Fredag igen...

...det är ingen hejd på tidens framfart. Med den här takten är det snart dags att plocka fram julpyntet.
Här är allt sig likt, Ullis kissar titt som tätt, solskenet varvas med regn och havren är kvar på åkern.
Jag har hämtat en dunderkur med värkmedicin åt Ullis idag. Det är nu sista försöket som gäller. Jag var lite orolig hur det skulle gå att få i henne medicinen, som är i pulverform, men det gick lätt som en plätt när jag blandade den med lite riven morot och äpple.
Nu ska hon få Ketovet-pulver och askorbinsyra i fem dagar och så får vi hoppas urinen börjar flöda normalt.
Det är nog mycket osannolikt, men värt ett försök.
Det verkar också som det läcker urin när hon ligger för hon blir bara blötare och smutsigare i bakändan för varje dag. Inte ett bra tecken. Jag har försökt tvätta och torka, men hon uppskattar inte den omvårdnaden. På bilden poserar sjuklingen.

Här är det Dodis som först poserar snällt innan hon visar tungan.

Tovis kliar sig på ryggen medan Dodis kliar sig i pannan. Den här stöttan har fått tåla en hel den i sommar.

Här har vi Brynolf, Unos utmanare. Han är ett praktexemplaroch skall få bli kvar och hjälpa Uno hålla koll på hönsen. Det är förstås inte sagt att Uno uppskattar den hjälpen, men det återstår att se. Vi får tänka om ifall det blir problem. På bilden till höger sandbadar han så dammet yr.

En skön fredag åt alla trogna läsare, och alla andra med förstås!