tisdag 30 april 2013

Till punkt och pricka

Valborgsmässoafton till ära har hönsen nu släppts fria. Det råder utegångsförbud för fjäderfä mellan 1.3 och 31.5 men det liknar ju sig inte, så vi har följt förordningarna till punkt och pricka och skyddat hönsen från kontakt med sjöfåglar och meddelat kommunal-veterinären att här kacklas det på utsidan av hönshuset. Sedan var det bara att öppna fönstret och ut flög de. Jag har sagt åt dem att om de känner sig det minsta fågelinfluensiga skall de säga till.
I fårhuset är allt lugnt för tillfället. Vi väntar på att Freja skall lamma. Igår kom det en liten slemsträng, men inga andra tecken ännu. Unga korsnings- och köttrastackor visar inte lika tydliga tecken som äldre finska får, så det gäller att vara påpasslig.


Dodis och lilla Aino Pricken, som gått upp 280 gram sedan igår.

Platt fall

Det blev ett händelserikt veckoslut. Jag har hunnit med hela skalan av känslor. Det började med en fantastisk schlageryra på konserten i lördags och slutade med en katastrofal lamning och begravning.
Det blev till all tur också en lyckad lamning när Tovis passade på att föda två tacklamm och en bagge medan matte var borta och lekte schlagerdiva. För Dodis gick det däremot inte lika bra. Hela söndagen höll hon på och förberedde sig för att lamma genom att krafsa i ströbädden medan värkarna tilltog. Vi gick och såg till henne titt som tätt för att kunna hjälpa vid behov.
Den sista gången jag gick till henne låg hon lugnt och jag såg inga tecken på lamm på väg ut. När husse sedan gick till henne en stund senare var det redan för sent. Hon höll på att slicka ren en liten tacka men hade missat att det kommit en till, så antagligen hade den kvävts i hinnorna. Jag försökte på alla tänkbara vis få liv i den igen, men det gick inte. Inte nog med det, en liten stund senare födde hon ett pyttelitet, livsodugligt baggskrutt som hon genast ratade. Fast jag hela tiden varit medveten om att vad som helst kan hända, så känns det nog för jävligt när det går såhär. Mest harmar vi oss över den lilla tackan som kanske skulle ha gått att rädda om vi varit på plats 10 minuter tidigare. Det vet man ju inte med säkerhet, men ändå... Skit också.
Livet är så skört.



















Dodis i födslovåndor och lilla Aino alias Pricken.

Tovis med sina tre lamm: Aron, Asta och Alina.
Jag är illa rädd att hon inte har tillräckligt mjölk åt dem alla.


Så här bråttom har Algot.

Adam är en vecka gammal nu. 
Han är nog sin pappas pojke, så som han njuter av att bli kliad under hakan. 




torsdag 25 april 2013

Trött men lycklig

Det tror jag gäller både mig och Ullis ikväll. Hela dagen har jag följt med hennes bäddande, krafsande, oroliga vankande och stönande.
Jag började redan bli riktigt orolig när det hade pågått i över åtta timmar utan något som helst tecken på att någonting var på väg ut. Alla möjliga diagnoser flög redan runt i huvudet på mig när gick in en sväng för att laga mat.
En stund senare kom husbonden hem och när han kom in upplyste han mig om att Ullis hade lammat! När jag rusade ut var redan nummer två på väg och en stund senare nummer tre. Ullis skötte det hela exemplariskt. Jag hjälpte för säkerhets skull med hinnorna runt nosen på lammen, men det hade knappast behövts. Jag är så stolt över "Ulla-Bulla" som var så sjuk i somras och nu har tre välskapta lamm!

Boris övervakade det hela med en mycket mera avslappnad inställning än jag.
Här slickar Ullis rent det första lammet, Allan, 3.2 kg.


Här är det Avas tur att bli putsad. Hon väger 2.4 kg.
Sist föddes Algot, 3.5 kg.

I kätten intill använder Adam sin mamma som studsmatta medan han nosar på sin far.
Adam vägde idag, som tre dygn gammal, 5.5 kg. Det innbär en tillväxt på ca 350 g per dag. 
Han har tur som har två spenar helt för sig själv! Den lyxen har inte Ullis lamm.

onsdag 24 april 2013

Lille Adam

Det är bråda tider med konsert på kommande, övningar och nattspring i lagården, men några bilder på Adam skall jag ändå bjuda på. Vi börjar namngivningen från A, så alla årets lamm kommer att få ett namn på A. I nästa år blir det B.

Både mor och son har nu lärt sig vad juvret är till för. 
Det tog sin tid innan han hittade rätt, men nu smackar det värrigare när han dricker.

Han växer fort och blir duktigare och duktigare för varje dag som går.
Han fördriver ofta tiden med att studsa i ring på alla fyra runt sin mor.

Mellan varven vilar han lite i halmen.

tisdag 23 april 2013

Den förstfödde!


Saga fick sin förstfödde son idag!

En härlig liten kille. 
Det blir mer om honom senare, nu ska jag försöka sova ett par timmar innan jag går ut igen.

söndag 21 april 2013

Vårkänslor

Det blev fart på våren till slut. Snön smalt så fort så det känns helt overkligt, men jag klagar inte. Tvärtom. Nu börjar tiden då man inte nänns vara inomhus längre. Allra minst om solen skiner, så veckoslutet gick med diverse utesysslor. Husbonden har kapat och klyvit ved och jag har svajat på en stege från morgon till kväll så jag är helt mör i kroppen. Jag har klippt vår granhäck, som är en urgammal, övervuxen sak. Lite bättre blev den i alla fall, så det var nog värt mödan.
Igår fick Balder en egen ungkarlslya i ett hörn för att Freja och Saga skall kunna lamma utan att ha honom i fötterna. Sagas juver är rätt så stort så det gäller att hålla ett vakande öga på henne nu. Olidligt spännande.




torsdag 18 april 2013

Inget för vegetarianer

Igårkväll var vi på kurs i fårstyckning. Köttmästare Ari Granlund förevisade hur man gör medan ett gäng fårfarmare intresserat såg på med kamerorna i högsta hugg. Att stycka så man får ut maximalt av slaktkroppen är en konst för sig. Att göra en lammkrona kan man kalla hantverk på hög nivå. Det är inget man slarvar ihop sådär bara.
Att räkna ut vilka bitar som är de lönsammaste att ha i köttdisken är också en utmaning, att skära till dem får inte ta för länge jämfört med priset på den färdiga varan. Dessutom måste utbudet möta efterfrågan. Lammköttets efterfrågan har ökat under de senaste åren, men ännu är det många som inte riktigt vet vad de skall göra av de olika bitarna.
Det blir ju lätt så att man bara köper innerfilé för den kan man tillreda.
Då kan det vara intressant att veta att innerfiléerna på t.ex. den 12 kg tunga slaktkroppen vi styckade igår vägde bara 175 gram.
En försvinnande liten del när allt annat också går att äta.



Kotletter blir till.                                                             Lammkrona.

onsdag 17 april 2013

Ett fång blommor


En famnfull med sommarblomster vill jag ge alla er som tagit er tid att titta in här 
efter att ha läst om bloggen i "bladet" idag. Ni är varmt välkomna tillbaka!

tisdag 16 april 2013

Väntan

Det är mycket jag går och väntar på just nu.
Jag väntar på islossningen för det är någonting alldeles speciellt med den. Det är som att havet äntligen släpps fritt och får svalla glatt och obehindrat, lite som kosläpp på våren. Jag väntar också på fiskmåsarnas skrik. Jag väntar på lamningarna och små härligt mjuka, söta, bräkande lamm att krama. Jag väntar på körens storsatsning, Eurovision Song Concert och jag väntar på vårbruket. I morfars kalender från 1939 står det under "Lantmannens viktigaste arbeten" i april att "Ytbearbetning, vårbruk och sådd kunna ofta i södra och sydvästra Finland vidtaga denna månad".
Jaa du, det är nog minst sagt tveksamt med den saken den här genomsura våren.

Jag tror att även den mest inbitne stadsbo kan se att den här åkern nere till höger inte är redo att bearbetas... om man inte ämnar sig ut med kanot förstås.















Att vänta på lammen är både roligt och skrämmande. Det blir de första lammen som föds på vår gård efter en paus på ca 60 år. Hur våra tackor, som alla är förstalammare, kommer att klara det är det ingen som vet. Själv har de väl ingen aning om vad som är på kommande. De är bara glada över att matte av någon anledning börjat ge mer och mer havre både morgon och kväll. I övrigt stånkar och stönar de som vilken gravid kvinna som helst.
På bilden är det Tovis som poserar. Hon, som tidigare varit en sådan hoppetoss, hastig i svängarna, ryckig och envis, är nu "from som ett lamm" och kärvänlig. Antar att det är något slags hormonrubbning...


Nu är det ju inte sedan så att jag bara går här och väntar, utan medan jag väntar försöker jag hysteriskt få undanstökat allt som jag sedan inte hinner med när allt jag väntat på är här! Logiskt, eller vad?

måndag 15 april 2013

Väluppfostrat

Eftersom det pratas så mycket om hur barnen inte kan uppföra sig nuförtiden så tänkte jag passa på att berätta att hoppet ännu inte är ute. Jag spenderade 45 minuter i läkarcentralens väntrum idag och under den tiden gjorde jag följande iakttagelser:
En 7-årig pojke kommer ut ur läkarens rum, tackar högt och ljudligt och säger hejdå.
En 4-årig pojke säger klart och tydligt "Tack, det var allt för den här gången!" när han kliver ut i korridoren, sedan upprepar han "det var allt för den här gången" hela långa vägen till ytterdörren.
En liten, knappa 4 år gammal tös med en hiskelig hosta hälsar glatt på läkaren när hon går in med sin mamma, en stund senare när hon kommer ut, hostar hon så hon spyr. Läkaren rusar efter en spykopp och papper, flickan tackar snällt utan gråt. En flicka i 6-års åldern sätter sig i väntrummet med sin pappa och ber honom läsa Kalle Anka för henne. Han uppmanar henne att läsa själv och utan protester börjar hon knaggla sig genom den första pratbubblan, stavelse för stavelse. Hennes glädje är obegränsad när hon kommit fram till att det står "Terve, sorsa!"
Härligt! Snälla, väluppfostrade ungar som inte gnäller och gråter ens när de är sjuka.

.
P.s. Kycklingarna på bilden har absolut inget med texten att göra!

söndag 14 april 2013

Lönsamhetskalkyler och vinprovning

Ja, ni kan ju gissa vilket jag uppskattade mera under kurshelgen... Prissättning och lönsamhetskalkyler i all ära, men besöket på Mustila Vin Ab drog nog det längre strået. Där tog den mycket driftiga företagaren Maria Tigerstedt emot oss och vi fick en ingående presentation av verksamheten. Tigerstedt tillverkar gårdsviner och likörer av rena, finska råvaror, som till största delen kommer från lokala producenter och hemträdgårdar. Hon gör också sylter och geléer. Produkterna är högklassiga och serveras t.ex. i en del restauranger i Helsingfors. Mustan Everstin Kosto, ett vin av rödvinstyp, gjort på svarta vinbär och blåbär, har valts till Årets gårdsvin 2009. Jag provsmakade vinet i fråga och kan intyga att det var verkligen gott.


Mustila har också mycket annat att erbjuda. Arboretum Mustila är Finlands äldsta och största arboretum, speciellt känt för sina exotiska barrträd och sina hundratals rhododendron och azaleor. I slutet av maj och början av juni är skogarna där ett enda blomsterhav.
I anslutning till Arboretumet och Vinstugan finns också en plantskola där man kan köpa plantor och diverse trädgårdstillbehör.



Bilden här under är tagen i slutet av maj 2010.





lördag 13 april 2013

Fula bilder

Det som göms i snö kommer upp i tö. Så sant som det är sagt!

Jag hade äran att ha en reporter här för några dagar sedan och då pratade vi bl.a. om vad jag väljer att visa på bloggen och om jag bara lägger upp fina bilder och skriver om positiva saker. Nåja, vad gäller bilderna så är det nog oftast så. Jag gillar själv fina bilder och försöker med mina bilder förmedla en viss känsla eller stämning. Jag fotograferar inte allt skrot som ligger i knutarna eftersom jag har friheten att välja bort det. Det är ju det goda med bloggar, man kan välja vad man visar och jag tror alla bloggläsare förstår att allt inte är så finslipat och prydligt som på bilderna. De flesta bloggare är ju ändå alldeles vanliga mänskor med dammtussar på golvet, disk på diskbordet och lervälling på gården på våren. 
Därför valde jag att nu fotografera lite av eländet.


Det här är vad jag trampar i när jag sätter min fot ytterom dörren. Det tragikomiska i det hela är att vi ändå fortfarande har så här mycket snö runt trappan och utejulgranen är stadigt fastfrusen i en snödriva.


En annan trevlig sak med våren är alla lukter som sprider sig över gården. Den svarte syndaren på bilden har definitivt dragit sitt strå till den stacken. Jag har under vintern lagt märke till kattspår som leder in i mitt garage. Jag har godtroget tänkt att de går in dit för att värma sig på motorplåten. Där hade jag nog fel. Nu när det är plusgrader ute har den verkliga orsaken avslöjats. De har gått dit för att skita!


Sådana här högar finns där i mängder. Här har en av de skyldiga återvänt till brottsplatsen.


Mitt bland all sörja och stinkande geggamoja kan man ändå hitta nya fräscha livstecken som påminner en om att den som väntar på något gott väntar inte för länge, trots att det känns som vi väntat en evighet redan.




LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...