onsdag 25 september 2013

Den som gapar över mycket...


Den här stackars lilla nötskrikan hade gapat över lite för mycket och täppt till sin skrikande hals med ett ekollon. Den var alldeles slut och satt och gapade på vår gård. När jag skulle fånga den för att rädda den ur nöden flög den förstås undan, så det blev lite jakt med fiskehåven. Till slut fick jag fast den och pappa plockade ut ekollonet medan jag höll fågeln. Den var ganska så medtagen vid det laget, så jag vet inte hur det slutade. Vi "jumppade" näbben lite ifall den gått ur led, men den fortsatte nog bara gapa ändå, så vi lämnade den i fred. Känns ju bättre att ha försökt än att låta den svälta ihjäl med mat i munnen...

tisdag 24 september 2013

Städa, städa varje fredag

Med risk för att verka lite tvetydig vad gäller städning, så måste jag medge att jag har köpt en ny dammsug idag. Jag syftar förstås på att jag igår skrev att jag inte precis brukar gå med städtrasan i högsta hugg och det klingar kanske lite falskt med att följande dag köpa ny dammsug. Det "suger" nog egentligen, för man hade ju fått en hel del annat för den pengen. Det var bara det att det luktade så unken hund om den gamla så jag hade inget annat val än att ge den pension.
Jag räknar med att den här nya ska hålla länge, och med tanke på användningsfrekvensen så borde det väl inte vara så långsökt. Det är nog fåfängt att tro att det skulle dammsugas oftare bara för att sugen är ny.

söndag 22 september 2013

Förändring

När hösten kommer och vi börjar vistas mera inomhus får jag alltid ett behov av förändring och någonting nytt. Det är väl ett ganska allmänt fenomen i och för sig.
Under sommaren hinner man knappt se sig omkring inne i huset, och ibland kan jag bli helt till mig när jag plötsligt märker någon grej som antagligen legat på ett visst ställe hur länge som helst och jag bara har klivit över den. När kvällarna blir mörka och långa får jag upp ögonen och då vill jag ha någonting nytt eller annorlunda att titta på.
Jag har en vän som möblerar om jämt och ständigt (du vet vem du är...) och provar alla tänkbara lösningar för att hon blir uttråkad annars. Själv skulle jag nog gärna möblera om lite mera, men vi har så mycket fönster och dörrar i vårt hus, så det finns inte så många sätt att möblera. Det är ju ingen idé att flytta på möblerna bara för flyttandets skull, så i vårt hus står de där man en gång konstaterat att de står bäst. Vi måste alltså fixa förändring med andra medel.
I höst har jag fått ett skov av målningsiver. Vi har en hel del mörka möbler som känns lite i tyngsta laget eftersom taket, som är original från 1917, också är mörkt. Så nu har jag målat en del möbler vita. Inga gamla antikmöbler dock, utan "låtsasgamla" som man inte behöver få dåligt samvete av att måla. Om jag får säga det själv så blev bordet och stolarna på bilden mycket sympatiskare som ljusa. Samma gäller de gamla vattenfläckiga blomborden.

Före
Efter

Jag har också haft en fix idé om att jag vill ha vita stolar i köket, som är jättemörkt, så jag målade några furustolar som stått på verandan. Jag är inte värst förtjust i modellen på stolarna, men det var otänkbart att måla våra riktiga köksstolar eftersom de är så fint slitna, gamla, hederliga köksstolar. De fick nu ta semester på obestämd tid. Att ha vita köksstolar i ett hus där folk springer ut och in i diverse arbetskläder och ingen någonsin ödar tid på att gå runt med trasa och torka fingermärken och annan smuts, är ingenting att rekommendera. Husbonden fick en gammal, brun stol direkt efter första provsittningen, själv har jag inte ännu sett så noga på min vita stol. Antar att de gamla stolarnas semester blir kort.


lördag 21 september 2013

Morgondimma

Det var en dimmig värld som visade sig bakom rullgardinen imorse. Ungefär lika dimmig som jag kände mig i huvudet. Det har regnat något förskräckligt i natt och då kan jag inte sova normalt, utan vaknar hela tiden och ligger och snurrar. Att jag låg och funderade på om båten kommer att hållas flytande eller inte, gjorde ju inte saken bättre. Jag insåg plötsligt att jag totalt glömt att tömma den efter förra regnet, så jag visste inte hur mycket vatten det var i den från förut.
Flöt gjorde den i alla fall, men mycket mera hade den nog inte tålt.
















Fresia gick i fötterna på mig och gnällde hela tiden medan jag skötte morgonsysslorna i lagården. Jag kan sen bli otroligt irriterad på onödigt gnäll när matskålen är full med bästaste Whiskas, men det inte duger. Vet inte var skon klämmer.

Här har vi en gnällare till. Det är Alva. Hon har inte läst fårböckerna där det står att köttraser är tysta och lugna. Visst, hon är korsning, men... Mycket högljudd och krävande. 
Men så söt ändå!

Om det här var ett ljudklipp skulle ni höra ett hårt och genomträngande "mm-böö".
Hon har ett mycket personligt ljud som man inte kan ta fel på.
Ljudet tystnar så fort hon får hö framför sig.

onsdag 18 september 2013

Höstmörker

Jösses, vad mörkt det blev plötsligt!
Det känns som vi haft sommar i snart ett halvt år med sol och uppehållsväder mest hela tiden. Idag slog hösten till på allvar. Det känns så totalt främmande med regn och tunga, gråa moln. Det blev mörkt med en gång. Jag var inte redo! Man kan inte ändra årstid så där bara. Lite mjukare övergång, tack!
Det här vädret i kombination med julsånger på körövningen i kväll, gör att man känner sig som en björn som ska börja dra sig mot sitt ide.

Jag försökte hitta en beskrivande bild men misslyckades, så den här har ingenting med någonting att göra, förutom att den är mörk.

tisdag 17 september 2013

Bland lingon och älgflugor

Idag har jag plockat lingon. Jag är egentligen en usel bärplockare eftersom jag är alldeles för otålig av mig. Jag har otroligt svårt för enformiga saker som skall upprepas om och om. Som att plocka bär till exempel.
Man plockar och plockar och det ökar otroligt långsamt i ämbaret. Det där är egentligen inte sant när det gäller lingon, men... i alla fall.
Det som räddar hela situationen är ju att det är så förbaskat skönt i skogen. Idag var vädret perfekt, sol och blåst, som håller älgflugorna på avstånd. Visst fick jag plocka flera stycken ur kalufsen, men det kunde ha varit bra mycket värre. Lingonen var av mycket varierande kvalitet men jag är inte så kräsen.
Jag kokar sylt av dem, så det är inte så noga.
Huvudsaken är att få egen sylt på gröten.

100 gram av butikens sylt innehåller 35 g lingon och 41 g socker... plus lite siffror och koder. Lockar inte.



















Myren är så torr i år så man kan gå torrskodd över den. På tuvorna växer tranbär.



















Ifall det är någon som inte vet hur en älgfluga ser ut, så här har ni en. De är platta jävlar som tappar sina vingar när de landar för att sedan leva resten av livet med att suga blod av värddjuret. Mänskans blod duger inte till deras ändamål, men bits gör de ändå. Är man känslig kan man få rejäla bölder där de biter med sina skitiga små käftar. De är omöjliga att få livet av genom att slå med handen, man måste krossa dem mellan fingrarna. Fräscht.

måndag 16 september 2013

Hösten kommer

Jag har haft lite bloggsemester på sistonet, hoppas det ändå finns någon läsare kvar där ute. Det har varit mycket fårsysslor, så till den milda grad att man igen tycker de kunde vara 100 stycken istället för 15, så skulle man få lite lön för mödan också. Vi har varit tvungna att stalla in tackorna redan eftersom deras bete var slut. Vädret har ju varit helt super, så de skulle bra kunna gå ute länge än. Nu är de i alla fall inne och tacklammen är avskiljda från sina mammor sedan ett par dagar tillbaka. Det blir en hel del gråt och skrik som skär i hjärtat, men det måste man bara tåla. Egentligen skriker de mindre än jag väntade mig.
Lammen skiljs från tackorna för att de skall sina och hinna återhämta sig och lägga lite på hullet innan betäckningen senare i höst.

Baggarna i sin tur håller mig med hjärtat i halsgropen hela tiden just nu. De har betett sig exemplariskt hela sommaren och respekterat hagen trots att betet varit slut redan länge.
I förrgår när jag gick ut för att fotografera lite och bara som hastigast kastade ett öga mot fårhuset öppna dörr ser jag ett gäng får som står ytterom kätten och smaskar havre ur en så. Vi hade skiljt tackorna från lammen samma dag, så min första panikartade tanke var att det var de som sluppit ur kättarna på något mystiskt vis. En närmare titt visade att det var Balder & Sons som stod där, precis som de aldrig gjort annat. De tittade bara hastigt upp på mig och fortsatte äta. Jag trodde inte mina ögon. Snabbt som blixten drog jag fast skjutdörren de gått in igenom och kollade att alla andra utgångar var stängda. Sedan rusade jag efter husbonden, som inte heller blev värst förtjust i gossarnas påhitt.
Tackorna och tacklammen var förstås alldeles uppskärrade över det oväntade besöket och alla bräkte som dårar. De enda som verkade ta lugnt var utbrytarkungarna själv. Där gick de lugnt runt och rotade bland verktyg, hö och havre. Till slut fick vi dem forslade mellan grindar genom tackornas kätte tillbaka till hagen bakom lagården. Balder passade på att utbyta några djupa tungkyssar med sina damer när han föstes ut.
Det visade sig sedan att han antagligen skuffat huvudet igenom fårnätet, fastnat och ryckt loss hela eländet från garageknuten. Sedan har han spatserat över gården in i lagården på ett skrovmål med sönerna i släptåg. Vi hade verkligen tur att de gick dit och inte försvann t.ex. ut i skogen. Vi hade också otrolig tur eftersom ingen av dem fått några bekymmer med magen. I värsta fall hade de alla kunnat missta livet efter att ha slukat i sig havre ur en 30 liters så. Fårens matsmältning tål inga plötsliga förändringar så i ett dygn efter kalaset var jag livrädd för hur det skulle sluta. Tydligen hann de inte äta så mycket.
Nu får jag bara gå och oroa mig för hur de skall hållas i hagen i fortsättningen.
Den ågan räcker till så det blir över...

Här ser man så oskyldig ut.


Höstfärgerna har kommit fort under den senaste veckan.


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...