Snickarglädje

Idag har jag snickrat smygar och foderbräden runt de gamla fönstren i det blivande fårhuset. Fårhuset har varit ladugård tidigare och på den tiden var det rappning på väggarna och fina lister runt fönstren. Mina lister är av det mera provisoriska slaget, så snickarglädjen i det hela ligger i glädjen över att det börjar bli klart, inte själva utförandet. Förr var det var också pärlspont i taket, men den har rivits ner tidigare. Rappningen har under årens lopp också börjat ramla ner och det resterande har jag petat loss. Stockväggarna ska nu bara kalkmålas och sedan kan jag färdigförklara dem. Själva fårkätten skall byggas i element som går att flytta och ta bort när ströbädden skall mockas ut.

Fresia var med och hjälpte till. Det ligger ju i hennes intresse att det blir bra. Ladugården är ju hennes sommarstuga, där hon fångar möss i rasande takt. Allt är så snett och ur vinkel vid det här laget att det inte är en fröjd att ta mått och såga till någonting. Ladugården har haft närmare hundra år på sig att sjunka in i marken så allt lutar både inåt och utåt och åt vänster och höger. Jag har en ganska stark känsla av att den röda färgen kommer att bli rosa av den vita kalkfärgen. Nåja, lite pink åt mina fina flickor kan väl inte skada...

Det här fina hjärtat fick jag idag av en liten vän. Hon har gjort det alldeles själv, på eget initiativ, utan hjälp, med ståltråd, lingonris och röda dekorationsbär. Hon är bara sex år men redan en mycket duktig hantverkare!