söndag 30 september 2012

Nya frisyrer!

Sådär ja, klippt och klart. Damerna har nya frisyrer. Sista skriket, snaggat och modernt värre... Jisses, så små de är under pälsen. I morse hade vi stora damer, nu har vi bara lamm kvar, känns det som. De var ju rakade i våras när de kom, men vi hade nog tydligen glömt hur de såg ut då. Helt skrattretande löjliga ser de ut, stackaren. Annars gick allt bra, klippställningen fungerade alldeles tillräckligt bra, trots att vi var lite osäkra på måtten när vi byggde. Med lite lock och pock med havre i skopan gick det bra att spänna fast dem. Tovis, vår hysteriker, var nog lite extra skeptisk, men hon är också den glupskaste av dem så till slut fick vi också henne fastspänd. Själva klippningen gjorde husbonden med en maskin vi lånat. Vi var nog lite osäkra på inställningen av betten, men pälsen kom av i alla fall. Alldeles slätrakade blev de nog inte, men kanske lika bra i höstrusket. Finslipningen runt kritiska ställen gjorde jag med kökssaxen. Ullis och Dodis riktigt njöt av det ännu efter att vi släppt loss dem, men Tovis ville inte veta av mig och min sax.


Dodis före och efter. Ett mjukt och gosigt får förvandlat till en klen benget.




Ullis granskar klippställningen.


Tovis kliar sig.
Det blev bara ett stort huvud kvar av det tidigare så stora fåret. Hon hade den längsta och tjockaste ullen.







Det är skönt att det här lilla projektet är över. Vi har varit lite oroliga för hur det ska gå, speciellt efter allt medicinerande som skrämde upp dem. Tydligen tycker de verkligen om att bli klippta för så snällt stod de stilla.

Det här veckoslutet har varit riktigt lyckat, vi har fått avklarat flera små saker som väntat på att bli gjorda. Ett lite mer motbjudande jobb har vi ännu kvar, det får bli nästa helgs projekt. Ungtupparnas hädanfärd...

torsdag 27 september 2012

Vädret...

...borde jag inte skriva om. Det är ett alltför känsligt ämne för tillfället. På grannens sida om diket står vetet kvar på åkern och om det i natt regnar så mycket som de hotar med, så ligger det väl i morgon. Det här liknar sig inte. Jag tar mig friheten att citera en annan odlare som skrev att "fint tröskanväder har fått en helt ny betydelse den här hösten". Det har det verkligen!
Ett litet duggregn hör liksom till saken. Tröskan ska slira och slinta omkring i lervällingen, som på värsta speedway banan. Sedan har man tanken full med våt säd som  skall torkas i timtal medan bränsle- och oljepriserna stiger i takt med vattennivån i regnmätaren. Jag har en känsla av att fallen av depression bland jordbrukare ökar drastiskt i höst.

Idag har jag lånat en ullklippningsmaskin av en bekant. Tanken är att klippa fröknarna våra under veckoslutet. Först måste vi ändå bygga en klippställning som de står på och som huvudet spänns fast i. Många klipper ju med fåret sittande, men jag tror inte det är någonting för oss nybörjare. Jag är nog också mycket skeptisk till hur vi ska få t.ex. Tovis upp på någon ställning och fastspänd. Hon ställde ju till med rejält motstånd när vi gav sprutor och hon är ännu lite misstänksam när husbonden kommer. Mig har hon förlåtit redan, men inte honom. Fåren lär väl ska njuta av att bli av med ullen, men jag tror inte de är så smarta så de förstår om man ber dem snällt kliva upp på ställningen för nu ska vi klippa...

Om någon undrar hur det blev med tapetseringsprojektet, så är det under kontroll! Jag har faktiskt, hör och häpna, gjort det klart. I morgon ska jag måla och sedan är det färdigt. Förutom att jag nog måste måla lite lister o.s.v. eftersom allt gammalt ser så slitet ut så fort man har en ny ytan intill. Antagligen växer projektet an efter som det framskrider, så det blir väl aldrig helt klart. Än så länge har inspirationen också hållit i sig.




Jag vägrar fortfarande lägga upp bilder på regneländet, så det fick bli lite svampar istället.

måndag 24 september 2012

Inspiration

Nu är hösten defintivt här. Så jäkla kallt har det varit idag. Ett säkert hösttecken är också det när man måste börja elda i köksspisen för att inte behöva klä dubbla ylletröjor på sig. Det positiva med det är att det är mysigt när det sprakar i spisen. Speciellt så här i början av hösten, småningom förvandlas nog eldandet till ett arbete. Spraket är i och för sig alltid lika mysigt.

Idag har jag tapetserat en fondvägg hos en vän. Hon hade valt ut en helt härlig tapet med det resultatet att jag genast fick ett otroligt behov av att tapetsera hemma också. Jag är en mycket inspirationsstyrd mänska, så det gäller att passa på när inspirationen slår till, för det kan ta mycket länge innan nästa tillfälle.

Jag började t.ex. redan för snart två år sen fixa på trappan och trappuppgången till övre våningen. Den välsnickrade björktrappan var täckt av röd och grå plastmatta och väggen full av minnen efter alla möbler som burits upp och ner under tiotals år. Trappan vänder 180 grader, så det har blivit ett och annat märke i väggen. Själva trappan slipade och målade jag ifjol, men väggen blev på hälft. Jag började spackla, men sen tog inspirationen slut och där fick det bli. Idag har jag äntligen fortsatt med ny iver. Få se om det blir klart den här gången. Meningen är att tapetsera med en randig strukturtapet som sedan övermålas. Min tanke är att det ska vara lätt att lapp-måla ifall man stöter till väggen. Jag köpte tapeten redan för ett år sedan... Jag vet nog precis varför jag dragit mig för att ta itu med det. Först och främst är det allt spackelslipande och sedan det att det kommer att vara ett jädrans bestyr med att skära till tapeten snyggt runt alla trappsteg. Minns jag inte fel så är den en meter bred, vilket inte gör saken roligare. Det blir förstås snabbt färdig yta, men är desto krångligare med alla vinklar och vrår. Om det inte blir helt katastrof lägger jag säkert upp lite bilder i något skede.

Idag började en ny säsong av "Bonde söker fru" på tv. Bönderna presenterade sig och i nästa avsnitt får man väl se hur många brev de fått. Det är nog egentligen ganska grym under-hållning att på nationell tv visa hur flere stackars mänskor blir besvikna när de bara får något enstaka brev, medan andra får tiotals. Att man också genast på rak arm kan säga hur brevmängden kommer att fördelas, är också sorgligt.
Fast sen igen, så heter det ju att den som sig i leken ger, den får leken tåla.

söndag 23 september 2012

Om vi inte låtsas om...

... att det regnat ett dygn i sträck, utan tänker oss solsken och granna höstfärger, då kunde det ha sett ut så här idag.


Ölandstoken skiner i kapp med solen, bin och humlor jobbar på för fullt och tar ut allt av de sista varma dagarna.


Lönnlövens färger sprakar som eld och Fresia njuter av eftermiddagssolen.


Fåren njuter likaså och letar efter de sista gröna grässtråna i hagen, i väntan på kvällsmålet.




Ungtupparna tar siesta i solskenet medan Hilda letar havre på marken.



Så här hade det kunnat se ut, men istället regnade det hela dagen och allt är genomdränkt, grått och trist. Djuren är våta och frusna och marken är en lervälling. Inte ens i harmen lägger jag upp en bild på det eländet!




lördag 22 september 2012

Kalas!

Idag har vi firat pappas födelsedag. En dag för tidigt men det betyder ju bara att vi kan fira på nytt i morgon! Vi kalasade med grillat älgkött och alla möjliga andra läckerheter. Mums!
Eftersom det är svårt att köpa gåvor åt en som har allt, så fick det bli ett fårskinn från en bekants fårgård. Boris passade på att testa kvaliteten när jag skulle ta några foton på fällen. Han gav den klart godkänt, och trodde att den var köpt åt honom. Fåren däremot, var mycket mer skeptiska. När jag kom hem med skinnet gick jag via hagen för att kolla läget där. Jag hade skinnet under armen och de trodde väl att det var en björn jag kom dragandes med, för de vågade inte komma nära mig överhuvudtaget. Tovis tog till slut mod till sig och kom fram och nosade på min hand, men ryggade genast tillbaka några steg. Komiskt. Hoppas reaktionen inte är samma när baggen kommer... Jag hade ju nämligen varit inne i baggarnas hage och krafsat några söta bagglamm bakom örat, så jag luktade förstås främmant. Man skulle nu ändå inte tro att lukten av några pojkspolingar skulle skrämma våra damer. Jag hade trott att Boris, om någon, skulle ha varit rädd för lukten och skinnet.






Boris spinner och njuter och kan inte tro det är sant att han fått ett så mjukt och skönt skinn. 
Nåja, det var ju inte sant heller.



Ett par "mysbilder" från föräldrarnas fina grill/knorrstuga.

torsdag 20 september 2012

En liten gnutta hopp!

Idag har jag har sett Ullis kissa "semi-normalt" två gånger! Första gången blev jag så till mig att jag måste fråga husbonden vem det är som kissar, är det faktiskt Ullis? Jag trodde jag såg fel. Sedan blev jag så glad att jag inte kunde låta bli att ta en liten segerdans. Ni vet den där när man snurrar så där tassigt  med armarna i 90 graders vinkel. Okej, glöm det...
Just som vi hade gett upp hoppet, så verkar det som det äntligen har vänt och börjat gå mot det bättre.
Man skall inte ropa hej innan man är över bäcken, men lite glad får man väl ändå vara, eller hur?

Kvällen har jag spenderat med att flytta över ett lass halmbalar från en släpvagn till en annan, medan husbonden körde sädlass till torken.
Trevlig kvällssyssla, man behöver inte öda pengar på att gå på gym i alla fall. Svetten rann helt gratis. Om någon funderar över logiken i det hela, så gjorde jag det för att flytta halmen till ett släp med vagnstork. Att vi inte radade balarna direkt från åkern i den vagnen berodde på att den var full i säd då.

I morgon är det fredag igen. Jag tycker det bara är fredag och måndag hela tiden.


tisdag 18 september 2012

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun.



Lugnet efter stormen. Vattnet har sjunkit och bryggan ligger kvar.





Årets potatisskörd var patetisk. De duger nästan bara till hönsmat. Morötterna var bättre. 
I alla fall har en del av dem varit kreativa och tagit sig friheten att experimentera lite och frångå den traditionella formen. Eller vad sägs om det här gänget? Att de ser ut så här beror antagligen på att det varit så hårda lerklumpar i deras väg, att de inte kunnat växa rakt ner. Någon har fuskat med jordfräsningen...



Om någon trogen läsare funderar på hur Ullis mår, så hälsar hon att det verkar som om det inte längre läcker urin när hon ligger, vilket är en bra sak. Annars är det nog svårt att kissa fortfarande, men hon hänger med i svängarna med de andra och äter med god aptit. 
Det bästa är att matte varje dag ger lite extra uppmärksamhet och en skvätt god äppelsaft med krossade C-vitamintabletter i.

Höststorm

Vilken höststorm det blev! Hujedamej så det viner i knutarna och regnet piskar på fönsterrutorna.
Vattnet stiger med sådan fart att jag är rädd att vår brygga flyter bort innan morgonen. Meningen har varit att med grävskopa placera en stor sten på den innan vintern, men få se om vi är för sent ute...
Första höststormen brukar alltid komma lite överraskande. Trots att man vet att den alltid kommer. Precis som första halkan på vintern.
Då smäller det i alla korsningar och bilar ligger i diket lite här och där. Det är som om ingen någonsin sett snö och is tidigare. Märkligt fenomen. Folk tycks ha en tendens att glömma mycket fort och överlag skjuta fram saker som ska göras, som att lägga stenar på bryggor eller byta vinterdäck i tid o.s.v.

Jag hittade några härliga rikssvenska fårbloggar idag, och nu är jag igen alldeles övertygad om att vi definitivt behöver flere får och det fort! Hundra stycken kunde vara passligt... ;)
Jag hann nästan bli lite modstulen när våra tackor blev sjuka, men det som inte tar livet av en gör en starkare, sägs det ju. Det är väl bara bra att från början lära sig att det inte är en dans på rosor. En bekant till mig undrade också om de som säger att "får är ju så lätta att ha" någonsin haft med får att göra. Det verkar vara en allmän uppfattning att de äter vad som helst och klarar sig på hur lite som helst och aldrig blir sjuka. Det är nog inte riktigt hela sanningen det...

Finn ett fel!

söndag 16 september 2012

Färdigt!

Nu är allt skördat. Om jag tyckte om konjak, så skulle jag ta en nu. Antagligen skulle jag nog ta en ändå, men eftersom jag inte tycker om, så har vi ingen konjak hemma heller.
Det känns nog bra nu när första säsongen är över och vi har klarat oss med hedern i behåll och maskinerna har hållit ihop. Nu har vi förstås plöjningen kvar ännu, men den är det ingen brådska med. Vi hoppas på en torrare fortsättning på hösten, så skulle det gå lite smidigare att plöja. Vi ska också dika lite och då vill man ju att åkern bär. En av åkrarna vi tröskade idag var nog ställvis i våtaste laget. Annars har allt gått bra och vi är riktigt nöjda med resultatet.


Halmen vi balade är nog ganska fuktig, men vad annat kan man vänta sig.
Vi får försöka blåsa den torr.


Risodling? Nej, tyvärr är det nog havre.             Halmbalning.





Det roligaste med tröskning: tanktömning!

lördag 15 september 2012

Höst

Sol och blåsigt väder, det var just vad vi behövde efter nattens regn. Som det nu ser ut får vi allt tröskat imorgon. Förutsatt att vädret håller i sig. Vi ska också bala lite halm till fårens ströbädd. Få se hur det går med den saken. Det är nog alldeles för vått för att få torra halmbalar, men vi får väl försöka blåsa dem torra på något sätt.
Idag har vi byggt vidare på lagårdsväggen vi styttade upp tidigare. Den är nästan färdig nu. Kättarna kan vi inte börja bygga före vi vet hur många får vi kommer att ha i vinter. Hur det än går med våra sjuklingar, så vill vi i alla fall ha några nya till. Jag är nämligen skeptisk till att låta betäcka Dodis, eftersom hennes kissande inte heller är helt normalt fast det nog blivit bättre. Med Ullis avvaktar vi lite ännu.

Hösten är egentligen en riktigt skön årstid när man kommit över ångesten av att sommaren är förbi. Det tar sin lilla tid, men småningom kan man börja njuta av de mörka kvällarna och ge sig tid att syssla inomhus efter ett halvår ute. Jag är inte riktigt där ännu, men jag försöker. Igår överträffade jag mig själv med att koka äppelsylt medan husbonden tröskade. Ni som känner mig vet att det inte var fullt så idylliskt som det låter. Jag trivs nog bra mycket bättre på åkern än i köket, så nerverna började bli i spändaste laget när äpplen inte blev mjuka tillräckligt fort. Det slutade med att jag stängde av plattan och stack iväg till åkern. När det började regna kom jag hem och fortsatte. God sylt blev det i alla fall. Vi har inte ännu köpt ny frysbox, efter att åskvädret söndrade den gamla, så jag har god orsak att koka bara lite sylt. Allvarligt talat måste vi skaffa en ny nu, för jag vill verkligen ha rum för sylt och lingon.
I svampskogen har vi inte varit i år ännu, men här är en bild från i fjol.

Fresia nosar nyfiket på trattkantarellerna.














En bra sak med hösten är att man kan tända ljus i alla möjliga lyktor och mysa om kvällarna.

onsdag 12 september 2012

Förlorad kamp

Jag har inte skrivit om fårens krämpor på en tid.
Jag har försökt att inte tänka alltför mycket på saken medan Ullis hade sin dunderkur på gång. Hon kissade inte fullt så ofta så länge hon var "nerdrogad" men igår fick hon sista dosen värkmedicin och idag är allt sig likt igen. Ingen mirakulös tillfriskning, tyvärr. Jag hade nog inte väntat mig det heller, men man kan ju alltid hoppas ändå. Nu känns det nog skit igen, rent ut sagt. Det finns inga alternativ kvar mer. Nu är det bara en fråga om hur länge man orkar se på hennes eviga "strittande". Annars beter hon sig tillsvidare normalt, men det är ju nog högst sannolikt att hon har värk också. Vi är tillbaka till noll, men har inga metoder att ta till mera. Vi har förlorat den här kampen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...