Platt fall

Det blev ett händelserikt veckoslut. Jag har hunnit med hela skalan av känslor. Det började med en fantastisk schlageryra på konserten i lördags och slutade med en katastrofal lamning och begravning.
Det blev till all tur också en lyckad lamning när Tovis passade på att föda två tacklamm och en bagge medan matte var borta och lekte schlagerdiva. För Dodis gick det däremot inte lika bra. Hela söndagen höll hon på och förberedde sig för att lamma genom att krafsa i ströbädden medan värkarna tilltog. Vi gick och såg till henne titt som tätt för att kunna hjälpa vid behov.
Den sista gången jag gick till henne låg hon lugnt och jag såg inga tecken på lamm på väg ut. När husse sedan gick till henne en stund senare var det redan för sent. Hon höll på att slicka ren en liten tacka men hade missat att det kommit en till, så antagligen hade den kvävts i hinnorna. Jag försökte på alla tänkbara vis få liv i den igen, men det gick inte. Inte nog med det, en liten stund senare födde hon ett pyttelitet, livsodugligt baggskrutt som hon genast ratade. Fast jag hela tiden varit medveten om att vad som helst kan hända, så känns det nog för jävligt när det går såhär. Mest harmar vi oss över den lilla tackan som kanske skulle ha gått att rädda om vi varit på plats 10 minuter tidigare. Det vet man ju inte med säkerhet, men ändå... Skit också.
Livet är så skört.

Dodis i födslovåndor och lilla Aino alias Pricken.

Tovis med sina tre lamm: Aron, Asta och Alina.

Jag är illa rädd att hon inte har tillräckligt mjölk åt dem alla.

Så här bråttom har Algot.

Adam är en vecka gammal nu. 

Han är nog sin pappas pojke, så som han njuter av att bli kliad under hakan.