torsdag 21 februari 2013

Det känns segt.

Jag lider av vinterseghet och då pratar vi inte om seg som i uthållig utan trög. Det har varit lite glest mellan inläggen också men det beror inte på att jag tappat intresset för att blogga utan har bara haft en liten kreativ paus. Det känns meningslöst att skriva om diverse vardagliga saker så i brist på bättre har jag låtit bli. Jag väntar på våren och nya tag.
Vi har haft en skogsprocessor här några dagar så nu blev det ljust runt åkrarna. I januari skrev jag om en maskin som röjde buskar längs dikeskanterna och nu avslutades det projektet med en större maskin.


I fårhuset går damerna förhoppningsvis i väntans tider. 
Säker kan jag ju inte vara, men jag hoppas förstås att de alla är dräktiga.


Den här filuren till vänster är med all säkerhet inte dräktig utan en blivande far. 
Drömmaren Dodis däremot börjar se lite fyrkantig ut så jag hoppas på små mini-dodisar.



lördag 16 februari 2013

Häst eller nöt?

Den frågan har varit på tapeten den här veckan och det har väl knappast undgått någon. Jag vet inte vad jag skall säga, jag är bara så otroligt urled på nyheter av det här slaget. Jag ser rött och det börjar koka i mig och jag blir så flyförbannad. Personligen har jag nog ingen större skillnad om det är hästkött eller inte i hamburgerbiffarna eller lasagnen, men står det "beef" på paketet och inte ett ord nämns om hästkött, så ska det nog tamme tusan inte ligga en gammal Brunte begravd i biffen. Jag blir så jäkla arg på sådant.
Att vi inte ska kunna veta vad vi stoppar i oss utan det ska fifflas med precis allt. Någon påhittig jävel köper upp ett parti hästkött från en slakteri i Rumänien, kör omkring det från det ena landet till det andra och vips blev det en nötköttshamburgare av eländet.
Voj du söta öde! Råkar det vara riktigt extra påhittiga skurkar i farten så köper de inte ens köttet utan åker runt och stjäl folks hästar livs levande för att på det sättet kunna producera burgaren ännu billigare. Jag har svårt att överhuvudtaget godkänna att det ska kunna vara lönsamt att föda upp djuret i ett land, slakta det i ett annat, tillverka produkten i ett tredje och sälja den i ett fjärde. Det känns helt totalt huvudlöst, men så är fallet med många produkter. Inte undra på att man inte riktigt har koll på hela kedjan från betande djur till färdig biff, trots att man påstår sig ha det. Inga regler i världen har härtills kunnat hindra maffian och andra banditer från att förfalska produkter och papper, så ett ursprungsbevis är väl också en lätt match. Är det så här vi vill ha det? För att kunna köpa billig mat? Jag bara undrar.


måndag 11 februari 2013

Bokslut

Det här är den tiden på året då jordbrukare och andra företagare sitter och vänder på sina papper och verifikat och försöker få det att gå ihop på skattebjörnens blanketter. Hujedamej, säger jag.
Jag vill göra som björnen på bilden och gömma mig i ett traktorhjul. Det är beundransvärt att det finns mänskor som frivilligt väljer att jobba med sådant och ännu till gör det åt andra! Utan dessa härliga mänskor skulle jag vara alldeles gråhårig redan. Tack och lov är vi alla olika. För mig utgör det en alldeles tillräckligt stor utmaning att få räkningarna betalda i något så när tid och hålla ordning på alla kvittenser och andra viktiga papperslappar. Jag har inget emot papper om jag får rita på det, men skattebjörnen blir inte glad om jag fyller de tomma raderna med blommor och krumelurer. Han vill ha siffror. Och jag tål inte siffror. Så därför måste någon annan fylla i mina papper. Så är det bara.


Jag efterlyser mera "laid-back attitude" hos skattebjörnen också!



lördag 9 februari 2013

Våra växelvarma vänner

Vintern håller i sig och snön vräker ner så jag tänkte passa på att presentera några av våra djur från varmare breddgrader. Ingen fara, bilder bits inte!

Det här är Ossi. Han är en Boa Manditra och hans naturliga habitat är på Madagascar. 
Han är en mycket stillsam orm som mest ligger hopkurad och smälter sin mat.

De här två kallas Mattpyton och deras latinska namn är Morelia spilota cheynei.
De lever i Queensland, Australien och blir ca två meter långa.



Här har vi en Trimeresurus Vogeli, Vogel's Pit Viper. Giftig.


Cerastes cerastes. Kallas bl.a. Sahara horned viper och Horned desert viper. Giftig.
De här ormarna har vi inte kvar längre men jag ville visa dem ändå för de är så fina med sina horn. De är ena livliga baddare och typiskt för dem är att rör sig ringlandes i sidled och gräver ner sig i sanden så bara hornen och ögonen står upp.


Det här är Kungssnoken Herbert "Häbä", en Lampropeltis getula floridana.
Vi har också flere Lampropeltis getula californiae och ett par röda, fina Lampropeltis triangulum hondurensis. Vi hoppas de skall föröka sig i vår.

Ovophis tonkinensis, Vietnam. Giftig.
Trimeresurus puniceus. Finns i sydöstra Asien. Giftig.

Sist men inte minst Crotalus cerberus, Arizona Black Rattlesnake. Giftig.
Han har en lite bister uppsyn. Ska försöka få en bild på skallran också.

fredag 8 februari 2013

Lev mer på mindre

Fredagen till ära fick jag en bok jag beställt för en tid sedan. Det är Maria Österåkers bok Lev mer på mindre och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Boken handlar om familjen Österåkers väg mot ett mera självförsörjande liv. Än har jag bara bläddrat snabbt igenom den men kan konstatera att det ser lovande ut med tilltalande typografi och layout, texten varvas med fina bilder och smaskiga recept.
Vi skulle själva gärna leva ett mer självförsörjande liv och jag är övertygad om att boken kommer att inspirera oss ytterligare.
Maria Österåker har också en blogg med samma namn som boken.

onsdag 6 februari 2013

Samiska nationaldagen

Den 6 februari firas samernas nationaldag i hela Sameland, eller Sápmi som det heter på nordsamiska. Samerna är det enda ursprungsfolket i hela EU-området. Dem skall vi vara rädda om tycker jag. Deras historia går långt tillbaka och de har en kultur som är värd att värna om. Flaggan är från 1986 och den är gemensam för alla fyra länder.


Många förknippar antagligen samerna med renskötsel.
De här renarna finns i Ähtäri djurpark. Den är verkligen värd ett besök.


På 1930-talet hade en företagsam man i vår by också en liten renhjord, 
vilket inte var helt vanligt på våra breddgrader.


De här fina djuren ställer till med mycket problem för rennäringen.


Frågan om vargens vara eller icke vara är ett känsligt ämne i många olika kretsar.
Allmänt kan man väl säga att det är lätt att ha en stark åsikt så länge man inte berörs personligen och har gråben ylande i knutarna, sedan blir det lite mer komplicerat.

måndag 4 februari 2013

En funderare

Ibland börjar man fundera på någonting och sedan kan man bara inte släppa det innan man får klarhet.
Det här hände mig senast idag på vägen från matbutiken. Jag insåg att det, hör och häpna,  finns en lucka i min allmänbildning. En sak jag aldrig tänkt på att jag inte vet och som jag inte heller klarade av att räkna ut med min begränsade kunskap om saker och ting. Jag köpte nämligen en ananas och insåg att jag inte vet hur de växer. På lappen stod det att den hade rest hit från Costa Rica, men hur den blivit till hade jag ingen aning om. Nu vet jag ju inte heller om jag är den enda som är så här dum, men ifall någon annan sitter och grubblar på samma sak, så kan jag nu upplysa er om att den växer så här:

Bilden är lånad av Wikipedia.
Jag vet inte hur jag hade tänkt mig att den skulle växa, men i alla fall motsvarar det här inte mina förväntningar. Det ser bara så fel ut. Som om man photoshoppat in ananas på helt fel slags plantor. 




lördag 2 februari 2013

Den heliga kon

Vad skulle världen vara utan dessa underbara varelser?




Vadav denna ode till kon? Någon undrar kanske vad jag druckit denna lördagskväll.
Mjölk, såklart!
Och så åt jag panna cotta till efterrätt, så kon är värd ett hedersomnämnande.

fredag 1 februari 2013

Mat åt kräken

Jag har inte skrivit någonting om fåren på länge. Kanske för att det inte händer så mycket på den fronten den här tiden på året. Det är mest äta, dricka, idissla, producera svarta pärlor, äta, dricka, idissla dag ut och dag in.
För att de ska ha någonting att äta också i fortsättningen så har vi idag hämtat hem tre rundbalar från en gård i grannbyn. Vår egen höskulle börjar bli tom. En rundbal har aldrig satt sin runda fot på den här gården förut, så vi känner oss riktigt moderna idag.


Fredagsmys!


Tovis drömmer sig bort medan Balder äter julgransrester. Om någon är riktigt skarpsynt kanske den lägger märke till att det bara är rännan kvar av det lilla foderbordet i bakgrunden. De påhittiga små liven hade en dag, i största samförstånd, bestämt sig för att riva skräpet. När marodörerna sedan blev ertappade med bordet i spillror på golvet så såg de bara allmänt finurliga och oförstående, ja rentav fåraktiga ut.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...