fredag 30 november 2012

Vit och lätt faller snön...

...frusen tyst ligger sjön. Nej, inte idag. Snön yr omkring så man inte vet om den kommer uppifrån eller nerifrån och sjön ligger allt annat än frusen och tyst.
Nordanvinden har fått vattnet att sjunka drastiskt, som om någon dragit ur bottenproppen i viken. Man ser "stubben" av vassen jag slog i somras, då var den djupt under vattenytan.


I fårhuset går livet sin gilla gång. 
Damerna verkar inte ännu speciellt intresserade av Balders närmanden.


             "Se det snöar, ja se det snöar..."                                    Dodis drömmer sig bort.



"Hej Freja, får jag viska en sak i ditt öra...?"
Balders skamlösa förslag verkar klinga för döva öron.


I hönshuset är det lugnt och stillsamt nu när huliganerna är borta. Hönorna har vinterpaus i värpandet nu när det är så korta, mörka dagar, så vi får bara ett ägg ungefär varannan dag. Fåren får också klara sig i skumrasket. De lär lättare bli brunstiga då. Det är bara när jag fotograferat som jag haft lampan på.


Ha en skön lillajul!

onsdag 28 november 2012

Vintern kommer...

...säger de på tv. De varnar för en hiskelig snöstorm som lär ska dra in över oss små, frusna stackare här i södra Finland. Låt komma bara! Vi har redan kättingar på traktorhjulen, så bring it on! Jag har t.o.m. fått undanplockat alla utemöbler och krukor och diverse skrot.
I god tid, jag vet... men huvudsaken är ju att jag hann före snön. Om det är en dag, eller två månader före spelar väl ingen roll? De hotar med tiotals centimeter snö kombinerat med stormvindar. Låter trevligt.


Bilden är från i fjol, som en liten "reminder" om vad som är på kommande.

tisdag 27 november 2012

Rosor och tuppslakt.

De här rosorna tovade jag till ett mycket speciellt tillfälle.
Min älskade styvmor gick nämligen i pension efter fyrtiosex högaktningsvärda år i tjänst. Tänka sig, jag vågar påstå att det kommer att vara sällsynt bland vår generation, om inte pensionsåldern höjs betydligt, förstås. Ändå tror jag inte det är många som kommer att jobba så länge och i alla fall inte för samma arbetsgivare, så hon är verkligen välförtjänt av fria, lediga dagar utan väckarklocka och andra stressmoment!

På tal om stressmoment så har vi nu äntligen slaktat alla överlopps tuppar. Det utlovas snö och kyla från och med i morgon, så det blev bråttom. Det hade det ju inte behövt bli, men när det är någonting man drar sig för att göra, så tenderar man ju att skjuta upp det till sista stund.

Tupparna hade nu hunnit bli så stora att de börjat mopsa upp sig mot Uno och det började gå lite väl hett till i hönsgården. Att stänga in dem alla tillsammans hade inte varit ett alternativ, så de måste bort.
Det verkar faktiskt som om Uno mist sin plats som herre på täppan. De senaste dagarna har han hållit sig inomhus för sig själv och verkar allmänt deprimerad, stackarn. Hoppas han återgår till sitt normala jag, nu när det bara är han och Brynolf kvar.
Det var faktiskt den nybakta pensionären som, första lediga dagen till ära, blev intresserad av att göra tuppstek. Det resulterade i ett slakttalko där husbonden skötte "det första skedet" och vi skötte resten.
Kanske det blir Coq au vin till helgen...


måndag 26 november 2012

Eufåri...

... i fårhuset! Den efterlängtade Balder är här. Stämningen var minst sagt euforisk när Balder bekantade sig med sina damer. Än så länge är känslan nog rätt så ensidig och de trägna försöken att uppvakta leder mest till ett spring fram och tillbaka. Balder rusar runt grymtandes och viftandes med tungan, medan tackorna försöker undvika hans närmanden. Det lär väl ta några dagar innan de blir brunstiga. I och för sig släppte nog Ullis honom till ett par gånger och min fyraåriga brorsdotter, som bevittnade händelsen, konstaterade att dom blev genast kära!


Visst är han söt, eller vad? Oklippt och smutsig som ett svin (som är renliga djur, jag vet...) men det gör väl inte så mycket. Han har dessutom röd märkningsfärg på ryggen.
Han är född i våras, så han har vuxit till sig bra. På bilden ser man hur tackorna ligger hopklämda i ett hörn, så långt från honom som möjligt. Det är bara Saga som inte låter sig störas och står tätt intill och äter. Freja följer med på avstånd




I morgon, i dagsljus, ska jag försöka få en bild på honom när han friar. 

Sist jag skrev skulle vi ha julfest. Det var riktigt roligt och jag lyckades till och med få lite julstämning till slut. Om det berodde på den spetsade glöggen eller julklapparna vet jag inte. Gubben på bilden kan också ha haft med saken att göra. Så fin julgubbe har vi sällan på själva julafton ens.




lördag 24 november 2012

Julfestsäsong

Här försöker jag febrilt fixa lite julstämning inför morgondagens julfest, men det är nog svårt. Det faller sig inte naturligt i år.
Det är för tidigt, helt enkelt. Jag förstår inte att det ska bli jul när det ännu är en månad dit och temperaturmätaren visar +7.
Det är styrelsen för ungdomsföreningen i byn (ja, vi är ena riktiga ungdomar vi...) som ska ha julfest och den ska gå av stapeln hos oss.
Det blir nog riktigt skoj, bara nu ännu värdinnan hittar julstämningen... och så lillajulsgranen förstås, en sådan måste jag också hitta annars blir det sura miner.


Veckan som lärarinna är nu avklarad och jag kan inte låta bli att förundras över hur jag i tiderna har överlevt tre och ett halvt år som högstadielärare. Jag menar mest psykiskt, inte fysiskt. Det finns ju liksom tacksammare jobb... Nu var det ju inte alls så illa som det kanske låter, det har ju sina ljusa stunder också. När man t.ex. lyckas lära någon någonting. Som till exempel varför hoppa inte är ett substantiv medan cykel är det. I och för sig kunde hoppa bra vara ett substantiv i min värld: en hoppa, hoppan, hoppor, hopporna, hoppans. Varför inte? Morrhoppa är ju tydligt ett substantiv.
Nåja, hur som helst, så känns det bra när man märker att eleverna faktiskt är intresserade och lär sig. När de sedan yrar omkring som huvudlösa höns och skriker och har sig och bryter mot alla tänkbara regler, då kommer morrhoppan i en fram och undrar varför man inte är på en helt annan plats och gör någonting helt annat.
Vi hade en, eller egentligen flera, intressanta diskussioner om respekt och det är roligt att märka att de nog har riktigt vettiga funderingar när man talar allvar med dem. Det är bara synd att det ska vara så svårt att få till det i praktiken.


onsdag 21 november 2012

Inget vettigt.

Det blir inget vettigt inlägg idag. Den här låtsaslärarinnan är alldeles för trött för det.
Stökiga skolbarn + körövning = mycket (o)ljud på en dag för ovana öron. Jag som alltid har radion på både i köket och arbetsrummet och ibland också i sovrummet, njuter just nu av tystnaden. Det enda som hörs är vinden som viner i knutarna och ett par eurovisionslåtar som spelar i min inre radio, i huvudet. Gonatt!


tisdag 20 november 2012

Hur mörkt kan det bli?

Det känns nog märkligt att dagarna ska hålla på och bli bara kortare i en månads tid ännu. Det är ju så otroligt mörkt redan nu. Det börjar skymma redan mitt på dagen, om det nu ens har blivit ljust.
Jag förstår inte hur folk överlever uppe i Lappland där solen inte stiger över horisonten på långa tider.
Man skulle ju bli tokig. Man får heller inget gjort för det känns som dagen var slut redan vid fem-tiden. Helst skulle jag bara krypa ihop under filten på soffan, men det liknar ju sig inte. Det skulle hjälpa betydligt om det helst var fint väder, men nej... regn och blåst, regn och blåst, så långt prognosen sträcker sig.
Hur mycket vatten kan det komma från himlen under ett och samma år? Jag bara undrar...

Man skulle väl kunna trösta sig med julbelysning och pynt o.s.v. men det känns ju lika långsökt som att hissa en majstång. Blä, säger jag.

Boris "Svarta hålet" Katt får symbolisera det oändliga mörkret.

måndag 19 november 2012

Skolfröken

Den här veckan jobbar jag som vikarie i en femte klass. Det är riktigt roligt som omväxling och kontrast till de ibland rätt så stillsamma dagarna här på gården. Ljudnivån är en helt annan, det kan man lugnt säga. Oj, oj, så lugnt och skönt det var för öronen, när jag kom hem och gick in till fåren för att stilla pulsen efter en dubbeltimme i gymnastik.
Jag möttes av ett svagt bräkande, som tydligt betydde: "Hej, matte, var har du varit?" Sedan fortsatte de lugnt idissla. Ljudet av idisslingen har kommit att bli ett av mina favoritljud för att det är så rogivande. Det kan man inte säga att ljudet av sexton skrikande barn är.
Missförstå mig inte, jag tycker om dem, de är snälla, roliga och allmänt trevliga att undervisa, men nog för de bra mycket mer väsen än en liten fårskock och är betydligt svårare att samla ihop. De kommer nog inte om man viftar med en lövruska eller ett ämbar med havre. Fast i och för sig skulle de nog säkert samlas runt en godispåse... Kanske likheterna är fler än man anar. Om jag skulle försöka lära fåren, i synnerhet drömmaren Dodis, ordklasser och böjning av substantiv i singular, plural och genitiv, så skulle de garanterat se lika frågande ut som barnen, för att inte tala om division och oändliga decimaltal. Den enda matematik de begriper är att husse eller matte + grön skopa = havre, och det räcker bra för dem.
Det här inlägget får illustreras av en ABC-tupp med fru.

lördag 17 november 2012

Vitsvansar på kalas

Den här idylliska synen mötte oss i morse när vi såg ut genom fönstret.

Tre vitsvanshjortar stod under äppelträdet och kalasade på nedfallna äpplen. Man ser dem rätt så ofta men jag har inte tidigare lyckats få dem på bild på så nära håll. Här om dagen gick en stor hornförsedd hjort förbi under köksfönstret. Honom hade jag velat ha en bild på.


Närmare snö som så här tycks vi inte komma. Åtta grader varmt och regn och rusk.







fredag 16 november 2012

Avmaskning

Nu pratar vi inte om stickning utan avmaskning i ett långt tidigare stadie av ullförädlingen. Då när det blivande garnet ännu växer som ull på fårryggen. Vi gav nämligen maskkur åt de nya tackorna igår och hoppas nu på att det hjälper mot de obestämbara magproblemen.
Idag på dagen verkade skiten rätt så normal och det skulle hemskt gärna få fortsätt så.
Det är på morgnarna som man brukar hitta lösa lass där de legat, så få se hur det ser ut i morgon bitti. Jag har inte så höga förväntningar...


Här står Saga och gör det hon gör bäst... Ett stort lass framför henne, och sprutmålningen på väggen säger mer än tusen ord. Väggmålningen är från de första dagarna fast det ser ut som hon sku måla som bäst. Lasset framför henne är faktiskt helt normalt, så jag skall inte skymfa henne nu. Hon ser så knölig och knotig ut, men det beror bara på att klippningen är lite i ojämnaste laget.


Tripp, trapp, trull, munnen full!



Ullis ligger och idisslar i ljuset från fönstret.

 
Boris är dörrvakt och hönsen solar.

torsdag 15 november 2012

Tovade julklappar

Här är julklappsverkstaden i full gång. Jag vill påminna alla som ännu funderar på att beställa, att gärna meddela så småningom. Det gäller speciellt alla som tänker sig större saker, som t.ex. tofflor och vantar. Jag måste nämligen beställa ull och då vill jag helst beställa allt på en gång, så jag får rätt mängder och färger utan överdrivet stora fraktkostnader. 
Så hiskeligt bråttom är det inte ännu, men det lär ska bli det i något skede. Jag vill också påminna om att man gärna får komma med egna önskemål, utbudet är på inga vis begränsat till de saker som finns till påseende under Produkter. Som exempel kan jag nämna en beställning på en älg med kalv. Det blir en rolig utmaning. 

Herden på bilden hör till en julkrubba jag håller på med som bäst. Skägget är gjort av Ullis ull, och doftar därefter. Doften gör ju herden bara mera genuin, fniss.

onsdag 14 november 2012

Loppisfynd

Som jag skrivit tidigare så tycker jag om att gå på loppis. En stor del av innehållet i min garderob är köpt second hand. Det sticker jag inte under stol med. Jag tycker helt enkelt det är onödigt att köpa nytt när man kan få samma begagnat för typ en tiondel av priset. Dessutom är det mycket intressantare att gå på loppis, för man vet aldrig vad man hittar. 
Igår var jag ute efter en lampett till vardagsrummet. Jag hittade ingen som var värd sitt pris, men nog en del annat. Förutom sakerna på bilden blev det en oanvänd tröja för två euro och en lika oanvänd tunika för 5,50. Mockakjolen är av märket Satanahka, d.v.s. inhemsk och antagligen från 70-talet. 


Jag köper kjolar ibland och inbillar mig att jag skall börja gå i kjol, men än har det inte hänt. Vet inte varför. Jag fantiserar om att använda den här med stövlar och tröja, men få se. Vinställningen är en alldeles totalt onödig grej, men söt ändå och för mig nog värd en euro. Samma gäller halmjulstjärnan, fast den kostade ett par euro mer. 
Det är många som säger att de gärna skulle köpa begagnat men att de aldrig hittar någonting. Vet inte vad det beror på. Man måste väl lära sig titta på rätt sätt. 
Just det ja, tänkte avsluta och helt glömma det som fick mig att börja skriva det här inlägget! En Philips hushållsassistent med alla tillbehör, köttkvarn, visplar, rivjärn, hela köret. 
Det hämtade pappa hem åt mig idag. Köpt på loppis för 15 euro. Inte illa.



Spinnrocken del 2.

Någon trogen läsare kanske minns att jag skrev om en spinnrock i somras. Det projektet, liksom många andra, har inte framskridit mycket sedan den första inspirationen ebbade ut. Allt hänger förstås inte heller enbart på inspiration, man måste ju ge sig tid också och så länge det finns viktigare saker att göra, så får det bero. Precis som med fönstertvätt
Hur som helst, så har jag inte glömt spinnrocken och ull har jag ju nu när fåren är klippta, så det skulle gälla att ta till kardorna. Är det inte just precis det som bondgummor skall syssla med under kalla, mörka vinterkvällar? Kallt är det nog inte ännu, men desto mörkare.


Orsaken att jag skriver om spinnrocken igen, är att jag fick en fin bok av min far på farsdagen. Ni läste rätt, jag fick en bok av min far, inte tvärtom. Den heter Learn to Spin och är en mycket bra bok för nybörjare som jag. Det beskrivs med text och bilder hur man ska bära sig åt från början till slut. Just vad jag behöver om det ska bli till någonting. 
Innan jag ryker ihop med ullen måste jag nog se till att få tovningsbeställningarna gjorda, så spinnandet får vänta lite till.

måndag 12 november 2012

Elma

Igår var vi, som sagt, på Elma-mässan. Elma står för elävä maaseutu, d.v.s. levande landsbygd. Samtidigt med Elma ordnas också hantverks-, skogs- och keldjursmässa i samma mässhall, så det finns en hel del att titta på. Eftersom fåret var årets temadjur var fåren väl representerade, men det fanns också kor av flere olika raser, hästar, getter, alpackor och höns, m.m. att bekanta sig med. Det är förstås mest barnfamiljer som  kommer för att titta på djuren, men visst är där också en och annan vuxen djurfantast, som jag och husbonden, som inte heller kan få tillräckligt av kräken. Allt kan man ju inte ha själv, så man får nöja sig med att bara titta...
Det var också en hel del seriöst fårprogram som bl.a. baggauktion, FM i fårklippning, hanteringsuppvisningar och prisbelöning för bästa djur bland raserna Oxford down, får av finsk lantras och kajanalandsfår. Det var intressant att följa med och tippa hur det skulle gå. Vi är nog helt tydligt inte ännu redo att bli domare. Vissa tydliga fel, som svankrygg och kobenthet,  kan man ganska lätt se, men annars är det inte enkelt för en nybörjare.
Jag är lite lat att släpa min systemkamera med mig, så det blev bara några dålig bilder med min gamla avlagda fickkamera.

Här har vi en lite motsträvig Oxford down-bagge.


Kolla de långa svansarna. Sagas och Frejas morfar är en Oxford down, så de har också längre svansar än våra finska får, Ullis, Tovis och Dodis. Jag har sagt åt dem att de inte får mobba nykomligarna för de långa svansarnas skull, men jag vet inte om de lyder...


Här har vi ett kajanalandsfår med sina två lamm. Om jag inte kommer fel ihåg vann hon i sin klass. Tidigare räknades de som gråa får av finsk lantras men det har visat sig att de genetiskt är en egen ras. Alla tre av våra egna raser, d.v.s. Ålandsfår, finskt får och kajanalandsfår är berättigade EU-stöd för uppfödning av lantraser, s.k. ursprungsraser. Man skall då förbinda sig för fem år att hålla minst en djurenhet under hela perioden. Ett får, som är över ett år gammalt, räknas som 0,15 djurenheter. Ungefär så här vill jag minnas att det är, rätta mig om jag har fel.


De här hårbollarna väntar på klippningsmästerskapet. Det missade vi, tyvärr, eftersom vi inte kunde stanna hela dagen.


Ett par alpackor skulle jag också gärna ha, men de är hutlöst dyra. Vi talar tusentals euron.


Jag har länge tänkt köpa ett fårskinn eftersom det kommer att dröja innan vi har egna skinn. Den här bruna fällen kom hem med oss igår. Varmt och skönt om baken när man gungar vid köksspisen. Nu låter jag som en gammal tant, men låt gå.
Förutom fällen köpte jag lite kardflor till tovning. Det bröjar nämligen bli dags att slå igång julverkstaden...



söndag 11 november 2012

Gonatt!

Jag hade tänkt skriva lite om Elma-mässan och lägga upp lite bilder, mem jag orkar helt enkelt inte. Det får vänta till i morgon. Det har varit en fullspäckad söndag med mässa,
12-års kalas och farsdagsfirande. Jag har redan sovit en dryg timme på soffan och ska nu försöka kravla mig till sängs. Snart är det måndag igen, det är bara fråga om minuter...

Gonatt!

fredag 9 november 2012

Bland kor och får


Det blev en utfärdsdag i strålande solsken. Vädret kunde inte ha varit bättre. 
Tack vare att det var påfruset hölls man också torr och ren om fötterna. I och för sig måste vi ju ha skyddspåsar på skorna och plastrockar p.g.a. smittorisken, men vi slapp i alla fall halka omkring i lervällingen, som mer varit regel än undantag på folks lagårdsbackar det här regniga året. Med smittorisk menar jag risken att hämta med sig en smitta från den egna gården och vice versa. Om man inte är noggrann med det kan smittsamma sjukdomar lätt spridas från en djurbesättning till en annan via t.ex. smutsiga stövlar.
Korna på bilderna är av östfinsk lantras, mera känd som "kyyttö". Karakteristiskt för dem är den vita randen över ryggen och ofta också under magen. Rasen är utrotningshotad och för tillfället finns det bara ca 460 registrerade kor.



Fåren njuter i solskenet. Det var 220 lantrastackor och ca 400 lamm, i två hallar. Härligt.


En söt liten rövare med lapp för ögat. Förutom det svarta ögat var tackan alldeles vit. Hunden tittar skeptiskt på folksamlingen som plötsligt dök upp på dess arbetsplats.


Det är alltid intressant att se hur andra har det och hurudana lösningar de har hittat på för att arbetet skall gå smidigt. Jag tycker om att samla på mig idéer, som vi sedan kan anpassa enligt eget behov.

I mitt eget lilla fårhus är allt sig likt, jag försöker ännu få bukt på Frejas diarré med elektrolytlösning och mjölksyrebakterier.



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...