Den är stickad av bambugarn. Bambu har naturligt anti-bakteriella egenskaper och uppsugningsförmågan lär vara tre gånger bättre än bomullens.

måndag 11 november 2013

I storskogen

Förra helgen utforskade jag Sibbo storskogs nationalpark tillsammans med mina kurskamrater. Vi bekantade oss med naturstigar i olika delar av skogen. Området är så stort, så det finns skog av många olika slag. Terrängen är omväxlade med både berg och dalar.
Det finns också kärr, myrar och några sjöar. Det har regnat en hel del på sistonet så de nya gummistövlarna fick visa vad de går för. Det blev en hel del slirande i lervällingen, men stövlarna höll tätt så jag är nöjd tills vidare.



















Till vänster en jättegryta och till höger en gammal kalktäkt.



















Lunchpausen är ju alltid en liten höjdpunkt. Här blir det korvsoppa.


Från Högberget ser man ljusen från huvudstadens industrier. 
Det var en liten utmaning att ta sig ner i mörkret.


På söndagen visade solen sig en stund, innan det började regna...Det här är Fiskträsk.


Här vankas det lunch igen. Pasta med pesto, tomat och mozzarella. 
Observera chokladkakan i ugnen!

Kulturlandskap i min smak. Gröna kullar, bäckar och hagar.
Summa summarum: Mera friluftsliv åt folket!

fredag 8 november 2013

Nya gummitömmi

Man skulle kanske kunna tro att en bondmora har gummistövlar av alla de slag, men inte jag. Jag har ett par som jag har köpt för 12 euro i en billighetsbutik och jag är inte säker på om de höll tätt ens som nya. Jag minns inte.
I alla fall har den högra stöveln nu (sedan i somras) en fem centimeter lång spricka i sidan, så den duger bara som torrväderstövel. Jag har nog försökt lappa den med så kallat "jesustejp" men det visade sig vara en övermäktig uppgift t.o.m. för det mångsidigaste av tejp. Jag har nog lite halvhjärtat provat stövlar nu och då i hopp om att hitta ett par passliga, men nya har jag inte köpt förrän idag. Jag hade inget val, eftersom vi på landsbygdsturismkursen ska tillbringa lördag och söndag i Sibbo storskogs nationalpark.
Det blir för mycket för mina vandringsskor, trots Gore-Tex blir de genomvåta efter en halv dag. Att jag inte köpt nya stövlar tidigare beror på att det inte finns stövlar som passar på mina fötter. Man kunde tycka att vi i gummistövlarnas förlovade Nokia-land, skulle ha stövlar som passar på finska och finlandssvenska fötter, men nej! Eller så är mina fötter inte inhemska. De passar nämligen inte alls i en Nokiastövel hur jag än skulle vilja det. De förbaskade stövlarna är så breda så man kan snurra runt i dem när man äntligen hittat en som är tillräckligt lång.
Samma gäller många andra märken också. Dyra är de ju också och vad jag hört om kvaliteten och hållbarheten på dyra märkesstövlar får mig att vilja köpa ett par 12 euros till. Sannolikheten att de håller tätt är lika stor. Hur som helst så blev det nu ett par fodrade Tretorn damstövlar, made in China, för 39.90. De är mjuka och behagliga, vilket får mig att tvivla på att de håller ens veckan till slut.
Hurdana gummistövlar har ni?

P.s. Gummitömmi är ett ord jag använde som barn.

torsdag 7 november 2013

Skrytlistan

Minns ni skrytlistan jag skrev om här? Hur som helst, här kommer den nu.


För att inte avvika alltför mycket från mitt naturliga beteendemönster, 
så måste jag ju avsluta med att säga att allt är ju relativt! Ta inte detta alltför allvarligt!
Dessutom vill jag mycket mer som så...och kan också, haha!

måndag 4 november 2013

Vädergnäll

När man inte har annat att prata om då brukar man ju prata om vädret. Egentligen borde man överhuvudtaget inte bevärdiga det här vädret med ett endaste ord. Några välvalda har jag ändå tänkt säga, kort och koncist: Det här vädret är skit. Ursäkta ordvalet, men det går inte att formulera sig på något annat sätt utan att försköna. November har en otrolig förmåga att suga musten ur en. Först är det det där löjliga klockvändandet som gör dagarna så korta att när klockan är fem så vill man dra pyjamasen på sig. Sedan är det det här med vädret. Att det blir mörkt före fem kombinerat med dimma, regn och svart lervälling, det är inte uppiggande precis. Jag förstår inte hur folk överlever vintern uppe i norr där solen inte alls stiger över horisonten.

lördag 2 november 2013

Långsamt farväl

Det var med lite sorg i bröstet som jag igår vände blad i kalendern. Att det är årets dystraste månad är ju lite trist i sig, men det sorgliga är att det står inplitat "slakt 8.00" på torsdagen den 28 november. Då är baggarnas dagar räknade. Det känns konstigt, jag har ju lamningarna i så färskt minne och nu är det plötsligt dags för slakt. Egentligen skulle det vara det redan, men jag var lite sen med att beställa tid, så nu får vi vänta en månad till.
Jag har ju psykat mig med att bagglammen ska slaktas, redan långt innan de föddes, men visst känns det lite hemskt. Det är första gången vi för djur till slakt, och det är ju också våra allra första lamm, så det är stora känslor i svall.
Det gör inte saken lättare att bagglammen är så innerligt snälla och kärvänliga.

Att försöka att inte fästa sig vid dem är inget alternativ för mig, det bara inte går så länge de är så få att man kan skilja dem från varandra. De är alla olika och på ett halvår lär man sig bra skillnaden i deras beteenden. Att bara se dem som blivande fårfioler, det kan jag inte.
Det får gärna kännas lite i bröstet, så vet man att man lever.

Stackars granar, de överlever inte den här behandlingen.


Adam, den förstfödde, har blivit så här stor.


Det är mycket smågnabb och härskarteknik baggarna imellan. 
Aron testar halvbrödernas nerver med att rida på deras ryggar titt som tätt.


"Varför det?"

Idag har jag haft det stora nöjet att spendera dagen med bästaste väninnans barn, en två- och en fyraårig pojke. Hur skoj som helst, men jag har haft fullt upp med att förklara och motivera precis hela dagen. Varför det, undrar ni kanske? Jo, för fyraåringen frågar: "Varför det?" hela tiden. Hans vetgirighet är det ingen hejd på!
Han frågar och ifrågasätter allt, och gudmor ska tålmodigt svara och förklara. Jag skulle nog ljuga om jag påstod att det aldrig blir jobbigt. Vissa frågor finns det bara helt enkelt inget vettigt svar på och då ligger det ju nära till hands att man säger någonting i stil med: "nå, det är nu bara så". Vad är det för ett svar åt ett litet barn som vill veta t.ex. varför köksstolarnas ryggstöd ser ut på ett visst vis?
Ett dåligt svar, det är det. Då kunde man ju gå in på en förklaring om hur det finns stolar av olika slag o.s.v. men det slutar oberoende med ett till: "Varför?".
Med den här lille mannen måste man dessutom vara extra noggrann med vad man säger, för han har ett otroligt minne och sinne för detaljer. Han satt och ritade och tv:n stod på i bakgrunden och jag, min idiot, sade: "Titta, en kamel!" varpå han sneglade med ett öga mot tv:n och fnyste till och sade: "Det är en dromedar" och fortsatte att rita. Touché. Jag såg ju också att det var en dromedar, men av någon orsak valde jag att kalla den kamel istället.
Min point med det här är väl den att man inte ska underskatta barnens förmåga att förstå och ta till sig kunskap. Det lönar sig väl att passa på att proppa dem fulla så länge de är mottagliga och intresserade.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...