Etiketter

Utfryst

Stackars Uno, hans förstfödde son Brynolf har tagit över hans plats i flocken, så till den milda grad att Uno vägrar gå på samma golv som han. Han sitter mest på käppen och tittar, eller så står han på värpredets tak medan Brynolf huserar som en kung bland hönorna. När Brynolf närmar sig hoppar Uno undan.
Det verkar inte som de skulle strida, utan det är klart att Brynolf är ledaren nu och Uno håller sig undan.
Jag vet inte egentligen hur mycket jag skall tycka synd om Uno, alltså hur mycket han egentligen lider av det här, men det ser ju nog lite sorgligt ut. Jag misstänker att han är djupt deprimerad och det är mitt fel, jag som så ville ha två tuppar.





Etiketter:

Kommentarer

  1. Linnéa14 januari 2013 kl. 20:59

    Oj, jag trodde att det bara fick vara en tupp på täppan.
    Du får göra coq au wine av den andra, ähum, var jag lite hjärtlös där?
    Tuppen ser ganska skarp ut.

    SvaraRadera
  2. Linnéa15 januari 2013 kl. 20:51

    hej, min komentar har tydligen försvunnit, hmmm.
    Jag trodde att man bara skulle ha en tupp att det typ bara kan finnas en tupp i hönsgården. Annars blir de virriga hönorna ännu virrigare. Jag har förståss bara läst Pettsons böcker och är inte så påläst som jag vill påskina.
    Men de ser ganska så bistra ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet på Nedergård16 januari 2013 kl. 00:07

      Kommentaren fanns nog kvar, det är bara kontrollfreaken jag som inte hade varit in och publicerat den. Alltså jo, en ensam tupp är nog bäst åt några hönor, om man har många hönor och tupparna kommer överens kan man ha flere. Det lär ska bero helt på hur snälla tuppar man har. Det finns ju dom som är folkilskna också, men det är inte våra, som tur. Tuppstek är ju aldrig fel, men jag hade nu tänkt att Brynolf sku få leva... hans bröder är redan uppätna.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg