måndag 30 december 2013

Årets näst sista dag

Ett år går så fort. Alltför fort. Det känns som jag alldeles nyss satt och skrev om året 2012 i ett nötskal och nu är det snart dags att summera 2013. Först ska jag nog ändå låta det ta slut. Vi ska fira nyårskvällen med middag med bästaste vännerna, det ska bli skoj. Sedan får vi se vad det nya året för med sig. Jag kommer i alla fall att ta itu med nya tovningsprojekt.
Jag ska prova på en för mig ny teknik och sedan blir det förhoppningsvis fina grejer av helt annat slag än härtills. Det ska bli spännande, jag kan knappt vänta på att få böcker och material som jag beställt. Jag är minst lika otålig som ett barn på julafton.

En av de få goda sakerna med den här evigt långa hösten vi har, 
är att hönsen kan gå ute och picka utan att frösa stjärten av sig.

Tillbaka till vardagen

Skinkan är slut så då måste väl julen också vara det, eller? Vår skinka tog slut rekordfort i år och den var rekordgod också, så jag saknar den lite. Jag förstår inte dem som påstår sig tycka om julmat men vill ha pizza redan på annandagen. Konstigt. Det som är gott får man inte för mycket av, inte på några dagar i alla fall. Annars gillar jag inte överhuvudtaget den här övermätta, uppblåsta känslan man får tampas med så här i juletid. Jag minns inte när jag var rejält hungrig sist. Vanligtvis infaller den känslan flere gånger per dag.
Jag försöker sakta och osäkert återgå till en normalare rytm, både vad gäller uppstigning och mattider och -mängder. Jag gick till och med så långt att jag var ut på länk idag.
Det hade nog varit skönare utan känslan av att ha kullerstenar i magen, men annars gick det överraskande bra med tanke på att jag inte sprungit på länge. Jag ska försöka ta upp den vanan igen. Det är dock inte ett nyårslöfte!
Idag har jag sysselsatt mig med lite tovning så jag inte får abstinensbesvär efter julruschen. Här står en skallig ängel och väntar på att hårlockarna ska torka.


torsdag 26 december 2013

Vår jul

Julen närmar sig sitt slut. Den går alltid lika fort. Man väntar och förbereder sig hela december och sedan i ett huj är det över.
Hos oss får nog granen stå kvar till Tjugondag Knut och skinka äter vi typ alla dagar fram till nyår, men den där sköna avslappnade stämningen då man får latas och njuta tar ju sakta men säkert slut efter annandagen.
Vi har haft en fin, stämningsfull julhelg.
Det allra bästa är att man får ta alldeles lugnt utan några måsten eller känsla av att man borde göra någonting vettigt. Man får helt enkelt inte göra någonting annat än äta och njuta, och det är jag verkligen bra på.



















Julmiddag för två.

Att påstå att det inte är så viktigt med julklappar... det är nog att ljuga lite.

Det här gänget har alla fått nya hem den här julen. Hoppas de har det bra.

måndag 23 december 2013

söndag 22 december 2013

Granen står så grön och grann i stugan

Den här dagen började inte alls bra. Jag steg upp alldeles för tidigt, efter ha gått alldeles för sent och lagt mig, för att hinna tova lite innan syskonbarnen skulle komma. Det sket sig rejält och ett par hundra gram ull for åt fanders.
Det var första gången ett projekt inte gick att rädda så det var lite oväntat och harmade riktigt ordentligt. Mest sörjde jag över förlorad skönhetssömn och ullen och tiden som gick till spillo. Jag hade tänkt hålla ledig kväll, men det kunde jag ju också glömma tack vare missödet. När barnen kom blev det liv i luckan.
Vi bakade pepparkakor och åt deg, målade och spillde ut hela burken med svart vatten, åt pepparkakor och smulade ner hela golvet, klädde granen och klädde av den. Det senare stod jag för när de åkt hem. Man skulle väl kunna säga att det blev lite för mycket med allt pynt jag skaffat under hela min livstid och lite äldre grejer också. Jag har nu klätt om den, men vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ville ha omväxling så jag använde gamla flaggor, så som man hade förr, och halmsaker och vita bollar. Jag tycker om flaggorna i teorin, för det var vanligt att man hade så på den tiden man byggde det här huset, men i praktiken är jag ovan med dem. Jag saknar nog lite mina röda, blanka bollar, men nej, jag hänger inte dit dem. Tror jag.



lördag 21 december 2013

Stökigt värre

Det julstökas väl i de flesta hus de här sista dagarna innan jul. Klappar ska packas in, maten förberedas och huset ska städas. Själv stökar jag mest bara till det. Arbetsrummet är ett enda kaos av ull i alla de färger och utspritt här och där ligger ännu någon tvättad ulltott på tork och halvfärdiga grejer samlas på hög.
I morgon blir det ännu stökigare för då kommer tre härligt livliga syskonbarn på besök. Vi ska baka pepparkakor, klä granen och antagligen busa hejdlöst hela dagen. Man kan ju förstås hota med att tomtarna ser om man inte är snäll, men jag tror inte den skrämseltaktiken fungerar. Å andra sidan får man nog busa lite när jullovet från dagis och skola just börjat. Det tycker jag i alla fall.

onsdag 18 december 2013

"Djurälsklingar"

Det här med misslyckade översättningar från finska till svenska kunde man skriva en hel bok om, så vanligt är det, men igår stötte jag på den bästa på länge.
En vän till mig hade stött på den här roligheten och lagt upp en bild på fb, det är skalade solrosfrön det gäller: Soveltuu lintujen ulkoruokintaan sekä lemmikkieläinten sisäruokintaan. Lämpar sig till utematning av fåglar samt till utfodring av djurälsklingar inne. Haha! Ojojoj, där är många klumpigheter i båda formuleringarna, låt gå för det, men djurälsklingar! Alltså för den som inte kan finska, eller svenska... så betyder lemmikkieläin keldjur. Djurälskling måste nog vara någonting Google Translate har hittat på. Verkligen briljant!

Inspirerad av detta tog jag lite (läs 186 st) nya bilder på mina djurälsklingar den här soliga morgonen.

Asta njuter av morgonsolen.


Den här bilden får mig osökt att tänka på en kompisbild från gymnasiet. Det är Pricken som står längst fram. Till höger ropar Alva att det är hon som ska ha mat nu, inte pappa, mamma och de andra tanterna.



















Ava, till vänster, liknar sin bror Allan så mycket så det svider till i hjärtat när jag ser henne. 
I motsats till hur han var är hon skyggast i sitt gäng och står oftast längst bort.



















Alva står alltid längst fram så det brukar bli mest bilder på henne. Till höger Alina.


Egentligen är djurälskling ett strålande ord! De här är inga keldjur, men absolut djurälsklingar. Däremot tror jag inte det är en bra idé att mata dem med solrosfrön inne.



fredag 13 december 2013

Santa Lucia


Lopporna tycks klia på den här lilla lussen. Ljus och glädje kan spridas på olika sätt, jag valde tydligen den mera avslappnade varianten år 1979.
Ha en skön Luciadag, trots att det är fredagen den trettonde.

Det går för fort

Tiden skenar iväg som en galopperande travhäst. Jag hinner inte med. Imorgon borde man posta julkorten för att få iväg dem med billigare porto, men det kan vi glömma. Inte en chans. Det var samma sak i fjol. Man skulle ju förstås kunna påstå att felet är i mig och inte i tidens gång, men... korten är ogjorda och mycket annat likaså. Jag har försökt finslipa en kamel jag började tova för ett tag sedan, men den ser fortsättningsvis rejält skadad ut. En vis man som jag gjorde är skrämmande lik bin Laden och i den stilen fortsätter det. Julstress, nej, bara allmän yrsel. Det hör till. Det reder nog upp sig till julafton.
Sådana här stubbgubbar kan man möta i skogen. Det kan hända att man blinkar ett par gånger om man inte träffat en förr.

torsdag 5 december 2013

Packat och klart

Igår hämtade jag köttet från slakteriet och nu är det packat och lagt i frysboxen. Det känns nog lite högtidligt. Mat som vi själva producerat med blod, svett och tårar. Det får en att uppskatta det mycket mera. Man blir inte hård, kall och rå för att man låter slakta djur man fött upp, snarare tvärtom. Man blir ödmjuk och får en djupare respekt för maten. Så upplever jag det i alla fall. Man har ju lagt ner så mycket arbete, tid och energi på djuren innan man kommit så långt som till färdiga köttbullar. Då kan man inte vara annat än tacksam för att de efter all åga, oro och glädje de försett en med, ännu förser en med mat för långa tider.
Att man dessutom vet precis hurudant liv de levt gör det hela ännu bättre.
Visst går blicken fortfarande av gammal vana till baggarnas hage ibland, men där är det tomt och stilla. Det är tur vi har Alva som med sitt genomträngande bräkande påminner om att det nog finns djur kvar i lagården ännu. Ibland undrar man nog om hon inte blev lite hjärnskadad när hon föddes...


söndag 1 december 2013

Advent kommer med storm

Du milde tid så det blåser! Det känns som hela huset gungar i de hårdaste byarna. Det bullrar och knakar och viner medan en frisk bris drar genom rummen. Det behövs ingen maskinell luftkonditionering här inte. Hujedamej, jag tycker inte om storm överhuvudtaget.
Det är så mycket man går och oroar sig för.
Att sova kan man glömma, det lyckas inte.
Undrar hur världen ser ut i morgonbitti, antar att det blir en del att röja upp.
Medan jag sitter här och vädrar mig så har jag börjat måla julkort. Motivet är en hemlighet, det avslöjar jag inte. Lite glögg och pepparkaka höjer mysfaktorn, elavbrotten likaså.

Slakt och lillajul

Lillajulen kom som på beställning efter höstens dystraste dag, slaktdagen. Då kände jag mig som en stor skit och bedragare och gick omkring med en stor, tung sten i bröstet hela dagen. Att med havre lura in de oskyldiga små liven i bilen för att sedan köra iväg dem på den sista färden, fy usch. Det är inte heller själva avlivningen som plågar mig, utan rädslan och stressen de fått stå ut med innan det. Ändå vet jag att det här var mycket lindrigt i jämförelse med hur det kan gå till.
Nu gäller det bara att se framåt istället.
I nästa vecka får vi hämta hem köttet, det blir en högtidlig stund när vi får äta vår första måltid med kött vi själv producerat.
Visst har vi ju ätit tupp redan, men det krävde nu inte så stora insatser precis.

Jag, som inte är någon gourmetkock, känner nog en liten press för jag har en hel del att lära mig vad gäller tillredning av lamm. Att göra mat på tio minuter lär ska bli ett minne blott. Recept mottages med tacksamhet!

Det har varit bra terapi att fixa med gran och ljus och pynt. Jag tycker så mycket om julen, så jag pyntar i god tid så man hinner mysa hela december. Efter julafton känns allt genast onödigt, så det gäller att njuta på förhand.



tisdag 26 november 2013

Novembersol

Vädret har visat sig från sin bästa sida idag och jag har inlett Den Stora Julgransjakten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, att hitta en fin gran är som att hitta en nål i en höstack. Så gott som omöjligt. Det faktum att jag är löjligt viktig med hur den ser ut kombinerat med en otrolig oförmåga att välja och besluta gör det hela ännu omöjligare.
Nu tror jag ändå, hör och häpna, att jag hittat både ute- och innegran och ännu till alldeles nära vägen så man inte behöver släpa dem en kilometer över stock och sten. Det låter alldeles för bra för att vara sant, så jag antar att när jag ser granarna pånytt kommer jag att undra hur jag riktigt tänkte och sedan fortsätter jakten.


Tripp, trapp, trull. Två synkroniserade bröder som aldrig är mer än två steg från varandra.
















Adam står och ser bortkommen ut medan de andra står och viskar bakom ryggen på honom.


lördag 23 november 2013

Man ska leva för varandra...

...och ta vara på den tid man har.
Man ska leva för varandra,
för en gång finns bara minnen kvar.

Vet inte varifrån den gamla sångtexten dök upp i mitt huvud, men det är väl lite så det känns när slaktdatumet närmar sig. 
Jag försöker njuta av de härliga, små liven till det bittra slutet på torsdag. Det känns bra att ha fått följa deras liv dag för dag ända sedan de var nyfödda och så små så man kunde väga dem i ett ämbar. Jag vet att de levt ett gott liv och jag har fullt förtroende för den kvinnliga slaktaren som sköter resten... men aj, så det svider i hjärtat.
Här kommer de ut och titta vad matte gör i deras hage.



















Det är Allan som kommer först. Honom har vi kallat Pretty Boy sedan har var liten, för han har alltid varit så nätt och perfekt och fin i kanten. Lite fisförnäm på något sätt. Han var länge hemskt skygg för beröring, tills han en dag bara beslöt sig för att sluta vara löjlig och istället bli den mest kelsjuka av alla, typ över en natt.
I bakgrunden ser man hur de andra bråkar. De blir bångstyrigare för varje dag, så det är nog i rättan tid de kommer bort. Vi hade ju kunnat sälja dem förstås, men då skulle vi inte få kött och vem vet hurudana förhållanden de hade hamnat till.

Det var en fin kväll, jag ser fram emot lite minusgrader och sol de närmaste dagarna.


torsdag 21 november 2013

Frågeutmaning

Jag satt och kollade några bloggar och upptäckte att Bettan har utmanat mig att svara på en lista med frågor.
Det gör jag så gärna så!

1. Var skulle du helst vilja vara just nu?
Med risk för att verka väldigt tråkig måste jag svara det allra första jag tänkte när jag läste frågan: Här. Alltså hemma i köket. Elden sprakar i köksspisen, regnet rinner på fönsterrutan och jag behöver inte vara någon annanstans. Skönt.

2. Vilka utmaningar och hinder ser du just nu i ditt liv?
Det största hindret just nu är min allergi som börjar göra sig alltför påmind. Jag har inte skrivit om den alls tidigare, för ni vet... "syns inte, finns inte". Nu är det nog ändå ett faktum att jag måste fundera och överväga noggrant hur jag vill att min framtid och framtida hälsa ska se ut. Jag vet ju in i minsta detalj hur jag ville att den skulle se ut, men nu håller allergin på och krossar den bilden. Utmaningen blir att hitta inspiration att måla en ny.

4. När blev du senast riktigt överraskad?
Det var en svår en... Aah, just det! Det var nog när baggarna stod på alldeles fel ställe och smaskade i sig havre för brinnkära livet. Ni kan läsa mer om det här.

5. Vad gör du helst då du inte jobbar?
Är det sommar så hoppar jag helst i båten och åker iväg till en öde ö och stannar där så länge jag kan. Är det vinter så njuter jag bara av lugnet, sitter i köket och dricker kaffe och läser en gammal tidning som blivit på hälft, går ut och gå i skogen eller på isen.

6. Vilket fortskaffningsmedel föredrar du?
Det blir nog bilen, tyvärr. Bussen kan man glömma. Det går så få turer och det är fem kilometer till hållplatsen.

7. Hur överlever du novembermörkret?
Tja, egentligen är det inget större problem. Det var nog mycket värre då jag bodde i stan ett par år. Då kände jag mig alldeles sysslolös och instängd i dysterheten. Nu finns det så mycket man kan göra och dessutom är det skönt med en månad då man kan tillåta sig lite mer tid på soffan under fliten.
(När jag läser vad jag skrev inser jag att många måste ju tänka precis tvärtom, men det är det som är det fina i kråksången.)

8. Har du en favorit tv-serie? Vilken/vilka?
Jag följer inga serier regelbundet, däremot tittar jag nog på diverse talangjakter i sång och musik. Typ Idol, The Voice o.s.v.

9. Vad skulle du vilja lära dig?
Kompa på gitarr när jag sjunger, och på piano också. Nu kan jag lite ditåt, men alldeles för knaggligt för att någon skulle orka lyssna.

10. Om du hade makt att ändra på något i världen, vad skulle det vara?
Då skulle det bli Den Stora Matreformen! Finland skulle vara så självförsörjande som det bara är möjligt vad gäller mat. All spannmåls- och husdjursproduktion skulle vara lönsam både för producenten och konsumenten. Ingen skulle behöva välja utländska fuskprodukter. De stora kedjorna skulle få "se sig" med sina manipulerande utpressarmetoder. Alla skulle vara mätta och belåtna med färska, fräscha, inhemska varor i sin små, trinda magar.





onsdag 20 november 2013

Dörrkrans

Jag har alltid beundrat folks fina dörrkransar så idag har jag gjort en egen. Det är mitt livs första, så det är en prototyp som kräver en hel del förbättring, men i det stora hela är jag nöjd. Närmare jul kanske jag fäster någonting tovat och rött på den.
Jag gjorde stommen av hönsnät men var för noga med nätet vilket jag straffades för senare genom att hela kransen blev för slattrig och inte hålls rund när den hänger.
Jag funderade en stund på hur jag ville att kransen skulle se ut, men när jag sedan gick för att samla material var det sist och slutligen hemskt enkelt att välja. Allt vackert som i skogen finns. Granris, tallkvistar, vitmossa, lingonris och ljung.


I söndags unnade vi oss en liten minisemester och åkte iväg till Flamingo Spa. Där har vi inte varit förut trots att det ligger bara ca 45 minuter bort. Med facit på hand kan man säga att Nådendal Spa är och förblir den överlägsna favoriten, men Flamingo är också helt okej. Speciellt avdelningen med 20 års åldersgräns, där det är tyst och mysigt med stämningsfull musik och dämpad belysning. Utsikten från hotellrummet var inte riktigt vad man ser här hemma när man tittar ut. Det enda gemensamma skulle väl vara månen isåfall.

lördag 16 november 2013

Julöppning

Idag har jag inlett julsäsongen med att besöka min goda väninnas julbod. Hurtig och företagsam som hon är, hade hon ordnat en egen liten julmarknad med mängder av fina produkter. Dotterns lekstuga var förvandlad till julbod och fylld från golv till tak med sockor, vantar, julgranspynt, kådsalva och mycket, mycket mer. Jag hade också några tovade grejer till försäljning.
Vädret visade sin bästa sida och solen sken från en klarblå himmel. Folk njöt av den mysiga stämningen över en mugg glögg och pepparkakor. Kommersen var det inget fel på heller, själv kom jag hem med glöggsenap, svartvinbärsgelé, salladsdressing, kådsalva och ett par superfina yllesockor i kassen.





Jag beundrar mänskor som kan och har tålamod att sticka och virka. 
Det är inte min grej fast jag är en stor fantast av allt de här mänskorna producerar.


Jag köpte också en eko-disktrasa. Den är stickad av bambugarn. Bambu har naturligt anti-bakteriella egenskaper och uppsugningsförmågan lär vara tre gånger bättre än bomullens.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...