tisdag 28 maj 2013

Solnedgång

Jag fortsätter på det här kvällssolstemat idag också eftersom det har varit en så superfin kväll. Det blir årets första, men knappast sista solnedgångsbild. Jag ska försöka att inte upprepa mig allför mycket med de här bilderna, men risken är nog stor eftersom jag är en en stor soldyrkare med solnedgångar som extra svag punkt.


Jag slog en gröngödslingvall tidigare i kväll för att få bukt på maskrosen och i skymningen på vägen från stranden såg jag en vitsvanshjort stå och kalasa på klöver där jag hade fuskat. 
Bra så, det bjuder jag på. Några hundra meter senare hajade jag till av ett hiskeligt skränande. Jag förstod inte om det var fågel eller, tjaa.. fisk visste jag ju att det inte var, men i alla fall... När jag sedan kunde placera ljudet såg jag att det var en räv som skällde ut mig. Den gjorde det verkligen grundligt. Ett jäkla liv. Den sprang fram och tillbaka, hela tiden med blicken på mig och tjöt och hade sig. Antagligen hade den ungar i en lya i närheten. 
Bilderna är dåliga men räven syns suddigt på en sten i vänstra kanten.





måndag 27 maj 2013

Kvällssol i skogen
















Området vi planterar gränsar till ett kärr. Där växer alla möjliga fina blommor.



















Just nu blommar vattenklövern och getporsen.


Kärren är skyddade, dit har inga skogsmaskiner ärende. Det är bra.

söndag 26 maj 2013

Det gröna guldet

Vi har haft vädrets makter på vår sida det här veckoslutet. Det har varit perfekt planteringsväder, halvmulet och tillräckligt med vind för att hålla myggorna på avstånd. Det finns ju ingenting mer irriterande än en myggsvärm runt huvudet när man småsvettig föröker uträtta någonting och har båda händerna upptagna. Det får mig osökt att tänka på fårhagsbygget i fjol om våren. Det var för jävligt.
Tänk er en fuktig skogsdunge och varma försommarkvällar, en hammare i ena handen och en märla i den andra medan myggorna kalasar på händer och huvud. Otroligt frustrerande, helt enkelt.
Nåja, det var inte det jag skulle skriva om idag.




















Plantering i ett nötskal: Tryck ner planteringsröret på en lämplig plats, lägg plantan i röret, lyft upp röret och trampa till runt plantan. Upprepa, upprepa och upprepa. Lyssna på fågelsången eller göken, känns hur gott det doftar och njut av nyttomotionen.
Om man inte planterar på markberedd plats kan man ännu öka mängden motion genom att med spade gräva bort mossa och gräs där man ämnar sätta en planta. På det viset får den lilla plantstackaren en bättre chans att klara sig i konkurrensen om vatten, ljus och näring.



















Har man kamera med sig kan man alltid passa på att fotografera lite harsyra eller skogsviol medan man pausar. Att flugan råka fastna på bild var en slump.

fredag 24 maj 2013

Försommar

Den 16 april skrev jag om väntan och idag slog det mig plötsligt att det jag då väntade på är ju här nu! Egentligen till och med delvis förbi. Tänk så fort tiden går när det händer mycket. Det känns som en evighet sedan jag gick och väntade på islossning, lamningar och vårbruk. När jag jämför bilderna från idag med dem jag tog då, så kan jag bara än en gång konstatera att jag är glad över att vi har fyra årstider. I och för sig skulle det inte skada med mera sommar, men skulle man uppskatta det på samma sätt då? Jag tvivlar.
Allt är så otroligt grönt den här tiden och det doftar helt härligt. Vi ska spendera veckoslutet i skogen för vi har 2100 granplantor att plantera. Jag kan lätt komma på tristare saker att göra en försommarhelg! ;)


Den här lille vännen väntar kanske på att komma ut på bete.

onsdag 22 maj 2013

Utrikeshandel

Gräset växer så det knakar och det börjar bli hög tid att få ut fåren på bete. Vi har bara en färdigt inhägnad hage och vi behöver en till så idag har jag beställt elstängsel. Tackorna skall beta på en åker där vi inte kan sätta upp ett permanent stängsel så det måste bli elnät som är lätt att flytta. Jag har ingen erfarenhet av elstängsel, om man inte räknar farmors kohage för 30 år sedan, så det har varit en del nytt att sätta sig in i. Jag är typen som skall jämföra priser och väga för och emot i en evighet, så det tar tid. Problemen löste sig när jag till slut hittade en firma som lovar att "Wir lösen jedes Weidezaun-Problem!" Upp till bevis, att priserna är hälften av vad samma grejer kostar i Finland passar mig och min börs utmärkt.
Att beställa saker man ingenting vet om på ett språk man har glömt är ju lite utmanande, men nu borde jag ha ein sehr kräftiges Batteriegerät, Elektrozaunnetz mit Doppelspitze och en Zaunprüfer på kommande. Få se...
Vet inte om jag vågar säga det högt men Tovis har varit feberfri idag så håll tummarna!
På bilden ligger Aino och myser. Hon har ett lite lustigt utseende, precis som mor sin.


Adam vilar middag med sin mamma. Han är så otroligt söt och god och kärvänlig, så jag är alldeles såld. Han har dessutom världens gulligaste lilla bräkande ljud. Det stämmer liksom inte ihop med hur stor och knubbig han har blivit. Han bräker så svagt och försiktigt med ett frågande tonfall som stiger på slutet. Han och Algot är bästisar. Algot ser lite hyena-aktig ut med en konstig hållning och långt nackhår. Han smyger sig ofta bakifrån på Saga och stjäl mjölk när hon äter. Blir han upptäckt får han sig en rejäl knuff.

måndag 20 maj 2013

Vad skall man tro?

Sist jag skrev beklagade jag mig över att Freja inte lät Alva dia. När jag sedan gick ut för att hålla fast damen i fråga fick jag mig en positiv överraskning. Så fort jag klättrade över kanten på lamningsboxen gick Alva raka vägen till juvret och Freja lät henne dricka som om hon aldrig gjort annat. Då kände jag mig ganska nöjd. Sedan dess har jag  inte behövt blanda mig. Nu har jag bara blåmärkena kvar som minne av de gånger jag blev omkullknuffad och övertrampad när jag skulle hålla henne på plats.
Tovis blir jag inte klok på, feber har hon och hon andas ofta fort och ytligt men inget annat tydligt fel hittar jag på henne. Hon äter som en häst med god aptit och verkar pigg. Jag pratade med en veterinär i fredags och hon tyckte att jag skulle ge mera penicillin i 5-7 dagar och sedan får vi se hur det ser ut. Tovis har hunnit få så mycket penicillin i sitt liv att man undrar hur det här skall sluta... Idag tyckte jag att de alla stundvis andades mer eller mindre fort och flämtande, så jag vet inte hur mycket jag ska oroa mig. Kanske de bara har hett?
Jag blir snart alldeles gråhårig. Vi vill inte ha fler som skall medicineras utan vi vill få ut dem på bete så fort som möjligt.


fredag 17 maj 2013

Stressiga tider

Gissa om Tovis penicillinkur hjälpte?
Nej, förstås inte. Idag har hon feber igen. Det hade hon nog antagligen igår också. Nu får hon dubbel dos, vilket hon antagligen borde ha fått från början, men vem är jag att ifrågasätta en veterinärs ordinering...
Vid det här laget har jag märkt att om jag har ens en liten aning eller känsla om att någonting är fel, så är det det också. Suck och stön. Freja vill inte låta Alva dia, så henne får jag hålla i med lindrigt våld för att den lilla skall få dricka. Hon har i alla fall börjat gå upp i vikt, så någonting får hon i alla fall.
Att ta till tuttflaska är det allra sista man vill göra om man inte vill springa med flaskan i typ åtta veckor framöver. Vårbruket är så gott som undanstökat och nu blir det igen skolbänken på veckoslutet.



















"Stick, snorunge, annars får du på käften." Algot får lära sig att alla tanter inte är snälla.


måndag 13 maj 2013

En isbjörn

Freja, som av naturliga skäl fått smeknamnet "björnen", fick idag en liten isbjörn.
Det har vi ju väntat på i tre veckor men ändå kom det lite överraskande. Jag hade inte sett några konkreta tecken på att det var så nära så jag sysslade med annat när pappa kom och sade att nu klämmer hon ut någonting.
Det var i alla fall vad hon försökte göra.
En snabb titt avslöjade att det var ett huvud och ett framben, inte två som det borde för att gå smidigt. Medan pulsen steg försökte jag känna efter hur det var fatt med det andra benet men det var så trångt så det gick inte. Lammet satt fast som murat med huvudet ut och ett ben som spretade någonstans där inne. Jag har blivit lärd att man skall försöka leta rätt på benet och peta fram det innan man hjälper till att dra ut lammet men det var omöjligt.
Att dra gick inte heller för det bara knakade i ben och nacke. Jag blev mer och mer panikslagen anefter som lammets nos blev kallare och kallare. Pappa kom då också med och hjälpa och till slut fick han ut lammet. Jag trodde det skulle bli begravning igen, men efter lite hjärtmassage och dinglande upp och ner kvicknade den lilla tösen till. Inom tio minuter hade hon redan sörplat i sig råmjölk och en stund senare var hon på benen.
Jag är imponerad av lilla frökens livskraft!

Alva

lördag 11 maj 2013

Våndor och vårbruk

Imorse när vi gick till ut till fåren märkte vi genast att allt inte stod rätt till med Tovis. Hon flämtade som en hund med tungan ut och ur bakändan hade det runnit sörja ner över juvret. Livmoderinflammation? Dags att ringa veterinären ögonblickligen. Vi det laget kan jag nog säga att jag började misströsta på allvar. Dagen innan hade jag spekulerat över Dodis osymmetriska juver och konstiga pälslossning och funderat på juverinflammation och följande dag är plötsligt det friskaste fåret av alla sjukt. Veterinären kom fort på plats och ordinerade en fem dagars penicillinkur som skall injiceras i muskeln. Vi har höstens brottningsmatcher med Tovis och sprutan i färskt minne, så jag ser inte precis fram emot det här medicinerandet.
När veterinären åkt iväg kunde vi ta itu med det som vi egentligen skulle göra idag, alltså inleda vårbruket. Vi har ju en riktig värmebölja som bäst så åkrarna har torkat upp fort.




Till slut ett självporträtt och en bild på vårmodet på en ekogård. Pappa tyckte jag såg ut som en kommunist och undrade var jag hittat så ful färg. Personligen är jag mycket nöjd med mina "mofa-färgade" arbetskläder!



onsdag 8 maj 2013

På promenad

"Han kom med mig när jag drog bort den våren, som en hund följde han mig tätt i spåren."
(ur Guldet blev till sand)



















Boris, den Sällsynta Skärgårds-Boran, har den förtjusande egenheten att leka hund när jag går ner till stranden. Han är lika skärgårdsfrälst som jag.



















På vägen kan man titta på grodrom och granska hur gröngödslingsvallen övervintrat...

... eller gå på grönbete.

Om någon undrar hur det gick med Algots ben så verkar han nu helt återställd.
Algot är den lurvige filuren i mitten.


måndag 6 maj 2013

Vårfiske

Fisket har alltid varit ett stående inslag bland sysslorna på det här stället. Fram till medlet av 1950-talet köptes fångsten upp och fraktades med sumpbåtar till Helsingfors för försäljning. Nuförtiden är det enbart fritidsfiske som gäller. På våren, efter islossningen medan vattnet är kallt, fiskar vi gös med nät. Idag var jag med pappa och vittjade näten. Det blev en riktigt fin fångst, så vi har smörjt kråset med smörstekt gösfilé. Det finns minimimått på hur stora fiskarna måste vara för att man skall få ta upp dem. Det finns också fredningstider och perioder med nätfiskeförbud. Det är bra och är förstås till för att stärka fiskestammen och trygga dess förökning.



















Förutom gös fick vi också några fina abborrar. Gråtrutarna väntar på smakprov.

Fresia likaså.

lördag 4 maj 2013

Orosmoment

Att ha djur, eller barn, innebär att man ofta får gå och oroa sig för än det ena än det andra. Att få lammen välskapta till världen är bara en liten, liten början på en lång och osäker väg där mycket kan gå fel. Det har vi ju redan nu fått uppleva med Dodis lamning. Sedan börjar man oroa sig över om de får tillräckligt med mjölk, har tackan tillräckligt för tre, låter hon dem dia eller knuffar hon undan dem, växer de tillräckligt snabbt och jämnt o.s.v.
Ullis har orsakat några gråa hår åt mig genom att vara otroligt kräsen med maten, eller närmare sagt med proteinet. Hon vill ha sin havre utan rypspellets, det har hon gjort klart. Hon vill helst inte heller ha ärter i sin havre och inte heller sojakross. Ingenting som matte försöker lura i henne går hon på. Att en tacka kan sortera ut ärter ur havren när hon äter den med huvudet inne i en liten skopa utan någon som helst sikt, det är beundransvärt. Eller frustrerande... Protein är viktigt för mjölkproduktionen men det låter hon sig inte bekomma. Hon äter ändå hö och havre med god aptit, men någonting lurt är det nog med henne. Ett annat orosmoment är Algot, som börjat halta på vänster bakben. Han är Ullis största och präktigaste lamm men igår märkte vi att han inte vill stödja på benet ifråga. Han rör sig nog helt smidigt på tre ben och diar med god aptit men någonting är ju på tok. Hoppas det bara är en stukning som leker fort och ingen ledinflammation eller annat hemskt.

Freja ,"Björnen", har ännu inte lammat utan blir bara bredare och bredare.

Ikeas klädkorgar håller inte att klia rumpan på för en höggravid tacka, ifall någon undrat.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...