fredag 31 augusti 2012

Sista augusti

Betyder det att sommaren är slut nu? Jag antar det. Kvällarna är mörka och kyliga och skogen är full av lingon och svamp. Det måste väl betyda att hösten
är här. Vi, precis som många andra, har ännu allt oskördat. Nu borde det definitivt hålla upp och vara varmt hela september, men ett ögonkast på Forecas prognoser visar något helt annat. Man vill ju skörda torr och mogen säd på torra åkrar utan att trampa allt fördärvat till en lervälling. Det blir också mycket oekonomiskt att torka våt skörd i tork i timtal.

Idag har jag varit vikarie i en femte klass.
Jag kan inte låta bli att förundras över hur öppna och fördomsfria barn är upp till den åldern. De kommer fram till en på skolgården och frågar  vem man är, de börjar spontant berätta om allt mellan himmel och jord och de är allmänt trevliga helt enkelt. Man bara undrar vad som händer sedan...? Efter några år är fördomsfriheten ett minne blott, och inställningen till nya mänskor en helt annan. Fascinerande, men lite sorgligt.

Vad gäller fåren har jag ingenting nytt att komma med. Läget är i stort sett det samma.
Inget mirakel har skett, tyvärr.

torsdag 30 augusti 2012

En pinande ovisshet

Alla tre får har nu samma symptom, och Ullis är den som verkar sjukast. Vetrinären var här igår igen.
Vi böt sulfan mot penicillin och medicinerar nu allihop. Ingen klar diagnos har vi fått. Det känns för jävligt när man inte har en aning om hur det här ska sluta.
Eller visst har man ju en hel den onda aningar, men ingenting konkret att gå efter. Vi vet ju inte ens om det är fråga om virus eller bakterier. Det verkar ju nog vara någonting smittsamt, eller så är orsaken något de fått i sig, eller någonting annat, eller...?
Vi ska nu sticka dem i fem dagar och hoppas de blir bättre. Än syns inga tecken på det hos Ullis i alla fall...Tovis, som är störst och friskast, satte upp ett ordentligt motstånd till sprutan idag. Det är otroligt hur stark och snabb en tacka på 50 kilo är. Man hänger efter som en trasa när hon rivstartar iväg ur ens grepp. Att sedan lyckas gräva sig in genom ullen till skinnet, få in nålen i en muskel utan att träffa en åder och klämma in 5 ml penicillin utan att fåret skenar iväg med nålen i sidan... det är inte helt lätt. Två personer hinner knappt till för att få det gjort. Man får en rejäl adrenalinkick i alla fall.

Fåren på bilderna är ett beställningsarbete.
En födelsedagspresent åt en söt liten 6-åring.
Det var bra terapi att tova, när jag ändå inte får någonting annat vettigt gjort just nu. Jag är alldeles för stressad för att kunna koncentrera mig på någonting. Dessutom vill jag förstås hela tiden ha koll på vad som händer hos fåren.

måndag 27 augusti 2012

En diagnos...


... ställd av en olegitimerad djupt bedrövad fårmamma: Chlostridieinfektion/klostridios/ enterotoxemi. Vad man nu vill kalla det, men det är vad jag tror det är.
En bakterie som finns i marken men också i tarmfloran. Vid snabb förändring i utfodringen kan bakterien börja föröka sig explosionsartat och förgiftar djuret, som oftast dör innan man märkt någonting. Så mycket som jag har läst och präntat in, så har jag ändå missat det här och nu ska jag väl få betala dyrt för det... 
Jag började fundera på att det verkar nog så osannolikt att våra får skulle ha en sjukdom som ingen vet vad det är, så jag började tänka i andra banor och utgå från de vanligaste istället. Det har jag ju i och för sig gjort redan tidigare, men fick inte det att gå ihop med någonting. Clostridieinfektioner drabbar oftast lamm som släpps ut på kraftiga, proteinrika beten. 
Mina är ju inga lamm precis och de har betat hela sommaren redan. Ni som läst alla inlägg kommer kanske ändå ihåg att jag för ett par veckor sedan skrev att vi börjat hämta nyslaget gräs som tilläggsfoder för att betet börjat tryta. Need I say more... Jag visste att det fanns risk för trumsjuka (ett slags feljäsning i våmmen), men inte det här! Det har jag missat totalt. 
Så nu har jag i princip nästan matat livet av dem. Gissa hur det känns... 
Att de skulle vara så känsliga för förändringar i maten hade jag inte kunnat tro, de hade ju ändå ätit gräs hela sommaren. Den största skillnaden är att gräset de nu har fått har så hög proteinhalt, och det är det som är roten till det onda. Det är jag ganska säker på. 
Dessutom har väl betet de gått på varit svagt redan länge så skillnaden blev för stor. 
Jag ringde fårrådgivaren och hon tyckte också att min analys verkade rimlig. 
Nu är fåren satta på diet. De är instängda och får endast torrhö och vatten. Prognosen är mycket osäker. Som sagt brukar får dö av det här innan man ens märkt någonting.

söndag 26 augusti 2012

Nu är Ullis sjuk...

Det har varit en tung dag för en fårmamma idag.
När jag tittade till dem i morse låg Ullis och ryckte och flämtade och när jag tvingade henne upp och stå försökte hon genast kissa och stod och krystade en god stund innan hon på vingliga ben lade sig igen. Det var lite för bekanta symptom. Jag blev alldeles ifrån mig. Min puls var säkert upp i 200 innan jag fick tag på dejourerande veterinären. Det var ju ingen idé att ta hit henne den här gången så jag åkte iväg för att hämta medicinerna själv. Det är lite typiskt att djuren ska bli sjuka på söndagar när veterinärtaxan än höjd med 50 procent, och dejouren är 45 kilometer bort...
Nåja, jag fick i alla fall med mig medicin som borde räcka också om Tovis insjuknar, vilket börjar verka ganska sannolikt. Ullis hon verkar nog piggare nu.


Igår var det villa-avslutning/forneldarnars natt och vädret var inte att klaga på. 





fredag 24 augusti 2012

Man blir inte klok...

...på den här urineringsfunderingen. Dodis kissar titt som tätt men verkar annars alldeles normal. Fårrådgivaren var lika förundrad som alla andra över de här symptomen hos en tacka. Hon tyckte ändå att så länge djuret äter och hänger med de andra i svängarna, så behöver man inte oroa sig så mycket. Läget kan förstås ändå snabbt ändra. Jag lugnade mig lite för stunden, men efter en liten stund ringde hon upp på nytt och sade att hon fått höra om ett fall där två tackor med liknande symptom dött alldeles nyligen.
De har nu skickats till Evira för obduktion. Några lamm hade också dött tidigare i sommar på samma gård. De misstänker att det är någon bakterie de fått i sig från omgivningen som är orsaken.

Den regniga sommaren lär ska ha ställt till med problem med fårens hälsa på flere ställen i år. Själv har vi ju också haft bekymmer med våta, leriga områden i hagen. Nu har vi ikväll spärrat av den våta delen. Få se på vilken sida nätet de är i morgon bitti... de har nämligen mest hållit till på den sida som nu är avspärrad och jag vet inte om de godkänner att den sidan nu är ur bruk.

torsdag 23 augusti 2012

En kort rapport

Det ser nog ut som medicineringen varit så gott som verkningslös. Någon ny kur verkar inte vara ett alternativ utan veterinären föreslog nogrannare undersökningar på en klinik ca 80 kilometer härifrån. Det är inte en resa man gör så där bara.
Faktum är att räkningen från i söndags ligger på drygt samma summa som jag har betalt för Dodis själv, och den här utfärden skulle antagligen betinga det dubbla om inte mer. Dessutom skulle det innebära en stor stress för fåret att ensam åka iväg på undersökningar som antagligen ändå är värdelösa med tanke på fortsättningen. Vad jag menar är att det knappast finns något lyckligt slut på det hela om hon inte plötsligt bara blir bra av sig själv. Jag förstår om någon tycker att det låter hemskt och grymt, men vi måste komma ihåg att det är fråga om ett produktionsdjur och inte ett sällskapsdjur. Själv är jag säkert den som har svårast att hålla fast i den inställningen. Jag har ringt runt till alla möjliga ställen idag för att få råd och hjälp och kommit fram till att nu tar vi time out och överväger alternativen.
Imorgon ska jag ännu kontakta två fårspecialister och höra deras åsikter. Jag ska också prova lite egna "poppaskonsteja" som jag blivit tipsad om.
Dodis lider inte för tillfället utan skuttar glatt omkring med de andra trots sitt kissande.
Blir det en plötslig förändring till det sämre kommer hon inte att behöva lida, det har jag lovat henne!

Vad ska man tro?

Jag vet inte vad man ska tro om Dodis krämpor...
jag är nog inte övertygad om att det har blivit bättre. Sämre är det inte, men inte märkbart bättre heller. Veterinären sade att jag skulle ta kontakt på nytt i slutet av veckan om det inte märks någon förbättring, och jag är illa rädd att jag måste göra det. Skit också. Jag vill att hon blir bra och jag vill definitivt slippa sticka henne mera. Imorgon får hon sista sprutan av den här kuren, men jag antar det blir fler om hon inte blivit bättre innan fredag.
Flere jag har pratat med verkar också tro att det här nog kan bli ett återkommande problem för Dodis.
Det låter lite deprimerande.


Servicen på skördetröskan har fortsatt med justering av bromsar och koppling. Bettet har också fått sig en lite vässning. Vi har också äntligen sått en liten åker som det var meningen att så som betesvall redan i våras. Det kunde man däremot bara drömma om då. Åkern har varit så våt att vattnet ställvis stått mellan plogtiltorna ända tills nu. Att det regnade 50 mm på några timmar för ett par veckor sedan hjälpte ju inte heller. Nu var vi ändå tvungna att ta itu med eländet till åker om det ska finnas en chans att vallen hinner gro före vintern.
Hur den övervintrar är ju sedan en annan sak. Det är i alla fall värt ett försök. Om det lyckas och åkern torkar upp kan vi släppa ut lammen där i nästa sommar, om inte får vi så om den på våren och vänta ett år till.

tisdag 21 augusti 2012

Sjukrapport

Det var inte Pseudomonas som växte i urinodlingen trots allt. Det var stafylokocker, som ju är en mycket vanligare bakterie. Bra så, för antibiotikan borde bita på stafylokocker. Veterinären misstog sig igår för att odlingen inte stått tillräckligt länge då hon kollade den. Ännu kissar Dodis för ofta, men jag hoppas på att se en förbättring i morgon. Annars skall väl antibiotikan bytas. Hoppas verkligen det inte behövs för det är ingen enkel match att sticka henne. Igår gick det någorlunda men idag visste hon vad som var på gång och slet sig iväg så fort nålen nuddade skinnet.
Efter det blev hon omöjlig att få fast. Vi fick gå från hagen i oförrättat ärende och göra ett nytt försök när hon lugnat sig lite. Med lindrigt våld och en hel del karlakraft till hjälp lyckades jag sticka henne till slut.
I morgon kommer det väl att vara dubbelt så omöjligt.

Förutom fårsjukskötare har jag lekt mekaniker idag. Skördetröskan har fått ny motorolja, nya olje- och bränslefilter och en ny fläktrem. Ännu behöver den en hel del omvårdnad innan den är redo för skördande, men det tar sig. Den gamla trotjänaren trodde nog säkert att den gick i pension för tio år sedan när åkrarna arrenderades ut. Inte kunde den ana att den en vacker dag skulle återupplivas igen. Hoppeligen hålls livet i den också... Gamla tröskor är alltid lite spännande, man vet aldrig när det säger klodonk och så är det kaput.

måndag 20 augusti 2012

Orosmoln

I morse fick jag resultatet av Dodis urinprov. Egentligen var det ännu under odling, men det hade i alla fall redan framgått att där fanns bakterien Pseudomonas.
Bra att vi har börjat antibiotikabehandling, tänkte jag. Dodis verkade inte ha blivit sämre heller, så jag drog en lättnadens suck. På kvällen började jag ändå av rent och skärt intresse söka info om bakterien i fråga och stötte ganska hastigt på uppgifter om att den är resistent mot flera antibiotikapreparat. En sväng till fårhuset för att kolla vad Dodis medicin hette, in och "googla" och en minut senare visste jag att den "hämmar flertalet av bakterier av veterinärmedicinsk betydelse förutom Pseudomonas aeruginosa". Suck och stön... Det blir ett nytt samtal till veterinären i morgon bitti. Hoppeligen får jag tag på den som var här, idag var det en annan jag pratade med och hon visste ju knappast vilken antibiotika vi fått. Känns helt galet att plåga fåret med sprutor som kanske inte har någon effekt. I och för sig studsade hon nog omkring som en gummiboll med sina systrar för en stund sedan när de fick ett "glädjeskov" över en höbal. Hon är med andra ord inte påtagligt sjuk men kissar fortfarande alldeles för ofta. Hoppas vi får någon klarhet i det här i morgon.
Jag oroar mig också för att det här kan bli ett återkommande problem ifall det är någon svaghet hon har. Det verkar inte som urinvägsinfektion skulle vara en vanlig sjukdom hos får och man kan inte låta bli att undra hur klokt det är att använda henne som avelsfår, trots att hon är utvald som sådant åt oss. Dodis är annars också den minsta av våra tre och hon har den sämsta pälsväxten. I och för sig är det svårt att avgöra om hon faktiskt är klenare eller bara ser mindre ut för att pälsen inte vuxit lika bra.
Just nu är ändå huvudsaken att hon blir frisk fort.


söndag 19 augusti 2012

Veterinärbesök

Nu har vi haft veterinären här för första gången. Hoppeligen dröjer det länge innan hon behövs på nytt. Vi upptäckte igår kväll att det var någonting skumt med Dodis kissande. Hon kissande alldeles för ofta men ändå kom det knappt någonting alls, bara några droppar i taget. Först tänkte vi att det kanske hängde ihop med begynnande brunstperiod, men ganska fort började vi misstänka någon form av urinvägsinfektion. Jag repeterade sjukdomskapitlen i fårböckerna men hittade ingenting om urinvägsinfektion hos får.
I morse gick jag med fåren en timme i hagen för att följa med hur Dodis betedde sig, hur ofta hon kissade, hur mycket det kom och om avföringen var normal. När det visade sig att hon försökte kissa med högst 15 minuters mellanrum började jag bli orolig på allvar. Sedan märkte vi också att hon, som brukar vara den första att stiga upp, blev liggande när de andra steg upp för att komma och möta när vi hämtade färskt gräs. Hon steg nog upp efter en stund, men försökte genast kissa och lade sig ganska fort igen. Då ringde jag veterinärjouren. Jag hade redan tidigare ringt en bekant fårägare men hon hade inte stött på motsvarande symptom under sina 20 år med får.
Veterinären kom rätt så fort för att ta urinprov och mäta om Dodis hade feber. Fåren var inne och åt hö när hon kom och det var intressant att se hur de reagerade när de såg henne. Jag är alldeles övertygad om att de kom ihåg henne från tidigare. Jag vet att uppfödaren anlitat samma veterinär och de här flickorna kom nog ihåg henne från något Maedi-Visna blodprov eller liknande. De blev som förbytta och försökte genast fly ut genom dörren.
Jag fick locka in dem med lövruskor och sedan blev det jakt på Dodis. Ett 40 kilos får är överraskande starkt och snabbt när det försöker fly. Jag blev alldeles till mig för jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att göra en undersökning på något av våra får eftersom de är så lugna och snälla och låter oss göra vad som helst. Tydligen gäller det inte veterinären... Jag fick hålla Dodis inklämd i ett hörn med all min kraft.
Det värsta var urinprovet. Då ska man tydligen täppa till näsborrarna på fåret så det i panik kissar på sig. Jag kände mig som världens värsta matte när jag med våld klämde Dodis om nosen medan hon trodde jag skulle kväva henne. Usch! Jag kan slå vad om summan på veterinärräkningen att vi själv hade lyckats mäta febern och ta ett urinprov på Dodis ute i hagen, utan att hon ens märkt någonting. Nåja, nu är det gjort och hon fick en spruta med värkmedicin och en spruta antibiotika. Nu ska vi själv sticka antibiotika i henne i fyra dagar. Få se hur det går, med tanke på hur uppskrämd hon blev idag. Veterinären ringde och sade att på basen av provet har hon inte kristaller i urinen men nog röda- och vita blodkroppar.
I morgon får vi noggrannare resultat. Hoppas verkligen antibiotikan hjälper fort för det är hemskt att se ett djur lida, speciellt när det är vår lilla söta Hellan Dodis.


Båtutfärd

Idag har vi varit på båtutfärd. Första för i år och antagligen också den sista. Bättre sent än aldrig i alla fall. När jag var liten var vi på sjön mest hela tiden och det skulle jag gärna ha fortsatt med, men tiden bara inte räcker till. Istället får man bara se till att njuta maximalt de gånger man verkligen kommer ut på sjön.
Vädret var det i alla fall inget fel på, högsommarvärme så man nästan kunde glömma att halva augusti redan är förbi. Indiansommar kallas det väl och frågar man mig skulle gärna få fortsätta i en månad till... tyvärr har jag på känn att vi får nöja oss med betydligt svalare temperaturer i fortsättningen.
Några bilder på vattenblänk och -stänk.










fredag 17 augusti 2012

Eko-odlarträff och annat

Tiden rusar igen... I förrgår var vi på en odlarträff där vi fick bekanta oss med bl.a. olika sortförsök.
Att alla sorters spannmål inte lämpar sig för ekologisk odling kan man ganska tydligt se när de är odlade i bredd i små försöksrutor.
De nya sorterna som förädlas fram har både för- och nackdelar. I konventionell odling fungerar de bra och kan ge stora  skördar, men i ekologisk odling är det inte nödvändigtvis de nyaste varianterna som är bäst. Snarare tvärtom. De nya ger bra skörd men ställer också höga krav på gödsling m.m. En egenskap som har förädlats fram är kortare strålängd. Ett kortare strå gör bl.a. att grödan inte "lägger sig" så lätt vid ösregn.
I eko-odling blir däremot sällan strålängden ett problem. Eftersom gödslingen är knappare skjuter inte strået heller i höjden. Ett lite längre strå ger också bättre skuggningseffekt/konkurrenskraft mot ogräs. Gården vi besökte odlar  flere gamla spannmålsslag som t.ex. spelt, emmer och öländskt lantvete. Jag är själv mycket intresserad av de här gamla sorterna och kommer att skriva ett mera ingående inlägg om dem senare.

Idag har vi gjutit nytt golv i lagården och sågat stolpvirke och bräder som behövs för att förstärka väggarna. En stor del av veckan gick till att förbereda gjutningen så det är skönt när det är undanstökat. Eftersom jag inte är någon matematiker precis var jag lite spänd på om jag räknat rätt när jag beställde betongen. Underligt nog gick det jämnt ut.
Uno, som alltid blir lika högljudd när han hör någonting som surrar, galade i ett medan betongbilen var här. Som bakgrundssångare agerade hans sju söner. Ett jäkla liv med andra ord. Fåren blev också av någon orsak alldeles vimsiga och började stångas med varandra. Det var mest Dodis som fick sig, vet inte vad hon hade gjort för att gå de andra två på nerverna. När betongbilen stack återställdes lugnet bland höns, får och husfolk.






tisdag 14 augusti 2012

Bräkande tiggare

Nu har fåren lärt sig tigga. Det tog ett par månader men nu behärskar de den konsten. Orsaken är att betet i hagen börjar tryta så vi måste slå gräs och sly som tillskottsfoder.
De lärde sig i princip på en dag att man ska bräka när man hör fyrhjulingen för den hämtar mat. Det kan också vara värt ett bräk varje gång man ser matte eller husse.
Egentligen är det än så länge bara lite roligt för de har varit så gott som stumma hela sommaren.

Det nyslagna gräset tas emot med överväldigande tacksamhet. De slafsar i sig så stora tuggor att det ser helt sjukt ut. På bilderna nedan är det Dodis som kalasar.

Vi har börjat jobba på deras vinterboning och skall gjuta nytt golv på fredag. Det har sina för och nackdelar att utnyttja gamla byggnader, i det här fallet den gamla lagården. Man har i princip färdigt utrymme, men sist och slutligen är det sällan ändå användbart utan en hel del jobb först. Ibland skulle det gå lättare att bygga nytt istället, fast så farligt är det nog inte den här gången.

För att inte helt glömma att det är semestervecka för husvärden började vi dagen med en vandring runt naturskyddsområdet jag nämnde i inlägget "Skogens gåvor"1.8. 
Området består till största delen av en stor mosse med tallskog omkring. 


Imorgon står en eko-odlarträff på programmet. Ska bli intressant.


måndag 13 augusti 2012

En tomteflicka till!

Den här lilla tomteflickan satt och gungade i äppelträdet. Hon hälsar att hon gärna gungar kvar där nu när det är varmt och soligt, men till vintern och allra senast till julen hoppas hon på ett nytt och mysigt hem där hon får gunga inne i värmen.
Mer info om henne under "Produkter".

söndag 12 augusti 2012

Fest och fästing

Bondfesten blev en succé! 80 kilo helstekt svin gick åt som smör i solen och på det orkade bysborna ännu dansa i dryga fem timmar. Inte illa! Det här gör vi om!
Bara vi får vila upp oss lite först...
En mindre rolig överraskning var att jag hittade en fästing på min rygg idag. Jag har nog blivit noggrannare med att stoppa buntarna i strumpskaften när jag rör mig i högt gräs, men, men... jag springer ju omkring i gräset mest hela tiden och alltid tänker jag nog inte på fästingarna. I've had it coming. Skit också.
Nu gäller det då att hålla koll om det dyker upp en röd ring runt bettet. Ömt och svullet är det nog, men det är väl helt normalt. Jag tror inte den suttit där så länge, antagligen max åtta timmar. Sannolikheten att få Borrelios eller TBE av ett bett är sist och slutligen inte så stor men visst blir man ju orolig. Från Boris och Fresia har jag plockat 5-10 fästingar i sommar, så inte är jag överraskad av att jag fick en själv, men gärna hade jag stått över.


lördag 11 augusti 2012

Hönsporträtt

Att det inte dök upp ett inlägg igår, beror inte på att jag håller på att ge upp! Vi rustar till "Bondfest" i den bästa av föreningslokaler, men den bästa av ungdomsföreningsstyrelser, så det är fullt upp den här helgen. Jag återkommer med ny kraft när festyran har ebbat ut!

Här har vi far och son.


Här poserar mor och dotter.

Tovis vänder bästa sidan till.



Trevligt veckoslut!

torsdag 9 augusti 2012

Nostalgitripp

Husbonden inledde idag sin hela sju dagar långa semester, Yee-Haw! Semestern, som till stor del kommer att firas i arbetets tecken, inleddes med en nostalgitripp på cykel. För att undvika arbete åtminstone en dag, så hoppade vi på cyklarna och trampade iväg till grannbyarna. Vi har båda spenderat en stor del av vår barndom i en liten by inte så långt härifrån. På den tiden betade ännu korna på åkrarna och allt var charmigt värre. När man cyklar omkring där kan man inte undgå att bli lite nostalgisk.
Nu har korna förbytts till hästar. Intet ont om hästar, men det är inte samma sak ändå.
En annan gemensam nämnare mellan mig och husbonden är att vi båda tillbringat mycket tid hos våra farmödrar, i samma lilla by. Farmor har för båda varit en stöttepelare man alltid kan ty sig till. Min finns inte längre bland oss, men är nog med oss ändå. Hos farmödrar får man alltid kaffe, mer än man vill ha, och nybakat jästbröd.
Man får också sitta och prata om allt mellan himmel och jord utan någon brådska i världen.
De är helt enkelt oersättliga. Om man behöver så får man också låna tryck-kokare av dem, så idag har jag kokat vinbärssaft. Bären fick jag av en vän, färdigt plockade och allt!
Det kallar jag service, så ett stort tack för det!



LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...