onsdag 30 oktober 2013

Julklappstips

Jag vet... man ska inte behöva tänka på julen nu, det är långt dit, 
men vill man ge handgjorda gåvor så...





tisdag 29 oktober 2013

Klippt och klart

Idag har vi klippt ungtackorna och Balder så nu kan man andas ut för den här gången.
Det gick egentligen riktigt bra, med tanke på att tackorna är rätt så skygga. Alva var först i tur och vi var förberedda på en kamp med ett sprattlande, hysteriskt får men i motsats till sin mor Freja, så satt hon alldeles slak och stilla hela tiden så både klippning och klövverkning gick hur bra som helst. De andra var inte mycket besvärligare de heller.
Balder klipptes stående, han är så snäll och foglig så det räckte med att klämma in honom i ett hörn och hålla en rem runt halsen. Det blev lite oklippt under remmen, det ska jag fixa med kökssaxen imorgon. Jag lovade honom att inte lägga upp några bilder innan kransen är borta. Damerna hans trodde att de fått en ny bagge, så de blev precis lika yra som när vi släppte in honom till dem för en vecka sedan. De rusade runt som dårar med Balder grymtandes i hasorna. Ibland kan de nog vara så fåraktiga att man bara himlar sig.

På bilden poserar Asta, som blivit klippt tidigare.

måndag 28 oktober 2013

I äggdjungeln

Idag kommer jag att bli riktigt tråkig och skriva om olika former av äggproduktion.
Jag blev inspirerad av en diskussion om ekologiska ägg på Facebook.
Ingen har väl undgått att märka de långa raderna med olika äggförpackningar i butikerna. Det finns "vanliga" ägg utan desto mera förklaringar, "onnellisen kanan munia", "vapaan kanan munia", ekologiska ägg o.s.v. Hur ska man veta vad det är för skillnad på dem? Det vet man väl oftast inte. Så nu tänkte jag upplysa folket lite, så behöver ni inte fundera mera utan kan lättare välja och vraka bland äggen.
Trots att det verkar finnas så många alternativ så är det ändå bara fråga om fyra officiella slag: Ägg från burhöns, golvhöns, utehöns eller ekologisk produktion.

Alla "lyckliga" och "fria" höns bor i golvhönshus, där utrymmet delvis kan bestå av flere våningar med gallergolv. De har tillgång till värpreden, strö att sprätta i och sittpinnar att sova på. Det får vara max nio höns per kvadratmeter.
Utehönsen är en ny grej i Finland, de bor i golvhönshus men har möjlighet att gå ut året runt om vädret inte är alldeles omöjligt. Rastgården skall till största del vara täckt av växtlighet.
Ekologiska höns bor i golvhönshus, max sex stycken per kvadratmeter, och har tillgång till strö, sittpinnar, värpreden och en rastgård dit de bör få gå åtminstone under perioden maj-oktober. Hönshuset måste ha fönster så de ser dagsljus. Förutom ekofoder får de också dagligen grovfoder som t.ex. hö, gräs och rotsaker.

Sedan kommer vi till burhönsen som inte har det fullt så angenämt, trots att de fick en liten förbättring i och med det nya EU-direktivet som förbjuder oinredda burar. Burhöns är den vanligaste produktionsformen och innebär att det finns 750 cm2 per höna (en A4 är 623,7 cm2). Det bor flere hönor i en bur och de ska ha värprede, sittpinne och ett litet område där de kan sprätta i strö. Det är trångt om härligheten, det kan man lugnt påstå.
Flere producenter i andra EU-länder brydde blanka f*n i att ändra sina gamla burar när direktivet skulle vara uppfyllt 1.1.2012.

Det här var bara en kort version av det hela, det finns otaliga regler och bestämmelser och exakta mått på sittpinnar, reden, matskålar m.m. Hoppas det här i alla fall kan hjälpa någon i äggdjungeln!


Här har vi ett gäng fria och lyckliga golvhöns med en kvadratmeter golvutrymme
per höna och tupp, rastgård, sittpinnar, värpreden och hela härligheten.


söndag 27 oktober 2013

Svarta Damen går på fest

Det är sällan Svarta Damen visar sig, och ännu mer sällan hon fastnar på bild, men igår lämnade hon huset och gick på fest för första gången på mycket, mycket länge. Hon är inte speciellt förtjust i Halloween-traditionen för hon tycker inte den hör hemma i vårt land, ändå kunde hon inte motstå frestelsen att gå på festen, eftersom hennes osaliga skepnad för en gångs skull kunde röra sig bland folk utan att väcka uppmärksamhet.
Festen var en succé men Svarta Damen avundas dem som efteråt kunde hänga in maskeraddräkten i skåpet och återgå till att vara vanliga dödliga, själv är hon dömd att osaligt vandra och hålla ett vakande öga över folk och fä på Nedergård.


Ett gammalt porträtt, hon har sett lika ut i 100 år.

lördag 26 oktober 2013

Mönster

På flere bloggar jag följer har det på sistonet förekommit skriverier om en känsla av otillräcklighet, att inte duga som den man är och att bli ifrågasatt för sina val. Kanske det är höstmörkret som får folk att misströsta. Jag tror att alla mänskor kämpar med tankar av det slaget nu och då, endel oftare än andra. Jag tror också att det, av helt naturluga skäl, är allmännare bland dem som valt att leva lite annorlunda än normen. De som kanske inte valt att prioritera utbildning, karriär, barn och hund, med betoning på utbildning och karriär. Vårt samhälle är uppbyggt så att man förväntas följa ett visst mönster och passar man inte in i de rutorna har man nog fullt upp med att förklara sig åt alla och envar.
Det allra bästa är ju en så hög utbildning som möjligt, sak samma om du sedan går arbetslös resten av livet för att du är "överutbildad" eller för att det överhuvudtaget inte finns arbetsplatser som motsvarar din utbildning. Inte många ifrågasätter dina val då. Du duger. Har du däremot skippat högskolorna och universiteten men jobbar på för brinnkära livet och är lycklig ändå, då borde du nog utbilda dig lite. Du duger inte.
Det här är lite tillspetsat, jag vet, men visst ligger det lite sanning i det, eller hur? Nu syftar jag inte alls på mig själv i det här inlägget, trots att jag också får förklara mig många gånger, men det är en annan story. Nej, det här är bara min uppfattning om hur man i allmänhet bedömer folk och deras val och hur en mänskas värde vägs i titlar.

torsdag 24 oktober 2013

Mindmap och drömmar

Vi fick en svår hemuppgift på kursen förra veckoslutet. Vi ska göra en mindmap över saker vi kan och tillika fundera över vart vi vill komma. Den här uppgiften bottnar i att vi alla har så svårt för att säga vad vi är bra på och vad vi kan. Det blir mest ett enda blygt mummel om att " njaa, inte kan jag nu någonting, vad skulle nu jag ha att erbjuda som skulle vara bättre än någon annan, vem skulle köpa mina tjänster..." Så kan man ju bara inte hålla på och tänka om man skall bli framgångsrik!
Nej, bort med sådana tankar, räta på ryggen, ta pennan i vacker hand och plita ner vad du är bra på. Lättare sagt än gjort, för sedan kommer tankar som "nej, inte kan jag ju skriva att jag är bra på att måla, det finns ju de som är mycket bättre, teckna, samma sak där, sjunga, nej absolut inte, sköta får, nej knappast..."
Det känns ju så fel att sitta och skriva en sådan skrytlista. Det är mycket lättare att skriva en lista på allt man drömmer om och vart man vill nå, men för att komma dit måste man ju först tro blint på sin skrytlista.

onsdag 23 oktober 2013

Goda tider för en bagge

Det var en mycket ivrig bagge som blev insläppt till tackorna igår. Han kunde ju inte tro sina ögon, eller rättare sagt sin näsa! Från att ena sekunden ha stått och hängt ute med småpojkarna befann han sig i nästa ögonblick bland ett gäng väldoftande damer. Uuulalaa! Till hans stora besvikelse var inte mottagandet det minsta varmt från tackornas sida. Man skulle nästa kunna säga att det var med äcklat obehag de sprang undan honom, medan de tittade ytterst förebrående på mig. Varför i all världen släppte du in den där snuskhummern hit? Hur tänkte du nu? Nå, det tar några dagar så är det nog annat ljud i klockan!
Här kan ni läsa om fjolårets frierier.



















Ullis ser alldeles vettskrämd ut när Balder antastar henne med sina snuskiga förslag.

tisdag 22 oktober 2013

Fest och vardag

Jag fyllde 35 för en vecka sedan och hade egentligen tänkt göra ett inlägg med bilder från tidigare födelsedagar, men sedan slog lättjan till så det blev till ingenting med den saken.
Det är roligt att rusta till kalas, men det är nog så skönt när det är över också.




Efter kalaset har vardagen fortsatt som vanligt. Vi har klippt tackornas ull och verkat klövarna, ungtackorna och Balder skall ännu bli av med pälsen den här veckan. 
Att verka/klippa klövarna är nog det allra jobbigaste tycker jag. De växer så fort på våra får, så vi måste absolut börja göra det oftare än två gånger per år. Det är ett jäkla jobb att få bukt på förvuxna klövar. Vi har använt alla tänkbara verktyg, sekatörer och knivar av olika slag, men än har jag inte hittat det ultimata redskapet. Det går rätt så bra med en vass kniv, men den hålls inte länge vass när man skär i stenhårda klövar. Att djuren sprattlar, sparkar och har sig gör inte processen lättare precis, man blir både varm- och kallsvettig när man försöker undvika att slinta med kniven och skära för djupt. Ett skar i tummen var saldot efter tackornas fotvård, men mycket hellre en blödande tumme än en blödande klöv.

I år har vi försökt klippa ullen med fåren sittande, så som "stora pojkarna" gör. Det är bara synd att Saga och Freja inte har sett hur det borde gå till. De borde alltså sitta alldeles stilla på rumpan, slaka och avslappnade medan man klipper. Nej, inte de två. Ett jäkla liv och fäktande med benen. Det slutade med att vi fick ge oss och jag fick försöka hålla fast dem stående medan husbonden klippte klart. Det gick någorlunda, men vi hade nog alla pulsen uppe i 200 innan ull och klövar var klippta. Efteråt, när man tänker på det, är det ju mest bara komiskt. Idag skall Balder få återförenas med sina brudar, det blir spännande tider!


Ett perfekt väder för att pröva fiskelyckan och lägga ut strömmingsnät.

söndag 13 oktober 2013

Aftonrodnad


Höstkvällarna är så stämningsfulla med sina fina färger. I kväll gick allt i rött.
Det här är bara några hastverksbilder, men i brist på bättre så...




















Fresia kom skuttande från åkerkanten och fick mycket bråttom att klättra upp i äppelträdet när jag gick ut på balkongen, så jag antar att hon ville med på bild. Blixtbilder är mot mina principer, men jag gör ett undantag för hennes skull.

fredag 11 oktober 2013

Snyt och snörvel

Så var den här, höstflunsan. Tack, tack.
Jag hade klarat mig bra utan den också.
Nu borde jag då passa på att njuta av att få lata mig, med godtagbar orsak, men det är så svårt. Jag är inte tillräckligt sjuk för det. Det ska vara feber för att man ska kunna ligga på soffan, och det har jag inte. Nu borde jag göra någon vettig inomhussyssla istället, som att tova till exempel, men ullen får näsan att rinna ännu mer, så näe... Jag kunde ju förstås städa lite, men jag tror nog att jag är för sjuk för det.
Jag borde också tvätta fönstren, men det är jag nog absolut för sjuk för. Vet inte om jag någonsin blir tillräckligt frisk för den sysslan. Jag har födelsedag på tisdag, så både städning och fönstertvätt skulle vara på sin plats innan dess. Bakning också förstås.

Nåväl, allt har sin tid. Så också tedrickning och nygräddat jästbröd, för det har jag faktiskt lyckats få till stånd idag. I och för sig är brödet ännu i ugnen och glömmer jag dit det, så är det ju ingenting värt att skryta om.



onsdag 2 oktober 2013

Min morgon

Det var en så extra fin morgon idag, så jag tog kameran med ut på morgonrundan. 
Egentligen började jag redan inne i köket för det var så fint ljus.


De stackars djuren fick vänta på morgonmålet medan jag fotade. 
Här kommer en serie vi kan kalla "mor & dotter".

Ullis & Ava


Freja & Alva

Dodis & Aino alias Pricken


Tovis & Asta


Lamm liknar sina föräldrar lika mycket som barn gör det. Inte enbart till utseendet utan också kroppsspråk och beteende. Jag var inte ut efter att fota likheter, men när jag gick igenom bilderna var det så skrattretande tydligt vem som hör ihop med vem.
Kanske det bara är jag som ser det, men...

Jag har väl inte skrivit ett ord om hönsen i sommar, 
men de lever nog fortfarande och Boris likaså, fast han verkar död på bilden!



tisdag 1 oktober 2013

Kratta, kratta...

Att ha en allé med ekar och lönnar längs uppfarten till huset kan ju vara trevligt ibland, men på hösten är det nog lite jobbigt, det måste jag medge. Mängden löv är helt totalt sanslös. Hur mycket man än krattar så finns det alltid lika mycket löv på marken och lika mycket kvar i träden. I alla fall känns det så. Jag är nu på inga vis den som står med krattan i högsta hugg hela tiden, men visst är det ju roligare att kratta torra löv på hösten än våta, fastklistrade, mögliga löv på våren. Dessutom grönskar ju gräset så mycket fortare om man har krattat ordentligt.
Själva krattandet är egentligen inte det största problemet, utan att få bort högarna med löv. Det är det allra tristaste momentet.Därför låg fjolårets lövhögar kvar i våras... tillsammans med en massa okrattade löv. Det är inget att vara stolt över precis. Målet är att det inte ska upprepas i år, men jag lovar ingenting. Kommer vintern plötsligt och de fryser fast, då ligger de där precis som i fjol.



















Marken är full av löv och träden likaså. Då är det lätt hänt att jag börjar leka och gör färgskalor istället för att kratta...



















...eller fotograferar lite blomsterprakt...



















...eller går och tittar till mina "gossar".

Algots min är alla tiders! Vilken pussmun. Aron myser mot pappas kind. 
Smutsgrisar är de allihopa eftersom de sportar med att rida på varandras ryggar.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...