tisdag 30 oktober 2012

Rännskit och täckdikning

Det har varit mycket att stå i med så bloggandet har blivit lite lidande. De nya tackorna har fått diarré... just precis vad vi behövde så här strax innan baggen ska komma. Jag vet ju att omställning i utfodringen kan ge våmstörningar, men torrhö och några korn havre tycker jag inte borde ställa till med en sådan rännskita som Saga har.
Jag hade skiljt åt dem från de andra för att sakta och försiktigt vänja dem vid lite havre och för att de skulle få äta sitt hö i fred. Nu verkar det då som om en liten, minimal gnutta havre skulle ha varit för mycket.
De kom till oss direkt från ett skogsbete, där de varit hela sommaren, och deras avföring verkade ganska fast och normal när de kom. Nu är pärlorna ett minne blott och man skulle tro att vi har skaffat kalvar om man skulle gissa djurslag enligt skiten... Jag har provat en egen huskur och skaffat ett pulver som ska sänka våmmens ph, men det är ju inte så lätt att få någonting som inte är gott, i djur som är allt annat än tama. Tvångsmatning är det sista jag vill ta till nu när vi försöker tämja dem och få dem att lita på oss.

Köldknäppen under veckoslutet kom mycket passligt. Ytan på de genomblöta åkrarna frös så pass mycket att vi kunde börja plöja utan att behöva slira runt i lervällingen. Vi har också grävt några öppna diken på de blötaste ställena och håller nu på och drar täckdikningsrör och fyller igen. Där vi var idag kunde man ha åkt skridskor på åkern.
Kvällen avrundades med tuppslakt. Den här gången var det nog nära att tuppeländet hade blivit rävmat. Den var nästan omöjlig att plocka fjädrarna av och överlag var det bara allmänt motbjudande idag. Usch, men skit den som ger sig, så nu väntar den i kylen på att bli sås.


Så här roligt kan man ha med halmen i kätten. Tovis har klätt ut sig till matte!


lördag 27 oktober 2012

Låt mig presentera...

Saga & Freja 


It doesn't matter if you're black or white!


Idag kom de, våra nya sötnosar! Härliga små flickor, födda i april. Som nyklippta är de alldeles mörkbruna och nästan svarta i ansiktet. Pälsen solbleks på sommaren och på Saga kan man se lite ljusare brunt på de ställen pälsen inte klippts så noga. Det är lite samma problem med dem som med Boris, när man fotograferar blir det bara ett svart hål på bilden. Jag tycker inte om att använda blixt, men på bilderna vid foderbordet var jag tvungen för att få dem att synas! Det ska bli spännande att lära känna de två töserna.

fredag 26 oktober 2012

Se det snöar...

Den första snön är alltid lite speciell. Man vet ju att den inte kommer för att stanna, men den ger en liten vink om att vintern är i antågande. Efter en grå och dyster höst är det så ljust och fint idag med ett tunt snötäcke. Det gäller väl att passa på att njuta nu för man vet inte när den riktiga vintern kommer, om den kommer... Jag är ingen vinterfantast, men om det är kallt och torrt och lagom med snö så klagar jag inte.
När det vräker när tiotals centimeter per dag blir det lite för mycket av det goda. Det tycks inte behövas mycket heller för att det ska bli kaos i trafiken.
Jag tycker det har utlovats snö till idag sedan början på veckan, men nej, folk har inte bytt till vinterdäck, så nu ligger det bilar i diket överallt och plåtarna bucklas i rask takt i korsningarna i stan. Suck och stön...










Boris han gillar inte snön alls. Den Sällsynta Skärgårds-Boran förvandlas på vintern till en Sällsynt Fisförnäm Innekatt.


Kalla mig löjlig men den här har jag hängt upp åt fåren idag. Jag tyckte det var så tomt på väggarna, så jag tänkte att en meny kunde vara på sin plats. Tavlor ids jag nu ändå inte hänga upp i fårhuset...


torsdag 25 oktober 2012

Morgonfrost


Äntligen en solig, kall och torr frostmorgon!



Morgonmål i nya hemmet.


Fresia njuter av morgonsolen. Hönsen likaså.


Igår flyttade fåren in i vinterstallet. De verkar mycket nöjda och belåtna med sitt nya hem. Extra roligt är det att böka runt i halmen, som jag haft äran att lasta och kånka på för fjärde gången i höst. Klagar inte dock, det är bara roligt. Tacka vet jag fyrhjulingen. Det blev nog att sortera en hel del eftersom en del balar, helt väntat, var mögliga inuti. På bilden nere till höger har damerna just flyttat in och inspekterar foderhäcken som matte snickrat till.








onsdag 24 oktober 2012

Val

Jag hade tänkt skriva lite om ekologiskt och närproducerat, men jag fastnade i yles valkompass och klockan blev så mycket så nu är det dags att krypa under täcket. Valkompassen var nu inte till någon hjälp. Det är inga större skillnader i kandidaternas svar och många frågor går inte att besvara vettigt på skalan "helt av annan åsikt" till "helt av samma åsikt".
Det krävs nog mera ingående förklaringar över hur man resonerat. Man skulle önska att flere kandidater hade gett sig tid att motivera sina svar, eftersom de har getts den möjligheten.
Jag tror och hoppas att folk inte röstar blint enligt något "testresultat" eftersom man nog kan bli föreslagen de mest kontroversiella kandidater...

Det är alltför många som bara är stora i käften och kritiserar allt och alla utan något som helst förslag på vad man kunde göra för att få till stånd en förbättring. I och för sig är det inte konstigt att de vettiga förslagen lyser med sin frånvaro. Man måste ju veta någonting om hur saker hänger ihop för att kunna ha en åsikt. I alla fall skulle det vara önskvärt att man visste någonting om samhället, beslutsfattande och politik om man ställer upp i kommunalval.
Jag är bara illa rädd att alla inte gör det...

måndag 22 oktober 2012

Slutspurt

Nu är det slutspurt på inredningen av fårhuset.
Som extra motivation fungerar bekräftelsen på att vi inte har bara en ny invånare (baggen) på kommande, utan tre. Jag har nämligen beställt två tackor till och de borde komma i slutet av veckan. Innan dess ska Ullis, Tovis och Dodis flytta in från sommarstallet.
De nya tackorna är korsningar av finsk lantras, dorset, oxford down och rygja. Med andra ord tyngre köttraser kombinerat med det finska fårets höga fruktsamhet. Ursprungligen hade vi tänkt hålla oss till lantras, men eftersom de djuraffärerna inhiberades, har vi nu tänkt passa på att bekanta oss med köttras också. Båda alternativen har sina för- och nackdelar. Vill man gå in för köttproduktion på allvar är korsningarna nog ett lönsammare alternativ.
Det är väl ändå nu i början man ska experimentera för att kunna göra vettiga beslut senare. Spännande är det i varje fall.

Det fina vädret vi fått njuta av idag bidrar till arbetsivern, hoppas det håller i sig, för båda behövs. Väderleksprognosen ser i alla fall mycket främmande ut, solar och minustecken. Märkligt... Onsdagen ser i och för sig bekant ut med regn och 8 m/s.

Just det ja, tuppfrikassén! Den blev god kan jag berätta. Först kokade jag tuppstackaren med lite salt, lök, morot, lagerblad och peppar i ett par timmar, sedan gjorde jag en currysås och blandade i köttet. Utsökt, om jag får säga det själv. Och det får jag.

söndag 21 oktober 2012

Söndagsfeeling

Söndagskvällar har en tendens att kännas lite jobbiga ibland. Speciellt om helgen gått för fort. Så är fallet idag. Jag är inte redo för måndag ännu.
Igår började vi bygga kätten i fårhuset. Det ser ut som vi skulle bygga en hästbox eftersom väggarna är så höga. Det beror på att fåren borde ha dragfritt till 1,5 meters höjd i oisolerade utrymmen. De klarar bra kylan, men är känsliga för drag. Ströbädden blir också tjock under vintern, så det är helt befogat med höga kanter trots att det ser lite konstigt ut. Jag lägger upp bilder när jag hunnit fotografera.

Idag har jag träffat mina väninnor och deras härliga ungar. Husbonden har varit duktig och fortsatt flitigt med fårhuset medan jag har druckit kaffe och ätit godsaker nästan hela dagen. När jag kom hem fick det roliga ändå ett hastigt slut då det stod tuppslakt på programmet igen. Two down, four to go. Imorgon blir det tuppfrikassé.
Målet är att de ska vara borta innan nästa veckoslut. Alla utom Uno och Brynolf, förstås.
Det lovas torrare väder (halleluja) och kalla nätter så vi måste börja stänga om hönsen till natten och det går inte för sig att stänga in sex stycken testosteronstinna tuppar och sju hönor i ett litet utrymme. Brynolf har tagit som vana att sova uppflugen på ytterfönstret, i ur och skur, så honom kommer vi att bli tvungna att bära in så han inte förfryser kammen. På tal om ur och skur så ösregnar det igen. Vad jag tycker om det är inte publiceringsdugligt.

lördag 20 oktober 2012

Ny vinjett

Så där, nu fick jag dit den efter en hel del motgångar.
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig för jag skulle byta bakgrundsbild också, men det ville inte redigeraren. Efter en hel del surfande efter en förklaring har jag kommit fram till att det verkar vara ett vanligt problem. Så nu får det vara tills vidare. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om vinjetten, den ser ju nog lite "hemgjord" ut jämfört med den förra. Å andra sidan var det ju meningen att ha en egen, personligare bild. Jag tror den får duga ett tag. Om den nya bilden krånglar till uppladdningen av sidan och inte sitter där den ska får ni gärna meddela mig! På min egen dator, med Chrome browser fungerar det som det ska. Jag vet att i mobila iOS 5 på iPad fungerar det inte som det ska. I och för sig visas bakgrunden överhuvudtaget inte i rätt format på den. Uppdatering till iOS 6 borde lösa det problemet.

fredag 19 oktober 2012

Fredagsmys

Efter en så här regnig, grå och trist dag är det helt skönt när det blir kväll och mörkt så man slipper se eländet på utsidan. Nu får det bli bastu och fredagsmys istället. Jag hade tänkt byta ut rubriken på bloggen mot en bild jag ritat, men bloggredigeraren är inte alls samarbetsvillig idag. Jag har bränt en och annan propp (i huvudet) när jag försökt få bilden upplagd och det bara krånglar och blir helt fel. Jag börjar tröttna på Bloggers konstigheter och buggar. Igår fungerade det när jag testade, men eftersom jag ännu ville finslipa lite på teckningen tog jag bort den och idag går det inte att få dit den i rätt format. Nu måste jag ta time out innan datorn flyger i väggen. På sätt eller annat ska jag ha dit bilden annars har jag ju ödat tid på den helt i onödan.

onsdag 17 oktober 2012

Mitt kreativa rum

Här håller jag hus de dagar då inspirationen slår till. Eller när det ösregnar ute, som idag.

Just nu håller jag på och ritar en vinjett till bloggen.


Skrivbordsstolen hör till mina favoriter. En gammal, hederlig, inhemsk stol av trä och metall. Fina grejer!


Kappsäcken hittade jag på lagårdsvinden. Jag tror jag har gamla tidningar i den. 
Har inte kollat...



Jag har alla pennor framme för att tröskeln att börja teckna ska vara så låg som möjligt. 
Den inramade teckningen har min farmor tecknat 5.12.1943 i sitt sånghäfte.


Häftet står på hedersplats.




Industrisymaskiner. Lika gamla och hederliga som skrivbordsstolen.



På bokhyllan samsas Kalevala och Suomen Luonto-opas. Den ena används flitigt, den andra står framme för att den är fin, helt enkelt. Precis som med många andra grejer i vårt hus. De står framme och samlar damm för att de tilltalar mitt öga. Dammet förbiser jag...

tisdag 16 oktober 2012

Maten vi äter

Idag har jag spenderat dagen inomhus vid symaskinen. Jag syr simbyxor av neopren för personer som går i bassängterapi och har problem med inkontinens. Byxorna håller med andra ord in det som man inte vill att läcker ut i bassängen.
Det här får mig osökt att tänka på att det förra veckan stod i tidningen att någon släppt ett rejält lass på bastulaven i simhallens ångbastu, i vår lilla idylliska stad. På damernas sida, bör tilläggas. Verkligen fint! Mera sådant... man kan ju bara hoppas att det var ett barn som var skyldig, men man undrar nog. 
Nåjo, det var inte alls det jag tänkte skriva om. 
Vad jag försöker komma till är, att eftersom jag satt vid symaskinen har jag lyssnat på radio hela dagen och där pratade de om mat och tillsatsämnen.

Det diskuteras ju hela tiden om vad man ska äta, hur man ska äta, när man ska äta och vad som är hälsosammast. Sunt bondförnuft säger mig att man inte borde krångla till det så mycket. Så länge man håller sig till så oprocesserad mat som möjligt, och använder måtta med allt, så kan det väl inte gå så fel. Det dyker hela tiden upp nya trender och dieter, den ena värre än den andra. Det finns drycker och piller och pulver för allt. Ändå kan jag bara inte tro att det är meningen att mänskan ska proppa i sig sådant. Det kan väl inte behövas? 
Visst, om man lever på "franskisar" och knackkorv (ursäkta den lite oaptitliga bilden) kan det förstås vara på sin plats med ett vitaminpiller nu och då. Bättre skulle det nog ändå vara om man fick vitaminerna direkt från maten. 

Det jag tycker är värst är alla tillsatsämnen, eftersom ingen riktigt vet vad de åstadkommer i längden. De lär ska testas mest enskilt, inte ihop med andra, så kombinationerna kan ge helt andra effekter än ett enda ämne har för sig själv. Ofta är det tillsatsämnena som utgör största delen av innehållsförteckningen på en produkt. Till dem hör ju också alla konstgjorda färgämnen som finns lite varstans, bl.a. i karameller. Hur nödvändiga är de? Synd att det har blivit så att det är viktigare hur maten ser ut än vad den innehåller. Helt sjukt, egentligen. 
I och för sig inte konstigt alls, samma gäller ju inom de flesta områden nuförtiden. Allt ska vara mer eller mindre "fejk" för att vara bra, ju mer konstgjort, desto bättre. Fast man ska inte öppet erkänna att någonting är konstgjort, nej, fast alla ser att det är någonting som inte stämmer. Allt ska förskönas. Tur att man börjar skönja en motrörelse till det fenomenet.

Nu ska ni inte tro att jag inte äter karameller eller annat ohälsosamt. Nej, nej, jag klämmer nog gladeligen i mig godis och färg- och tillsatsämnen, men för min del skulle inte karamellerna behöva vara blå, gröna och gredelina. De skulle inte heller behöva hålla i flera år. Jag tycker nog också om att försköna saker och ting och sminkar mig och har en lång historia av hårfärgning bakom mig. Ändå, och kanske just därför, börjar jag bara bli mer och mer trött på allt det ytliga omkring oss.


måndag 15 oktober 2012

Kalas

Tack alla ni som kom ihåg mig på min födelsedag! Det är ju en bra start på veckan att få kalasa lite. Dessutom blev det godsaker över så nu har jag kylen full med kakor som jag kan smaska på resten av veckan. Måste kanske se till att få någonting annat gjort också... Jag borde göra en lista och ta en sak i taget, annars yrar jag bara runt från en sak till en annan och ingenting blir klart. Jag har svårt att prioritera och när jag börjar med något tycker jag ofta att jag prioriterat fel och sen lämnar jag det på hälft.
Ofta glömmer jag hela grejen för en tid.
På det sättet har man fort tiotals ogjorda saker och en stark känsla av att läget inte alls är under kontroll...

söndag 14 oktober 2012

Plöjning i blötan.


”Jos kynnön selkä syksyllä kiiltää, ei ensi vuonna tarvitse odottaa hyvää satoa.”
Fritt översatt: Om plogtiltan blänker på hösten, skall man inte vänta sig en bra skörd nästa år.
Så står det i en handbok om ekologisk odling. Bilden intill talar sitt tydliga språk. Påståendet gäller förstås också konventionell odling och syftar på att jorden är för våt för att bearbetas. Den kommer att lida av markpackning och alla dess egenskaper påverkas negativt. Det som kanske kan anses som värst på lerjordar som våra, är att vattengenomsläppligheten och genomluftningen försämras betydligt. Det betyder i praktiken att regnvattnet blir stående för länge och det lider förstås grödorna av. Ingen vill stå med fötterna eller rötterna i vatten i långa tider.
Att luften inte heller kommer att röra sig genom leran, gör att förmultningsprocessen störs och blir förruttning istället. En höst som den här har man inte så mycket val. Plöjning på våren lämpar sig inte för lerjordar. Man kunde ju vänta och se ifall det mot förmodan torkar upp och blir kallt i något skede, men det kan bli julafton innan dess. Vill det sig illa kommer det 20 cm snöslask plötsligt och så blir allt ännu smetigare.

Förutom att vi börjat plöja har vi fixat i fårhuset. Vi har satt upp lysrör och dragit kablar för eluttag. Om ett par veckor kommer baggen och då ska det vara klart. Nu ser det ut som vi inte får flere tackor i höst eftersom det tycks vara ett krångligt år för alla också när det gäller fårens hälsa. Det finns inga lämpliga djur i närheten. Vi får bara ha tålamod och vänta. Låter kanske lätt, men...

I morgon har jag födelsedag. Det känns ingenstans. Jo, visst spänner det i axlar och nacke, vilket säkert är ett ålderstecken, men jag menar närmast det, att det inte känns extra eller festligt på något sätt. När jag var yngre brukade det nu i alla fall kännas lite skoj att ha födelsedag oberoende om det var jämt eller ojämt jag fyllde. Nu känns det mest jobbigt att jag måste städa och baka. Nä, det var inte helt sant, det ska faktiskt bli riktigt roligt att få mina vänner på kaffe. Det hade bara inte behövt vara min födelsedag. Jag skulle kunna vara 33 ett år till.





Bilden till höger är himlen, det blåa är dess egentliga färg bakom molnen. Det är numera mycket sällsynt att man ser det blåa, därför tänkte jag bara påminna om att det finns där, så ni inte blir alldeles förskräckta när molnen någon vacker dag skingras...
Okej, skämt åsido, jag avslutar med en färgskala som känns bekantare och tryggare...




fredag 12 oktober 2012

Snickarglädje

Idag har jag snickrat smygar och foderbräden runt de gamla fönstren i det blivande fårhuset. Fårhuset har varit ladugård tidigare och på den tiden var det rappning på väggarna och fina lister runt fönstren. Mina lister är av det mera provisoriska slaget, så snickarglädjen i det hela ligger i glädjen över att det börjar bli klart, inte själva utförandet. Förr var det var också pärlspont i taket, men den har rivits ner tidigare. Rappningen har under årens lopp också börjat ramla ner och det resterande har jag petat loss. Stockväggarna ska nu bara kalkmålas och sedan kan jag färdigförklara dem. Själva fårkätten skall byggas i element som går att flytta och ta bort när ströbädden skall mockas ut.

Fresia var med och hjälpte till. Det ligger ju i hennes intresse att det blir bra. Ladugården är ju hennes sommarstuga, där hon fångar möss i rasande takt. Allt är så snett och ur vinkel vid det här laget att det inte är en fröjd att ta mått och såga till någonting. Ladugården har haft närmare hundra år på sig att sjunka in i marken så allt lutar både inåt och utåt och åt vänster och höger. Jag har en ganska stark känsla av att den röda färgen kommer att bli rosa av den vita kalkfärgen. Nåja, lite pink åt mina fina flickor kan väl inte skada...




Det här fina hjärtat fick jag idag av en liten vän. Hon har gjort det alldeles själv, på eget initiativ, utan hjälp, med ståltråd, lingonris och röda dekorationsbär. Hon är bara sex år men redan en mycket duktig hantverkare!


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...