onsdag 30 januari 2013

Studera mera

Det är tydligen vad jag har tänkt göra.
Vissa är svaga för klädreklamer medan jag är svag för annonser om utbildningar, så nu är det hänt igen.
Jag klickade alldeles nyss iväg en ansökan till en vuxenutbildning inom Landsbygdsturism.
Jag har, min vana trogen, velat och tvekat några veckor, men innerst inne vet jag nog att beslutet togs i den stund jag läste annonsen i tidningen för en månad sedan. Då frågade jag husbonden vad han tycker och han konstaterade lugnt att "Du måst no tyck om att gå i skolan". Det är väl så det ligger till, jag kan bara inte motstå då när det gäller någonting som intresserar och som kan komma till nytta. Den här utbildningen verkar vara en passlig pusselbit i mitt lilla livspussel. Hoppas den lever upp till förväntningarna.
Egentligen väntar jag mig nog inte någonting speciellt, närmast att få nya kontakter till likasinnade och kanske någon god idé utöver det. Det goda med utbildningar där man skall jobba på någonting utgående ur sin egen situation, är att då blir man faktiskt tvungen att göra det, dessutom med en deadline, man kan inte skjuta upp sina planer på obestämd tid. Den enda orsaken att jag tvekat är lathet, jag vet att vart tredje veckoslut kommer överraskande ofta för en som trivs bäst hemma.

tisdag 29 januari 2013

Stora mot små

Helsingin Sanomat skriver idag om de små mataffärernas kamp mot de stora marketarna, om hur små affärer som säljer inhemskt, ekologiskt och närproducerat skall kunna klara sig i konkurrensen med de stora kedjorna. De gör nämligen inte det.
En efter en får de lägga lapp på luckan.
I artikeln intervjuar man Anton & Antons grundare, Niina Hietalahti. De har haft stora problem med att hitta utomstående finansiärer för att kunna utveckla och utvidga sin verksamhet. Investerare är främst intresserade av IT-branschen och spelutvecklare.
Suck och stön, säger jag.
Roten till det onda är förstås att de små affärerna naturligtvis inte kan sälja till samma pris som de två stora kedjorna i vårt land och då har de heller inga kunder. Hietalahti säger så här: "Suomessa ei edelleenkään ymmärretä täysin, ettei halpaa ruokaa ole. Halpa hinta otetaan aina tuottajan selkänahasta." Fritt översatt: I Finland har man ännu inte riktigt förstått att det finns ingen billig mat. Det billiga priset tas alltid från producentens ryggskinn. Hon anser också att marketarnas billiga urval förvränger bilden av matens och servicens pris. Så sant, så sant. Vi kunde ju alldeles nyss läsa om hur man upptäckt att t.ex. ananassaften som säljs i S- och K-affärerna, under deras egna "billighetsmärken", härstammar från fabriker där man använder sig av tvångsarbete.
Vad skall man säga? Är det så vi vill ha det? Vill vi köpa sådana produkter? Ananassaften är nog ingalunda den enda produkten med tvivelaktig bakgrund.
Så vad skall vi göra åt saken? Jag vet inte! Det skulle vara lätt att säga att vi alla skall handla i små affärer som säljer inhemska produkter, men faktum är ju att vi inte har råd att göra det. Matkassen blir fort tre gånger så dyr och det går bara inte. Problemet är med andra ord så mycket större än vad vi rår på med våra matuppköp. Är det rent av så att vi i dagens värld värdesätter alldeles fel saker?

måndag 28 januari 2013

Dagarna går...

... medan vi väntar på vår. Känns som alla dagar är lika, och jag har inget vettigt att komma med.
Vi har länge haft härligt väder och det hade gärna fått fortsätta, jag hann bli van med fina, soliga dagar. Nu snöar det och snart ska det väl regna också.
Jag fick svaren på grobarhetsanalysen här om dagen. Inte 98 % som mitt eget test, men 87. Helt ok, får vara nöjd med det. Nu ska bara odlingsplanen ses över och så ska det beställas klöver- och timotejfrön till grön-gödslingsvallarna. Sen kan våren komma.
Jag har försiktigt försökt väcka liv i min slumrande kreativa ådra och gjorde nyss ett halsband. Det kan ju aldrig skada med en lyckoamulett av fårull.


fredag 25 januari 2013

Finn ett fel






Vem är den felande länken? 
Är det hjorten som leker trädgårdsstaty eller är det skogens konung älgen?
Nej, det är hästen. Varför?
Jo, den är ingen idisslare. Den är också det enda uddatåiga hovdjuret i gänget, de andra är alla partåiga hovdjur, också kallade klövdjur. Så det så, mer om idissling följer senare!






torsdag 24 januari 2013

Reslust

I brist på vettigare sysselsättning satt jag och tittade på gamla fotografier. Det är roligt att minnas platser man sett och saker man gjort. Det är inte alltid lika roligt att bli påmind om hur man sett ut men som tur har jag oftast fotograferat själv, så jag är sällan på bild.
Jag får alltid en otrolig lust att resa bort den här tiden på året. Vet inte vad det beror på. Kanske det bottnar i att vi ofta reste till Kanarieöarna på sportlovet när jag var liten, eller kanske det bara är det att jag har tillräckligt av vintern och längtar efter sol och värme. Det resonemanget håller inte heller helt, eftersom just vårvintern är den bästa vintern när isarna bär och solen börjar värma. Hur som helst så fastnade jag vid bilder från mitt favoritresemål, Italien. Det landet kan man inte få tillräckligt av.

Jag tror jag har bilder från alla årstider, men det får bli vår den här gången.
Toscana i april, I love it!


Cinque Terre, Liguria, rekommenderar skarpt!


När jag fotograferade de här hönsen hade jag ingen aning om att jag en dag skulle ha egna.

Det här är en Maremmano-abruzzese, en italiensk vallhund. En sådan hade vi i familjen för dryga tio år sedan, men då hade vi inga djur att valla. Jag drömmer förstås om att ha en igen... Hunden på bilden ser ut att tycka att jag borde låta den tugga på sitt ben i fred.

Santa Maria del Fiore i Firenze, min favoritstad.


Jag har säkert tusen Italienbilder och det är ju bra, för med det liv vi nu lever 
så får jag nöja mig med att titta på bilder när jag får reslust. 


måndag 21 januari 2013

Resultat

Här kommer resultatet av mitt grobarhetsprov.


Av 100 st havrekärnor har 98 grott! Halleluja, det är nästan skrattretande. Lite för bra för att vara sant, men sant är det ju när man ser det med sina egna ögon. Hur de gror i åkern är ju en annan sak, men döda är de i alla fall inte.  Jag har ännu inte fått resultatet på det prov jag skickade för analys, men experimentet i mitt eget lilla kökslaboratorie gav i alla fall ett resultat som fick mig att gnugga ögonen. Jag räknar nog med att det officiella testet ger en lägre grobarhetsprocent. Jag läste alldeles nyss på tidningen att EU-kommissionen gett Finland lov att undantagsvis sänka kravet på certifierat utsädes grobarhet till 75 istället för 85 procent. Orsaken är att utsädet helt enkelt är av så dålig kvalitet i år att det inte nära på skulle räcka till om kravet på grobarhet var 85% som vanligt. Så här långt får jag bara vara ödmjukt nöjd.

I morgon skall jag till Kangasala på "Luomulammaspäivä".  Direkt översatt "Ekofårdag" vilket låter mycket klumpigt men ni förstår säkert vad det innebär. Det blir föreläsningar om ekologisk fåruppfödning på förmiddagen och ett gårdsbesök på eftermiddagen. Oh joy, I like! Alltid roligt att träffa andra fårfrälsta.


Balder håller med god fart på att bli mattes lilla gullponke. Han har blivit så kärvänlig på sistonet. När jag går in i kätten kommer han fram och vill bli skrapad, sedan står han hur länge som helst med halvslutna ögon och bara njuter. Går man undan kommer han efter och placerar huvudet i famnen på en. Han har egentligen blivit precis som Dodis, hon har alltid varit sådan. Nu har det blivit konkurrens om vem som får vara gullegris. Med tanke på hur smutsig Balder är passar titeln honom bra.



söndag 20 januari 2013

Sköna söndag

Det börjar nästan bli tradition med soliga söndagsbilder och idag blir inget undantag. 

Vem har traskat här?



Isen är full av spår, här har en hjort halkat.


Här har ett helt skjul halkat omkull.





Här är målet för min vandring, up, up we go! Utsikten är värd lite bergsklättring.

Är det inte lite Albert Edelfelt över det här?

Högt

Högre

Högst


lördag 19 januari 2013

Back in business

Vinterns kallaste dag till ära har hönsen förärat oss med årets första ägg! Det var mycket välkommet och är ett säkert tecken på att dagarna blir ljusare och våren kommer.
Ifjol värptes det första ägget 17.1 så de är överraskande punktliga med tanke på att de inte har en kalender att titta i. Nu kan man vänta sig att det dag för dag blir fler ägg. Dagens ägg är så litet så jag tror det är en av unghönorna, Hilda eller Hulda,  som värpt det. Det är med andra ord hönans allra första ägg någonsin. Med tiden blir äggen lite större, men aldrig lika stora som värphybridernas. Det stör inte mig, ägget är litet men naggande gott.




Här har korparna ritat en höna i snön på isen. Alldeles tydligt en höna som går åt vänster med god fart och nacken sträckt.


Här har de gjort ett artistiskt självporträtt.


fredag 18 januari 2013

Årstider


Visst är det härligt med fyra årstider, jag skulle aldrig byta bort dem, skulle du ?


Skulle sommaren vara den samma utan smällkall vinter? Jag tvivlar.


Så här ser jag ut, nu kan ni hälsa när vi möts på stan! 
Den här bilden framhäver mina mest karakteristiska drag.















torsdag 17 januari 2013

Tidens gång

En titt i morfars Lantbrukskalender från 1939 visar att inte mycket har förändrats på 74 år. 
I alla fall inte om man ser på de stora helheterna.


Det här kunde nästan vara ett utdrag ur vår egen kalender över januari månad, om man bortser från att vi inte har några hästar att sko och inte heller behöver köra upp isblock från sjön. Husbonden håller på med precis samma sak som min morfar gjorde för 74 år sedan, d.v.s. hugger props och ved. Props, eller massaved kallas det klenvirke som skall bli papper. Veden kommer till eget bruk medan propsen köps upp av skogsindustrin. Den största skillnaden mellan nu och då är att vi har motorsåg och traktor med skogskärra och grip, medan morfar högg med yxa och bågsåg och körde ut virket med häst och släde. 
Propsen skulle dessutom kapas i meterlånga bitar och barkas för hand. Det behöver man som tur inte göra mera. Det enda vi barkar numera är störarna till fårhagen. Ända till 1950-talet fraktades virket sjövägen till fabrikerna, nu är det ju stora stocklångtradare som gäller.

Måndagen den 16 januari har morfar "Moka opp isbatteri". Det betyder att man sågade isblock ur sjön och körde hem dem med häst för att sedan förvara dem i ett stort batteri, täckt med sågspån som isolering. Isen användes för att kyla mjölken i lagården för det fanns inga kyltankar på den tiden. Man kan ju ganska lätt föreställa sig att det här inte var ett särskilt behagligt arbete, is och iskallt vatten är inte trevligt att arbeta med. Dessutom var det farligt också. Hästen Dragos gick genom isen 1961, men ingen skadades allvarligt.


Den sista anteckningen i kalendern, 30.11.1939, hoppas jag verkligen jag aldrig någonsin själv behöver skriva in i min kalender.


tisdag 15 januari 2013

Nu är det vinter...

...och skidan den slinter. Det gör den nog verkligen för en som inte har skidat på ett par år och dessutom har ovallade skidor. Ändå tänkte jag att det kunde vara värt ett försök, ifall det skulle visa sig vara roligt. Ens en tiondel så roligt som att äta choklad på soffan, framför tv. Egentligen är det nog mycket roligare än det bara man kommer igång. 
Det råkar dessutom vara bra skare på åkrarna nu så man kan skida vart som helst utan spår. Att packa skidorna i bilen och åka iväg till något uppkört skidspår blir alldeles för omfattande för mig. Just nu snöar det och jag hoppas det inte kommer alltför många centimetrar, då dör min skidiver ut lika snabbt som den föddes.



söndag 13 januari 2013

Utfryst

Stackars Uno, hans förstfödde son Brynolf har tagit över hans plats i flocken, så till den milda grad att Uno vägrar gå på samma golv som han. Han sitter mest på käppen och tittar, eller så står han på värpredets tak medan Brynolf huserar som en kung bland hönorna. När Brynolf närmar sig hoppar Uno undan.
Det verkar inte som de skulle strida, utan det är klart att Brynolf är ledaren nu och Uno håller sig undan.
Jag vet inte egentligen hur mycket jag skall tycka synd om Uno, alltså hur mycket han egentligen lider av det här, men det ser ju nog lite sorgligt ut. Jag misstänker att han är djupt deprimerad och det är mitt fel, jag som så ville ha två tuppar.





LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...