tisdag 31 juli 2012

Gammalt skrot

Jag tycker om att gå på loppis och gör det mer eller mindre regelbundet. Idag fyndade jag sex stycken klädesplagg och ett halsband med tillhörande armband för 14 euro. Inte så illa för det var inga slitna trasor, om någon trodde det. Ett av plaggen var t.ex. ett par oanvända jeans. Det är mest kläder jag köper och ibland mattor. Visst finns det många andra fina grejer jag också skulle vilja ha, men kläder är de enda som oftast är vettigt prissatta. Intresset för gamla och antika prylar verkar öka hela tiden, vilket har lett till att folk inbillar sig att man kan begära vad som helst för allt gammalt skrot. Nog kan man ju förstås begära, men vem betalar? Det sorgliga är att folk inte heller ser skillnad på gammalt och "låtsasgammalt" och många försöker utnyttja det mer eller mindre medvetet.
Själv är jag en stor fantast av allt gammalt, men det betyder inte att jag betalar vad som helst för t.ex. en trasig kaffekopp, bara för att det står Arabia under den. Nåja, nog om det.

Jag har en Tunturi cykel som jag fått av en granne. Den har sett för jävlig ut. Pink, vit och lila med konstiga fula figurer på ramen. Asig, helt enkelt. Idag, när jag cyklade en sväng till åkern i skogen, fick jag tillräckligt av eländet. Jag trampade hem illa kvickt, grävde igenom hyllorna i garaget och hittade sprayfärg! En stund senare var 80-tals cykel förvandlad till en hederlig eko-odlar cykel, grön och grå. Målad i samma färger som traktorn! Kan inte bli bättre.
Nu har jag inga bilder på hur cykeln såg ut före, eftersom den redan var grundmålad när det slog mig att det kunde ha varit roligt med en bild. Före den här förvandlingen har jag nu inte heller haft någon orsak att föreviga cykelskrället, så det finns inga gamla bilder att ta till.
Så här ser den ut nu:


Handtagen är alldeles sneda, det ska jag fixa genast när jag hittar en passlig sexkantsnyckel och så ska jag tejpa om handtagen på den raka delen av styrstången för de är alldeles svarta av ingrodd smuts. Sedan är det bara att trampa på och räkna med att färgen jag sprayat på däcken slits bort, hehe.

måndag 30 juli 2012

Måndagssysslor


Som jag skrev igår, så stod slåtterkrossning på programmet för idag. I det här fallet var det fråga om en två-årig gröngödslingsvall där ogräset skulle slås innan det fröar av sig. 
Högvuxet ogräs skuggar dessutom klövern och timotejen, så de får kämpa för att konkurrera. Nu är ogräset halshugget så nu hoppas jag klövern sprakar iväg.

På vägen hem såg jag några kantareller från hytten, borde nog ha plockat dem genast innan någon annan gör det...

Hönsen skrev jag ju om redan tidigare idag, än har de inte värpt några guldägg, tyvärr.
Fåren hade det varmt igen, precis som igår, och låg mest stilla.

Tovis blundar, Dodis och Ullis myser.


På kvällen var de piggare och här äter de kvällsmål, blåbärsris är smaskens.



















Själv gav jag mig också tid att ligga stilla en stund och passade på att njuta av kvällsolen innan det blåste upp till regn och åska. Boken jag läser heter "Gården på fjället" och är en helt härlig bok av naturfotografen Lars-Olof Hallberg. Han har följt med livet på en strömlös gård i väglöst land i Norrland. 
Han har också skrivit "Den siste bonden på Tämmesboda", som handlar om en strömlös gård i Småland. Rekommenderas varmt åt alla  "national-romantiker" som uppskattar hederligt arbete, historia och fina bilder!

Ei näin... inte på detta viset...

Nu har någon av hönsen fått för sig att börja värpa utomhus. Den idiotiska trenden skall brytas omedelbart. Jag skulle fylla på vattenskålen när jag såg ett ägg lysa på marken.
Jag började ana ugglor i mossen, så jag såg mig lite nogrannare omkring och hittade ett till, gömt i ett skrymsle. Det här liknar sig inte! De arma hönshjärnorna har tre, i mitt tycke, alldeles dugliga reden inne i hönshuset, och jag tänker inte leta efter ägg runt hela hönsgården.

Min medicin mot det här är påskägg. Jag har letat fram mina påskdekorationer och skall nu placera dem som lockägg i deras reden. Hönor lockas nämligen att värpa när de ser ägg, och är ägget strategiskt placerat så värper de ju på rätt ställe. Tillsvidare har jag inte behövt använda mig av lockägg, men nu tycks det behövas. Kanske de börjar värpa guldägg också 
om jag lägger ut det förgyllda ägget!


söndag 29 juli 2012

Funderingar...

Är det bara jag, eller är det ett vanligt fenomen, att man först väntar på någonting och sedan när man får det, så vet man inte vad man skall med det?
I det här fallet syftar jag mest på vädret. Hur länge har inte jag gått och hoppats på sol och heta dagar och nu när värmeböljan är här, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är ju så mycket man vill och så mycket man måste, samtidigt som man vill få ut allt av värmen och man känner sig som en syndare om man är inomhus.
Ändå vet man inte riktigt vad man ska göra där ute heller och skall man vara riktigt ärlig, så är det ju lite för varmt. Låter det bekant?

Hur som helst, det blev det vedradning och slåtterkrossning igen. Båda i varmaste laget en dag som denna, men när man bara inte kan ligga på stranden heller. Igår försökte vi och jag tror det blev ca 20 minuter på bryggan, innan vi gav upp. Man har liksom inte ro att bara sitta stilla och stekas, och ändå känns det som det är det sådana här dagar är till för, men... 
Ett evigt vägande för och emot, fram och tillbaka. Det märks att jag är Våg, trots att jag egentligen inte tror på astrologi. Nu sitter jag och funderar på att jag egentligen borde vara ute istället, för varma sommarkvällar är ju det bästa som finns. Luften är varm och det doftar ljuvligt. I kväll ligger dessutom viken spegelblank.

Jag var nyss ute och stängde åt hönsen. Det satt två tuppar uppflugna på den yttre fönsterbågen och en tredje visste inte var han skulle sitta. Jag svängde på fönstret några gånger fram och tillbaka så de två stackaren tappade balansen och fick ge sig. Då hoppade de ner och gick in. Under tiden passade en liten höna på att komma ut, men hon flög nog snabbt in tillbaka när hon märkte att hon blev ensam. Fåren, i sin tur, låg och tryckte mot väggen som de brukar. På det fuktigaste och lerigaste stället för där är det svalt. Vi sätter dagligen ren halm under, men de krafsar undan den. De har det ganska så varmt i sina ylletröjor i den här värmen, så de ligger mest stilla. Själv kommer man att ha svårt att ligga stilla i natt, för innetemperaturen är allt annat än behaglig. Vi riggade nyss upp en fläkt vid sovrumsfönstret i hopp om att den kanske skulle sprida runt lite svalare luft. I och för sig är det 21 grader ute ännu, så varifrån den svala luften skulle komma, vet jag inte.
I morgon är det måndag igen och mera slåtterkrossning på programmet. Juli lider mot sitt slut och det känns lite eländigt. Vi får hoppas på en fin höst, med soliga dagar.



lördag 28 juli 2012

Sol och värme!


Varmt, äntligen varmt!
Nästan för varmt, men det vågar man nog inte säga högt.
Det är svårt att bara slå om och "ta det lugnt" och njuta av vädret. Vi har en hel del ved som ska radas, så dagen inleddes med lite vedarbete. När morgondaggen torkat blev det slåtterkrossning. Sedan gick vi en sväng till åkern i skogen för att kolla läget där. Om det inte regnar i natt skall den slås imorgon. På vägen ner plockade husbonden lite blåbär, som vi åt upp direkt.
Jag hade tänkt skriva lite mera, men nu börjar åskan mullra i knutarna, så bäst att stänga av datorn, gonatt!

fredag 27 juli 2012

Fredagsmys

Fredagskvällen till ära fick Ossi komma ut i solen en sväng. Ossi är vår Madagascar trädboa. Han har vuxit en hel del sedan han kom till oss för två år sedan. På sidan "Djurlivet" finns en bild på hur han såg ut då.


Sedan var det igen dags för favorit i repris, en sväng till stranden. På vägen tog jag några bilder på grannens hästar, som betar på vår åker.


Lite blommor och solnedgång igen, men ur en annan vinkel den här gången.









Kukikuu-u!

Hahaa! Nu blev de fast! De senaste dagarna har det stundvis hörts konstiga, obekanta läten från hönshuset, men när man har gått och tittat har det blivit tyst.
Den här gången, däremot, fick jag mina misstankar besannade. Där stod han, den lille tuppbaddaren på stegen och skrek. Kukikuu-u, kukikuu-u, kukikuu-u! Lät helt patetiskt, men inte mindre roligt för det. Ljudet går inte att jämföra med Unos, och dessutom var det alldeles för snabbt och lät liksom lite prövande och försiktigt. När han såg mig slutade han och återgick till sitt vanliga pipande ljud, som de har när de tigger. Snart kan man vänta sig en salig kakofoni av ljud, när alla sju börjar öva...
De stora hönsen hade siesta, då vilar och sandbadar de.

Vardagslyx

En kvällspromenad till favoritplatsen, i bästa tänkbara väder. Alldeles spegelblankt på sjön och lugnt och stilla. Kan inte bli bättre. Enda som lite störde idyllen var den där måsen jag skrev om tidigare.
Den skriker som besatt så länge den ser mig, men den får nog bara lov att stå ut med mig ibland. Jag måste ju också stå ut med dens skrik, så det är väl rättvist så. 
Jag förstår ju att den har sitt bo någonstans i närheten, men ungarna är utflugna för länge sedan, så den kan lugna sig tycker jag. Fiskelycka har den i alla fall haft, för på berget hade den lämnat resterna av ett skrovmål. 
Det såg ut som om det varit en gädda en gång.
















Hemma på gården pratade jag med fåren en stund. Tovis höll på och kliade sig på ryggen mot en sträva medan Ullis och Hellan Dodis betade.















Att får är flockdjur blir inte oklart. Deras rörelser är ofta så synkroniserade att det är alldeles skrattretande. För dem är det förstås en trygghetsfaktor.



torsdag 26 juli 2012

Spinnrocken

Vi har en gammal rökbastu, som inte har varit i användning på många herrans år. Den fungerar istället som lager för diverse gamla grejer. Jag drömmer om att ta den i användning igen, som grillstuga, sommarateljé eller någonting annat trevligt.
Jag hade egentligen planerat klippa gräset, men vår dagliga skur sköt upp den saken, så jag gick jag till rökbastun på upptäcktsfärd. Jag hade en minnesbild av att där borde finnas en spinnrock.

Minnet svek inte, där stod den i ett hörn. Jag tog ut den och ska nu putsa upp den lite. Den verkar så gott som intakt, men jag är ingen spinnrocks-expert, så jag måste sätta mig in i hur den fungerar och ta reda på om det fattas några delar. Jag ska nog ha den mest som prydnad, men jag vill att den skall fungera också.


Om alla delar finns kvar, kommer jag definitivt att prova spinna med den i något skede.
Jag har nog inga höga förväntningar om att få fint garn till stånd, jag vill bara veta hur svårt det egentligen är! Då skulle jag vara ett steg närmare att kunna "ta ullen från fårryggin och sätta den på kararyggin", som jag skriver om på sidan "Produkter".

Jag hittade också ett par kardor, men de är för sköra för att användas mera. Det gör däremot ingenting, för jag har redan fyndat nya, oanvända kardor på loppis.
De kostade visst nio euro. Beställer man dem via nätet
av tillverkaren, vill de ha 54 euro...
Nu ska jag försöka ta itu med gräsklippningen.
Vad gäller spinnrocksprojektet: Fortsättning följer!

onsdag 25 juli 2012

Tistlarnars dag

Den här dagen har jag ägnat åt tistlarna. De kan känna sig hedrade att få så mycket av  min dyrbara tid. Jag började dagen med att meja ner dem med röjsågen på ett gröngödslingsskifte, där de tycks frodas och spridas något så innerligt.
Efter kaffepausen tänkte jag gå ett varv och kolla flyghavreläget, men också det slutade med tistelplockning. Jag hade glömt handskarna hemma så en plastpåse, som jag skulle samla flyghavre i, fick agera handske. Fungerar nog inte alls bra, kan jag berätta. Stack som jäveln trots att jag hade vikt den fyrdubbel.
Jag vill ju inte börja slå med röjsåg i ett havrebestånd, så vill jag ha bort tisteln får jag plocka. Hur klokt det är kan man diskutera, men om jag inte försöker kämpa emot den nu i början, så vinner den nog för enkelt. Flyghavre hittade jag däremot inte, men jag vet inte om det är ett bra tecken, för det kan betyda att jag bara helt enkelt inte såg den. Få se, nog lär den ska visa sig senare, om den finns där.
Vi har också testat slåtterkrossen idag. Roligt med nya leksaker. Mindre roligt när det smäller och gnistar i stenarna man inte plockat bort vid sådden... Krossen fungerade i alla fall bra, så nu är persiska klövern nyklippt och ansad. Det påstås att den ska explodera iväg och växa med dennaste fart efter slåttern, det vill jag se!
Nu ska jag gå ut och haspa hönshuset. Jag fick ge mig när jag försökte för en timme sedan. Två tuppar och en höna vägrade gå in och betedde sig som värsta tonåringarna.
Bäst att de sover nu...

tisdag 24 juli 2012

Lagar och regler

Jag satt och funderade en stund på vad jag skulle skriva om idag, och när jag inte kom på någonting vettigt sökte jag inspiration i Maaseudun Tulevaisuus. Av erfarenhet vet jag att det alltid finns någonting som förargar i den tidningen. Gårdagens nummer var inget undantag, men jag tänkte ändå utgå från någonting positivt. Luomuliitto har i våras inlett en "ekorevolutions-kampanj" och ska nu göra ett "kansanaloite" d.v.s  väcka ett medborgarinitiativ för att ändra på livsmedelslagen. Man vill göra småskalig produktion och direktförsäljning lättare. I dagens läge är bestämmelserna och kraven så strikta att det är svårt för producenterna att själva sälja sina produkter, t.ex. kött, direkt från gården. Medborgarinitiativ ger medborgarna möjlighet att få upp ärenden till behandling i riksdagen om man samlat ihop 50 000 underskrifter. Justitieministeriet kommer att öppna en nättjänst för det här ändamålet snart, och då kommer Luomuliitto att börja samla underskrifter för sitt initiativ.
Jag behöver knappast påpeka, att jag hoppas så många som möjligt skriver på det!
I Finland har vi en tendens att överdriva med alla regler och bestämmelser och stifta alla möjliga "för säkerhets skull-lagar", så till den milda grad att livet blir besvärligt för var och en. Det här gäller i allra högsta grad också reglerna om gårdsslakt och direktförsäljning, där vi har ett regelverk utan like i andra länder. Jag hoppas verkligen att Luomuliitto lyckas med sin agenda, men jag är skeptisk.

måndag 23 juli 2012

Jag ska måla hela världen lilla mamma...

Idag har jag gjort "åtta till fyra arbete", som omväxling.
Ett av mina yrken är nämligen målare, och idag har jag målat en lägenhet. Det är roligt, och bra träning. Jag har inte målat på länge, så nu känns det nog i nacken, måste medges...
Jag tycker om all form av målande, både på papper och väggar och jag kommer alldeles strax att lägga till en "Galleri" sida med lite bilder på dekorationsmålningar och teckningar m.m.

söndag 22 juli 2012

Söndagskväll

Att natta ett gäng uppstudsiga tuppbörjan är inte alldeles enkelt, speciellt när de är för skygga för att låta mig röra dem, men för självsäkra för att låta sig skrämmas. Nattandet innebär inget mer omfattande än att jag stänger fönstret till natten och ser att det finns mat till morgonmål. Låter enkelt, men meningen är ju att alla tuppar ska vara på insidan av fönstret, inte både ute och inne och utanpå fönsterbågen. Några av dem har redan en längre tid tagit som vana att sova på den inre bågen, men idag var det tydligen extra svårt att komma överens om vem som skulle sova var inne i hönshuset, så några tyckte att då kan de lika bra sova på den yttre fönsterbågen. Det vill säga den som står upp utåt, och som jag vill stänga.
De stora och förståndiga hönsen hade flugit upp på sin sovkäpp för länge sedan och satt och himlade sig åt bestyret med sovplatser. Jag såg inte på klockan, men länge tog det innan alla var inne så jag fick fast fönstret. Nu undrar kanske någon varför jag inte bara låter det stå öppet? Jo, av den enkla orsaken att vi inte unnar Uno glädjen av att väcka oss vid fyra tiden. Husvärden stiger ändå upp vid fem, och då vill han gärna sova ostört tills dess.
En enda "Godmorgon-galning" skulle ju inte vara så farligt, men Uno kan ibland haka upp sig, och då skriker han fast tio gånger i sträck. En annan orsak är att det känns tryggare att ha dem instängda, ifall Mickel Räv skulle få för sig att bryta sig in i hönsgården. Han har nämligen sin lya i strandskogen här intill. I och för sig har jag ju sju tuppar överlopps, men hellre äter jag dem själv än ger dem åt räven!

Söndagsmorgon

Man blir så glad när man blir så glatt emottagen! Flickorna kommer rusande när de hör att matte kommer.
Det sägs ju att gräset alltid är grönare på andra sidan, det tycker också Ullis och Tovis.
Nu har jag fått Dodis på min sida i slaget mot tistlarna! Way to go, girl!
Kycklingarna njuter av morgonsolen. De är ju nog för stora för att kallas kycklingar, men...
Fresia njuter också av morgonsolen, så till den milda grad att hon föll ner från trappsteget när hon kråmade sig.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...